Ska skolmedicinens vilsenhet få straffa homeopatin?

6
31
Print Friendly, PDF & Email

Kan den homeopatiska läkekonsten bevisas med skolmedicinens verktyg?

En metaanalys av homeopatiska behandlingar av astma väcker många intressanta frågor, däribland frågan: Är skolmedicinens fixering vid enskilda diagnoser rätt utgångspunkt för vetenskapliga studier som undersöker effekterna av homeopatisk behandling?

Studien Homeopathy for chronic asthma av McCarney RW, Linde K och Lasserson TJ är en så kallad ”Cochrane-review”.

Studien från år 2008 inkluderar sex olika studier med totalt 556 personer med astma. Samtliga studierna var placebo-kontrollerade och dubbel-blinda. Syftet var att se effekterna av homeopatisk behandling vid astma. Resultatet blev att inga slutsatser kan dras om effekten, vare sig för eller emot homeopatisk behandling. Konklusionen är att det behövs mer forskning.

Men därmed bör studien inte läggas åt handlingarna, den tål att analysera och dra kunskap av. Den sätter nämligen fingret på ett antal viktiga frågor. Men först lite bakgrundsfakta om vad en Cochrane-studie är och varför skolmedicinen ger en sådan tyngd åt en Cochrane-studie.

En Chochrane-översikt är en systematisk översikt över olika kliniska studier och utgör en grundval i evidensbaserad medicin, EBM, som idag är ett mantra inom sjukvården.

Översikternas ¬och metaanalysernas syften är alltså att ligga till grund för rekommendationer om hur läkare ska utreda och behandla en patient utifrån ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Översikterna bygger oftast på randomiserade kliniska försök. Genom randomisering önskar man undvika så kallade systematiska fel i värderingar och utvärderingar av resultaten i behandlingar. För att ta ett exempel: I en studie av effekter av behandling med läkemedel innebär randomiserade försök att vare sig patienter eller forskare/läkare/behandlare vet vem som får det aktiva läkemedlet eller placebon under studien och analysen. Patienterna ska slumpas till den ena eller andra gruppen, helst av ett externt företag som i regel använder datoriserade program för att dela in patienter i grupper.

Resultaten från den systematiska översikten av studier sammanfattas i en så kallad metaanalys, som dokumenteras enligt ett strikt definierat upplägg med förutbestämda rubriker. Bland annat ska kriterier för hur man valt ut de studier man tar med i själva metaanalysen framgå. Just det kravet blev extra uppmärksammat i en mycket omstridd metaanalys av homeopatiska studier, gjord av Shang et al och publicerad i Lancet år 2005. Bland 110 studier valdes enbart åtta studier ut, utan att kriterierna för varför man valde till eller bort studier redovisades. Vi återkommer till den metaanalysen i en senare artikel.

I studien Homeopathy for chronic asthma, som den här artikeln handlar om, inkluderades sex olika studier som omