Suverän bok om effektiv homeopatisk behandling

64
1706

Väl underbyggd prognos viktig för lyckad behandling

Erik van Woensel har studerat homeopati sedan år 1977 och praktiserat homeopati sedan år 1982. I över 22 år har han undervisat i homeopati på olika skolor. Numera deltar han i undervisningarna på den Internationella akademin för klassisk homeopati på Alonissos. Dessutom har han i mer än elva år varit med och utvecklat repertoriet i Synthesis.

I boken ”Levels of Health” som kom år 2010 och som han skrev tillsammans med George Vithoulkas presenterade han utförligt sju olika patientfall. Nu följer han upp den med en bok med 51 patientfall.

Erik van Woensels nya bok ”Classical Homeopathy. Evidence Based Medicine” har allt för att bli en klassiker i utbildningssammanhang. Men den strukturerade beskrivningen av hur man går från analys till rätt val av medel förtjänar även att läsas av erfarna kollegor.

Erik van Woensel ger tydliga instruktioner av hur man analyserar den information man får fram vid anamnesen och hur man använder informationen för att nå en framgångsrik homeopatisk förskrivning. Pedagogiskt är boken en pärla, där analysmetoden är uppbruten i steg som är lätta att följa.

Dessutom presenteras 51 patientfall, även här med en pedagogisk tanke på så sätt att först presenteras själva fallet i en koncentrerad sammanfattning av anamnesen, så att den som vill själv kan arbeta med fallet. I andra halvan av boken presenteras sedan en full analys av respektive fall.

Patientfallen är utvalda från att uppföljningen skett under minst två år, samt att läkningsprocessen hos patienterna följt Herings lag.

Fallen analyseras i följande steg:

– Prognos; som omfattar djupet av störningen, patientens personliga medicinska historia,      heriditeten, samt slutsatser
– Urval av symtom; resonemang om vilka symtom som väljs ut och varför
– Repertorisering; med differentiering av medel, och slutsats
– Val av potens
– Resultatet av behandlingen

Erik van Woensel lägger stor vikt vid att det första en behandlande homeopat bör inleda sitt analysarbete med är att göra en prognos. Detta för att homeopaten ska skapa sig en realistisk förväntan på fallet, och kunna ge patienten korrekt information om vad man kan uppnå med en homeopatisk behandling.

För att få en tillförlitlig prognos behöver den behandlande homeopaten skapa sig en uppfattning av patientens hälsotillstånd och hur starkt patientens immunsystem är. Hur ser patologin ut, hur allvarligt är fallet? En konventionell diagnos från den vanliga sjukvården kan dölja en allvarlig sjukdom, eller en lättare åkomma.

I arbetet med prognosen analyseras patientens fysiska, emotionella och mentala symtom. Även patientens sjukdomshistoria vägs in. Vad finns det i form av ärftlig påverkan, livsstil, trauman, allopatisk behandling, vacciner och tidigare sjukdomar som kan ha försvagat individen? Och slutligen: På vilken hälsonivå finns patienten?

I det inledande teoriavsnittet går Erik van Woensel igenom vad som bör ligga som underlag för att göra en prognos. Att kunna hierarkin för symtom inom respektive mental, emotionell och fysisk nivå, att bedöma djupet av störningen hos patienten, se om det finns utlösande orsaker som hereditet eller trauman, patientens känslighet, patientens möjlighet att använda sin kreativitet och hur tydlig medelbilden är; allt detta sammantaget ligger till grund för prognosen. Även mottagligheten för akuta sjukdomar och om patienten kan producera hög feber eller inte, är viktiga faktorer.

Erik van Woensel gör i nästa steg en välbehövlig genomgång av hur man värderar symtom, och inte minst av hur man resonerar för att ge eller inte ge symtom betydelse. Likaså går han igenom hierarkin för symtom, det vill säga hur stor tyngd man generellt kan tillskriva olika typer av symtom; som hur generella bör vägas mot lokala. Kort sagt: homeopaten får underlag för att träna på att skärpa sitt sinne för att ringa in det som är karaktäristiskt för tillståndet hos en patient.

Efter prognosen introducerar författaren strategier för att finna det homeopatiska läkemedlet för patienten. Erik van Woensel understryker att genom ett logiskt tänkande som baserar sig på god grundläggande kunskap, inte minst om Organon, så kan man på ett flexibelt sätt använda sin kunskap utan att förlora de grundläggande principerna.

Styrkan i boken och den metodik som beskrivs är att den är tydlig i varje steg; den lämnar inget utrymme för artisteri, eller för tolkningar. Varje steg tas utifrån en grund, som redovisas. De som deltog i Erik van Woensels undervisning på Alonissos i somras minns förmodligen ett svårt fall där det kändes som att man körde fast, där han gick till Organon och med hjälp av några klargörande paragrafer fick analysen, och därmed fallet, att bli solklart.

Erik van Woensel

Att Erik van Woensel har en vilja att strukturera och underlätta för läsaren märks också i själva utformningen av boken. ”Classical Homeopathy. Evidence Based Medicine” är smart upplagd och gör det lätt för läsaren att hålla koll på var man är. Överst på varje sida står det vilket fall som avhandlas.

Att boken har undertiteln Volume 1 är lovande. Förhoppningsvis kommer det fler.

 

Observera att Erik van Woensel kommer till Norrköping 27-29 april 2012 och håller ett 3-dagars seminarium.

Boken kan beställas här: ArcanumSkolan Webbshop

 

Av Margot Granvik, Marina Szöges och Viveca Wilhelmsson

FOTNOT: I pilotprojektet ”Lärande nätverk”, som Margot Granvik, Marina Szöges och Viveca Wilhelmsson driver i SAKHs regi, dokumenteras patientfall enligt den analysmetod som Erik van Woensel beskriver. Patientfall kommer att publiceras på Dagens Homeopati.

64 KOMMENTARER

  1. På grund av den ohejdat positiva recensionen blev jag nyfiken och ögnade igenom delar av publikationen.
    Redan på sidan 19 kunde jag konstatera att författaren i likhet med Vithoulkas teoretiserar om ”försvarsmekanismen” som en inneboende homunculus som producerar symptom eller blir positivt stimulerat av ett homeopatiskt medel.

    Mänsklig tillvaro och mänsklig sjukdom går inte att reducera till resonansfrekvens, bioelektriskt fält eller ”försvarsmekanism”.

    Litet längre ner räknar författaren upp några symptom, bland andra en tendens till depression och förkärlek för salt fisk. Här visar det sig att författaren inte kan skilja mellan ”frisk” och ”sjuk”. En förkärlek för salt fisk är nämligen inte något symptom, men då måste man ha förstått att symptom är privativa existensfenomen.

    Sedan följer fler teoretiska utläggningar kring ”försvarsmekanismen” som symptomproducent, vilket bekräftar att författaren sitter fast i maskinparadigmat.

    Den praktiska delen består av 51 fallbeskrivningar och lika många delvis spekulativa fallanalyser.
    Jag vill ta fall 40 som exempel, där författaren åter igen inte kan skilja mellan frisk och sjuk. Mildness och Timidity är inte några symptom utan karaktärsegenskaper. För övrigt anser jag att fallbeskrivningen har ett visst underhållningsvärde, vilket räcker författaren till fördel.

    Redan efter det lilla jag har läst, måste jag tyvärr konstatera att boken inte håller måttet och artikelförfattarnas optimism är obefogad.

    Det finns en utmärkt lärobok i homeopati som jag ber att få anbefalla som lektyr, nämligen: Genneper / Wegener, Lehrbuch der Homöopathie, Grundlagen und Praxis. Haug, 2001.

  2. Bra att du blev så intresserad att du ögnade igenom publikationen. Men ska vi kunna föra en saklig debatt om att arbeta med hälsonivåer och prognos i analysen så krävs det mer av dig än att du ögnar. Läs igenom boken ordentligt. Då hade du sett att det inte handlar om att ”reducera”.
    Läs också ”Levels of health”, så att du får hela bilden.
    Jag för sedan gärna en debatt med dig, men då får det allt vara på en annan nivå och med lite mer skärpa.

    • Det var ju trist, att Du saknade skärpa i mitt inlägg. Därför föreslår jag att Du studerar den av mig angivna läroboken av Wegener och Genneper. Du kommer säkert att ha stor nytta av detta och chansen ökar att vi blir jämbördiga diskussionsparter.

  3. Jag har också sett boken och läst fall 40, HUR kan man allvarligt säga att karaktärsdraget Timid eller att ”svårt att lära” är sjuksymtom som har med hudbesväret att göra?
    Det är ju en hund det handlar om, låt hunden vara hund.

  4. run4life…….använder du ett repertorium?Det är ett måste om man ska hitta det korrekta medlet .
    Timid går under mind och är ett symtom om det är utpräglat. Sulfur huvudmedel.
    Vänligen
    Bergfalken

    • Bergfalken, Dina tre rader innehåller två missuppfattningar.
      För det första: har Du tillräckliga kunskaper i Materia Medica, blir repertoriet ofta onödigt. Jag vet att i vissa kretsar är repertoriet en krycka, som skall hjälpa över bristande kunskaper i Materia Medica och detta leder ofta till val av ett opassande medel.
      För det andra: läser Du paragraf tre i Organon, konstaterar Du att ”läkaren skall klart inse vad som måste BOTAS i varje enskilt sjukdomsfall”. Min fråga är: skall ”timidity” eller ”mildness” botas?
      Ifall Du är osäker angående det homeopatiska symptombegreppet, kan jag rekommendera bra läsning, nämligen: Klunker W: Das Symptom – ein Grundbegriff der Homöopathie. ZKH 38 (1994).
      Hälsningar
      Lucus

    • Jag anser att hunden skall få vara hund. Timidity hos en hund med hudbesvär. Är det en följd av besväret eller ett karaktärsdrag? För övrigt så blir fallet bra om de sista tre symtomen tas bort, då de ändå tycks vara spekulativa

  5. Lukus, vi är många som använder repertoriet, inte som en krycka utan som ett hjälpmedel att hitta rätt homeopatiskt medel.

    Först sammanställer man anamnesen, tar reda på vad som är viktigt i det här fallet. Helt enkelt tar ut de sjukdomssymptom som är viktiga och om personen är timid i den milda grad så det är ett hinder i livet tar man med det också. Inget snack om den saken. Sedan slår man upp i repertoriet. Och därefter läser man Materia Medica eller allternativt man kommer på rätt medel direkt utan repertoriet och kollar direkt i Materia Medica.

    Kanske du klarar av att arbeta utan ett repertorie, men jag tycker inte du ska ha negativa åsikter om de som anvneder repertoriet. Att kalla repertoriet för en krycka och påstå att det skulle tyda på bristande kunskaper att använda det är ett onödigt påhopp på duktiga homeopater och jag undanbeder sådana onödiga uttalanden i framtiden, tack.

    Sedan för övrigt bara för att man använder repertoriet betyder inte automatiskt att man inte läser Materia Medica. Det finns inte en sådan koppling. Att bara ge det som står som förstahandsalternativ efter repertorisering fungerar inte, man måste också koppla in sina kunskaper och även läsa Materia Medica.

    Lucus tror du på full allvar att vi som använder repertoriet som ett verktyg i vårt arbete inte läser Materia Medica?
    Och använder du själv aldrig repertoriet?

    • Till att börja med, tusen tack för Din lektion i homeopati. Det var – som Ni säger högre upp – ”en väl behövlig genomgång”.

      Jag anser det är konstigt att det kan uppstå så många missförstånd mellan oss, därför skall jag försöka att uttrycka mig ännu klarare.

      Du säger helt riktigt att en beteendeform blir först till ett symptom när den är en förändring och ” blir ett hinder i livet”. Jag tillåter mig att anta att det rör sig om patientens liv. I det aktuella fallet rör det sig om en hund och då måste ju hunden ha talat om att han uppfattar sin ”timidity” som hinder. eller var det hundägaren? eller homeopaten?

      Mitt konstaterande att man i vissa kretsar använder repertoriet som krycka för bristande Materia Medica kunskap var inte avsett som påhopp utan baserar på mångårig erfarenhet. Under mitt yrkesliv har jag haft förmånen att välja ut och lära känna föreläsare från hela världen. Jag har varit med på internationella homeopatiska kongresser och deltagit i många seminarier. Mitt uttalande är väl underbyggd och absolut inget tomt påstående. Jag beklagar djupt att Du känner Dig träffad.

      Precis som Du, anser jag att repertoriet är ett verktyg, men det betyder inte att det är ”ett måste om man skall hitta det korrekta medlet.

      Men det här är väl egentligen inte mer att orda om, eftersom hela frågan grundar sig på missförstånd.

  6. Lucus…… angående hundar så kan de inte tala,men vissa kan tala med hundar hat jag hört. En hund som är timidity behöver väl inte tala ( prata ) för att man ska förstå att han är det ? Det syns helt klart om en hund har detta som ett symtom och då är det väl hundens agerande som man förskriver ett
    homeopatiskt medel…eller ?
    Vänligen
    Bergfalken

    • Visst Timidity är ett symtom, OM det har uppstått som en följd av sjukdom.
      Alltså om det är ett ”beteende i sjukdomen”
      Inte om det är ett karaktärsdrag. Är det så svårt att fatta?

      • Ja timidity kan vara ett karaktärsdrag, men om det är så framträdande så individen blir begränsad, skall det tas med i anamnesen, sedan behöver man inte ha åsikt om det kom före eller efter den s.k. sjukdomen. Det är helhetsbilden av alla symptom som är viktiga, hur individen mår.

        Sedan för övrigt undrar jag över en hund med karaktärsdrag timidity. Är inte det ganska ovanligt? Vanligare är att hundar springer fram, viftar på svansen och vill bli klappade. Är det inte snarare så en frisk hund uppträder?

    • @Bergfalken
      Nedanstående mening hitter jag i Din replik till mig. Jag förstår inte vad Du menar, vill Du vara snäll att uttrycka Dig litet klarare.

      ”Det syns helt klart om en hund har detta som ett symtom och då är det väl hundens agerande som man förskriver ett homeopatiskt medel…eller ?”

      Tack på förhand

  7. Nej run4life jag är absoulut inte svagsint………..Om en hund eller människa hamnar i en situation där hon utsätts för en stor skam.Tex någon i en grupp säger något mycket generande så att individen utsätts för skam och efter detta blir mycket blyg och tillbakadragen….är detta något som uppkommit efter en sjukdom ? Eller om vi använder oss av en hund som exempel . Husse skriker FY FY .Hunden kryper under sängen och skäms och efter detta är hunden mycket tillbakadragen och timid……..hur menar du då att detta ska botas ?
    Mvh
    Bergfalken

  8. Run4life…….igen. Jag har studerat och praktiserat homeopati 1 15 år . Har bla studerat hos whitoulkas på Alonissos .Alfons Geuken har oxå hjälpt mig på vägen. Nakh med rektor Gunnar Jansson är väl den homeopat som jag anser ha den bästa track record i vårt land pga alla de videoupptagningar som vi som elever har fått följa där vi fått vara med patienter från 1:a besök till ett tillfrisknande. Dessa homeopater
    använder ALLTID sitt repertorium för att analysera fram det mest sannolika medlet . Du ska inte inbilla mig att du plockar fram ett medel enbart genom materia medica ! Enbart under rubriken TIMIDITY har du ca 100 olika medel att välja på. Det skulle vara roligt om jag fick skicka ett patientfall ( pappersfall som oxå finns som videoinspelning)som blivit botad och se vad du kommer fram till genom att bara använda materia medica……..tror ärligt talat att du kommer att få stora problem utan ett repertorium……men vem vet du kanske har en förmåga utöver det normala……det finns såna………har själv stött på ett par stycken, dock inte i homeopatins värld.
    Hälsningar
    Bergfalken

    • @Bergfalken
      För det första anser jag, att Ditt svar är respektlöst.
      För det andra så klargör Dina två senaste inlägg enbart, att Du saknar förmåga att möta fakta med fakta. Men Du har säkert talanger i andra avseenden.
      För det tredje, så borde Du verkligen ta till Dig min rekommendation att studera W Klunkers uppsatts: ”Das Symptom – ein Grundbegriff der Homöopathie ” i Zeitschrift für Klassische Homöopathie 38 (1994). En läsning som även andra som skriver här skulle ha nytta av.
      Lucus

  9. Jag har också varit verksam under dessa år, jag använder också repertorium. jag menade att de tre sista symtomen inte tillför något för att finna medel, det är ju tveksamma symtom då de är mind symtom hos en HUND och tveksamt var dom kommer från och tveksamt om de skall vara symtom hus en hund.
    Du behöver inte vara ledsen för att du varit på Alonissos etc

    • Det är väldigt enkelt,
      De tre sista symtomen i hundfallet är tveksamma att de hör till fallet, därför att patienten är en hund.
      Därför har den lite svårt att redogöra hur det begränsar honom,
      Detta borde någon som är så erfaren och har så fina utbildningar förstå.

  10. Runforlife…..varför skulle jag vara ledsen för att jag varit på Alonissos ? Tvärtom är det en merit ! Har du själv varit där ? Du menar väl inte på fullaste allvar att Wihtoulkas är en charlatan ? Förklara gärna .
    LUCUS ! På vilket sätt var jag respektlös ?
    mVH
    Bergfalken

  11. Run4life……….vi går om varandra i vårt argumenterande. Jag skriver enbart om att både djur och människor kan vara timidity om det blir ett handikapp i det dagliga livet och behöver inte uppkomma efter en sjukdom och så är det bara . Sen har jag aldrig sagt att jag är en högre stående varelse bara för att jag har i mitt tyckte det bästa utbildningarna i homeopati .Vad jag ville säga med detta är att tom whitoulkas använder sig av ett repertorium för att få fram rätt homeopatiska medlet. Det som förvånar mig är att man påstår sig kunna ta fram rätt medel av enbart materia medica då tycker jag att man har dålig koll på hur homeopatin fungerar,eller är man unik och så kan det vara att man är någon utöver det vanliga inom homeopatin.
    I och med detta inlägg avslutar jag min diskussion om detta.
    Väl mött hos NAKH i april där vi kan fortsätta med vårt diskuterande och kanske få lite hjälp på traven för de som behöver det .
    Mvh
    Bergfalken

  12. Jag har aldrig sagt att jag inte använder repertorium, eller att jag löser alla fall utan.
    Det är DITT påstående.
    Vad jag säger är att fallet vi diskuterar klarar sig bra UTAN de tre sista mind symtomen, Som ju blir osäkra då vi har med att göra en HUND
    Det är detta en så välkrediterad homeopat som du, borde förstå.

  13. Nu slutar vi med käftandet…………… leder ingenstans !
    Alla är lika värd oavsett utbildning. Om vi alla homeopater studerar organon och följde de lagar som finns där kanske vi skulle lyckas bättre. Det krävs ödmjukhet för att lyckas i livet.Har jag brustit där får jag be om ursäkt. Run4life nu springer vi vidare och glömmer det som varit. Du kanske oxå springer mot stockholm marathon ?
    Lycka till i era mottagningar !
    FRID TILL ALLA ÖNSKAR BERGFALKEN

  14. Se där gubben gör det bra ! Har gjort 5 st maror. Var med den första 1979 inte fullt 2000 anmälda då.
    bästa tid 3,50……….pur ung 53 år !

  15. Hej !
    Ok här kommer sista inlägget.

    Förvånansvärt att homeopater, som är erfarna, påstår att mildness och timidity inte är symtom. Än mer förvånande är det då man som Lucus hänvisar till en bok av W Klunker. Jag antar att W Klunkerär samma person som utgivit ett repertorie i 3 band tillsammans med Horst Barthel. I detta repertorie, som heter Synthetic Repertorie, är både mildness och timidity upptagna som symtom.
    Söker man i både och äldre och nyare Repertorier hittar man mildness och timidity upptagna. T ex ett repertorie som i Synthesis sammanställning heter Pioneers to 1843 (Hahnemann):

    Mildness 61 medel
    Timidity 80 medel

    Då Lucus påstår att förkärlek till salt fisk inte är ett symtom blir jag än mer förvånad, då nämnda repertorie av Barthel och Klunker, liksom alla moderna av mig kända repertorier, har desire fish som symtom.

    I förordet till Synthetic repertorie säger Barthel och Klunker att det bygger på Kents repertorie, som de anser ”is a climax in the evolution of the Repertorie”. Kents repertorie från 1916 har 6 medel under desire fish.

    Desire salt fish är ett tillägg av George Vithoulkas och alla som lyssnat på honom tror jag litar fullständigt på honom.

    För övrigt anser jag, att visst kan man praktisera homeopati med bara kunskaper i Materia Medica, men har man dessutom goda kunskaper i repertorisering ökar det definitivt homeopatens kompetens.
    Mvh
    Bergfalken

  16. Snälla Bergfalken, varken jag eller Lucus eller någon annan erfaren homeopat påstår att dessa symtom inte finns. Det vi säger är att det är högst osäkert att en hund kan uttrycka dessa.
    Eller att det går att verifiera att sagda symtom kommer från hundens besvär.
    Det är problemet, förstår du inte det

    • men……så här skrev Lucus ”En förkärlek för salt fisk är nämligen inte något symptom”.
      En hund uttrycker sina symtom genom sitt uppförande blir den skrämd och efter det blir väldigt rädd när det är mörkt så är väl detta ett symtom och det kan kan väl inte bli bättre uttryckt…….. som ett exempel.
      Eller hur ?
      Mvh
      Bergfalken

    • Vad har Lucas och run4life för kommentar till detta ?
      Med tanke på Run4lifes sista inlägg erinrade jag mig en hund, som jag behandlat för många år sedan. Det var en 6-månaders vakthund, som var otroligt blyg. Han gömde sig bakom husse eller matte då det kom människor han inte kände. Min uppfattning om hunden var att han var blyg. Detta beteende är typiskt för Bar.carb. Hunden fick Bar.carb M och blygseln normaliserades.
      Passande rubriker är:
      Timidity
      Fear of strangers
      Hiding himself, children, strangers from

      • Först en tråkig nyhet: Lucus har dött! Han dog av en överdos indiskret sladder. Den glada nyheten är att han har återuppstått under sitt rätta namn, nämligen Gert Eselböck med signum Gert E.

        Jg konstaterar med sorg att diskussionen här har utvecklat sig till ett formidabelt skyttegravskrig med en högst ideologisk argumentationsstruktur. Mitt namn nämns upprepade gånger, så jag är väl skyldig att svara, fastän jag borde nyttja min tid på bättre sätt. Återigen skall jag försöka att reducera irrelevant kommunikation, vi får se om jag lyckas

        Ordet symptom kommer från grekiska ordet ”sympipto”. Ordet betyder ”att falla ihop” (t ex hus) ”att sammanträffa” (t ex floder). I överförd bemärkelse betyder det ”att tilldra sig, att hända, förekomma, drabba”. Symptom betyder alltså: tillfälle, tilldragelse, händelse, angrepp. Ett exempel för ordets användning i samband med sjukdom finns i Platons dialog ”Timaios”. På filosofen Sokrates fråga, var den fjärde deltagaren är ( de skulle spela Bridge), svarar Timaios: ”asthenia tis auton synepesen” ( en slags svaghet har drabbat honom). Symptom står alltså för ”sjukdomsangrepp”. Den som drabbas av symptom är sjuk. Symptom är sjukdomsfenomen. Detta borde Bergfalken ha lärt sig i Grekland.

        Det är två kriterier som är avgörande. För det första: symptom innebär en FÖRÄNDRING av patientens fordom friska tillstånd. Och för det andra: förändringen bör förstås som BEGRÄNSNING, PRIVATION. Under en behandling kan även det friska ändra sig. Så kan den sjuke utveckla tacksamhet för terapeutens omvårdnad, eller han vänder sin förkärlek till en annan fotbollsklubb. sådana förändringar är inte symptom, därför att de saknar en PRIVATIV karaktär. Till exempel så kunde en nu oförarglig magsjuk person under finska vinterkriget slå ihjäl sina motståndare med en spade. Detta är inget symptom utan det friska beteendet av en primitiv människa. ”Cruelty” eller ”desire to kill” som valvisande symptom vore vilseledande. Däremot är ”mildness” absolut sjukligt i fall den intar platsen av friska dagars ”ungratefullness and maliciousness”, då har den sjuke förlorat sina tidigare möjligheter. Hahnemann klargör detta förhållande med ytterligare exempel i anmärkningen till §210.

        Slutsatsen blir: för att någonting skall gälla som beteendesymptom och kunna överta en hög rangordning som val visande symptom måste det har visat sig som förändring av det friska tillståndet OCH som privation. Här bör också poängteras att moraliskt och omoraliskt inte kan bli till homeopatens kriterier för friskt och sjukt. det skulle förvirra saken ytterligare.

        Gert E ( det där med Bridge var ett skämt)

      • Hej Bergfalken, jag uttryckte mig kanske litet otydligt i inlägget 11.50. Det var ägnat åt Gert Es avlidna alias och hans beslut att använda sitt riktiga namn.

        Man får vara hur anonym man vill, inga problem. MvH

  17. Ja jag förstod det till slut . Skulle vara trevligt om han ville komentera inlägget kl 5.50 !
    GOD NATT GERT E ……SVAMMELKUSE ….LÄR DIG HOMEOPATI DU OXÅ SLIPPER DET BLI SÅ MYCKET SVAMMEL FRÅN DIG. Whitoulkas har fin undervisning för dig ……
    MVH
    YXSKAFTET

  18. Kära underbara Run4life….varken du eller eselböcken har komenterat inlägget kl 5,50 ?
    Varför? Du kanske oxå samtidigt kan förklara ordet ” PRIVATION” .Sk experter brukar ofta svänga
    sig med med lite konstiga ord det gör man för då låter det väldigt märkvärdigt + att såna träskallar som jag + en del andra inte riktigt kan förstå . Behöver ingen mössa har mjukplastprotes.
    Vill slutligen tacka dig Run4life för det klockrena utalet FÄRGBALKEN brukar endast användas internt mellan oss segelflygare ,så troligtvis har du med segelflyget att göra…….spännande att vi har likadana intressen. Löpning ,segelflyg och homeopati………fast en sak skilljer…. du har en skalle med en smart hjärna och tänka med, och jag en plast imitation utan hjärna .
    Mvh
    Bergfalken (färgbalken)

  19. @szöges
    Du skriver: ”man får vara hur anonym man vill. Inga problem” Detta är grov osanning och Du vet varför. För övrigt anser jag att Din nättidnings nivå åter igen har nått botten.
    Hälsningar Gert E

    • Först tänkte jag censurera ditt inlägg Gert E, men väljer att godkänna det, trots personligt påhopp. Men eftersom du nu använder ditt riktiga namn godkänner jag det. Du anser att DH har nått bottnen, ja du får tycka vad du vill. Det är klart att nivån varierar. Det gör alla publikationer, så varför skulle inte även DH göra det ibland, och sedan för övrigt är det nog snarare en smakfråga.

      Och observera jag har aldrig sagt att du inte får använda alias Lucus och jag har inte med ett pip talat om för DHs läsare att jag visste att det var du som stod bakom alias Lucus. Det är du själv som valt att avslöja ditt riktiga namn här på DH, inte jag. Det gällde samma för dig som för övriga, att man får vara anonym.

    • Gert….kan du kommentera inläggen kl 5,50 ? Har inte sett din kommentar än ?
      Och förklara oxå detta ” PRIVATION” .
      Mvh
      Bergfalken

      • Jag har blivit ombett att kommentera ett inlägg

        Inlägget handlar om en valp, som anses vara blyg. Tyvärr så framgår det inte om valpen, homeopaten eller ägaren lider av den omtalade blygheten.

        Jag läser, att hunden fick Barium carbonicum och – jag citerar – ”blygseln normaliserades”. Vad är ”normal blygsel”? Är det hunden, homeopaten eller djurägaren som avgör detta?

        Homeopaten ser sjukdom som en kvalitativ avvikelse från ett individuellt definierat friskt tillstånd. Här finns ingen i förväg given norm. Skolmedicinen däremot ser sjukdom som en kvantitativ avvikelse från ett kollektivt normaltillstånd. Är det så Du tänker?

        Slutligen bygger valet av Bar-carb på spekulativa grunder. Medlet prövades på friska människor och inte på friska hundar.

        Enligt min bedömning var behandlingen verkningslös. Med all säkerhet minskade hundens blyghet med tilltagande ålder.

        I mitt tidigare inlägg förklarade jag begreppet Privation med all tydlighet. Istället för att använda invektiv, borde Du anstränga Din läsförståelse om Du kan uppbringa en sådan. Eller varför inte fråga ”Whitoulkas”.

  20. Det var då värst vad det verkar vara svårt för Gert E och Run4life att svara på Bergfalkens inlägg 5.50. Det är nästan så man kan tro de är svarslösa.

  21. Gert E
    Stycke 2: Det är valpen som får behandlingen och är timidity. För övrigt kan både ägaren och homeopaten också vara blyga, men det är inte dom det handlar om i det här fallet.

    Stycke 3: Normal blygsel skulle kunna vara att hunden är framåt, viftar på svansen och hälsar, men är litet avaktande och springer inte fram till kleti och pleti.

    Stycke 4: Du ägnar dig åt ordbajseri. En hund som gömmer sig bakom husse och matte uppför sig inte som hundar brukar, alltså vet man att det inte är ett friskt tillstånd.

    Stycke 5: Homeopati fungerar på djur också, vet du inte det?

    Stycke 5: Det där är en gissning från din sida. Det är ingenting du kan veta. Varför inte istället tro på den behandlande homeopaten?

    • Run4life…….
      Nämen varför det ? Gör ett försök…..ingen kommer att idiot förklara dig. Vi har alla varit nybörjare .När man kommer in på den klassiska homeopatin ja då börjar problemen speciellt för de som jobbar med komplexmedel……de liksom förstår inte vad vi pratar om. Ett förslag! Kom till NAKH I NORRKÖPING i april så lovar jag både Gert och Run4life att ni kommer att få en AHA upplevelse. Jag har själv utbildat mig där .Jobbade med komplexmedel före den utbildningen …….dessa åkte i soporna när jag kom hem.
      Run4life läs sista kommentaren från Grinolle ,den kan du väl kommentera åtminstånde, om det är någon som helst kaliber i dig. Annars är det bara att inse er inkompetens.
      Frid på er i kylan. -18 i norrland.
      Bergfalken

    • @Grankvist

      Först ett stort grattis för Dina lysande inlägg. De uppfyller verkligen Marina Szöges krav och hålls i vänlig ton och i respekt för medmänniskor.

      Det är tråkigt att Du inte begrep stycke 2, så jag skall bli ännu tydligare. Frågan gällde vem som led av hundens blyghet, var det själva hunden, var det homeopaten eller var det hundägaren? Du kanske förstår mig bättre nu.

      Hur många gånger skall en hund vifta med svansen för att betraktas som normalt blyg? För att tala klarspråk: det finns ingen norm inom homeopatin, alla avvikelser skall bedömas individuellt. Det är bara skolmedicinen som mäter avvikelser från en förutbestämd norm.

      Det Du kallar för ordbajseri är tagen ur boken ”Alternativmedicin” som för en del år sedan kom ut som lärobok i Liber-förlaget. Det rör sig om en jämförelse mellan skolmedicin och homeopati och homeopaten tillika läkaren Schüppel är upphovsman. Ifall Du också vill lära Dig någonting, går det bra att läsa efter.

      Även Du saknar grundläggande läsförståelse. Jag har aldrig påstått att homeopati inte fungerar på djur, så läs gärna stycket en gång till, så kanske ett ljus går upp även för Dig.

      Det är ett välkänt faktum att valpars blyghet självmant avtar med åldern. Därför kan man – utan att tro eller gissa – lugnt utgå ifrån att det spekulativt valda medlet inte verkade.

      Gert E

  22. Marina, är det ok att kalla någon idiot, rakt ut till en person som inte är anonym?
    Där tycker jag gränsen går.

    • Run4life……hackspetten ! Du får nog ta ur bjälken ur ditt öga först innan du tar ur strået från grinolles öga !!!

  23. Run4Life Jag har nu suddat i Grinolles inlägg.
    Man skall alltid hålla en hyffsad ton. Det gäller alla.

    Gert E och Grinolle Granqvist. Nu tycker jag det är dags att lägga ner debatten om den ”blyga hunden” Alla inlägg om hunden kommer framöver inte godkännas. Den påminner mer om pajkastning än om en konstruktiv debatt.

  24. OK Marina
    Låt oss även begrava hunden, jag håller med Dig. Nu till en helt annan sak:
    På sidan 19 i ovanstående publikation står det (citat): ”In contrast, in most cases the final choice is made by using those symptoms that are NOT PATHOGENIC ATT ALL but are peculiar for the condition we are going to treat in this particular patient” (slut på citat). Skall man förstå detta som anvisning, så går anvisningen stick i stäv med Hahnemanns och andra homeopaters anvisningar. Enligt Organon är nämligen alla symptom patogena. Jag hoppas att inlägget inte uppfattas som påhopp och att artikelförfattarna lämnar en saklig förklaring.

    Gert E

  25. Erik van Woensel håller seminarium i Norrköing i april. Det är väl ett utmärkt tillfälle för dig att ta upp frågor om boken och tolkningar med författaren direkt!
    Jag förstår ärligt talat inte din tolkning. Författarens anvisning att man tar de symtom som är särskiljande för det tillstånd som man ska behandla stämmer ytterst väl med Hahnemann och paragraf 153 i Organon.

    • Tyvärr så håller jag själv ett seminarium på Åland vid samma tid, så jag har inte möjlighet. Du har skrivit en recension, så Du borde har förstått hans skriverier, nämligen att man använder sig av de symptom, som ”inte är patogena alls (not pathogenic at all)”. Enligt vad jag har lärt mig och vad jag har undervisat i över 28 år, är alla symptom ”sjukdomstecken” (se Organon) och därmed patogena det vill säga ”skapad av sjukdom” ( se även Bengt Lindskog, Medicinsk Terminologi). Det rör sig alltså inte om en ”tolkning” från min sida. Iklädd andra ord lyder min fråga: Vad är ”inte patogena symptom”? Jag utgår ifrån att Du som recensent av boken har fackkunskap och kan svara på frågan.

  26. Till alla berörda, skall vi verkligen likrikta homeopatin? I eran diskussiion verkar det så? Är det inte det felet som skolmedicinen gör? Jo så är det anser jag. Ditt vill inte jag att homeopatin skall gå, det är enligt mig mycket bra att homeopater tolkar symtom på olika sätt det är det som är ”konstarten” inom denna verksamhet. Om vi skall bli likriktade och ha en enhetlig syn på denna konstart är homeopatin på farliga vägar. Det tror jag inte Hahnemann hade varit med på, han ville ju att homeopatin skulle utvecklas och att den homeopatiska vetenskapen var en konstart som var mycket svår att tillägna sig.

  27. ursäkta men ni missar ju det vesäntliga. Ett symtom är en privation på det friska. Det är alltså ett sjuktecken och skall tas hänsyn till, Andra saker som hör till personligheten är inte någon privation och skall derför inte behandlas, Därför blir det mycket fel då man säger att non patogenic symtoms are to be concidered, De är ju inte sjuka och då inte något symtom,
    Skall detta vara så svårt att fatta?

  28. Hejsan Gert E.
    Du verkar krångla till saker och ting . Måste faktiskt hålla med Margot och Grin Olle .
    HÄLSNINGAR
    Arne Virr (e )

  29. Nu avslutar vi denna tråd och konstaterar att homeopati är ett stort ämne. Det viktiga är att sjuka människor blir friska och får ökad livskvalité inte att alla homeopater läser och gillar samma böcker.

  30. Blablablablablablablablaa!!!!!
    Ord,ord,ord = frekvenser.
    Väldigt många negativa o ni som först var positiva hakar på den negativa spiralen?
    Varför bli arg på en som inte förstår energi och kvantfysik?
    Ska en som behärskar universitetsmatte bli arg på en lågstadieelev för att den inte kan?
    Man kan ju undra varför det är krig i världen…..om inte ens ” de lite upplysta” kan hålla sams.
    Man kan inte få en växt att växa och blomma gm att dra i den. Den behöver tid, värme= förståelse, vatten= kunskap.
    Sluta stressa de som inte kan omfatta och förstå de homeopatiska/ energimässiga/ kvantfysiska principerna.
    Låt dem växa och mogna ifred!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.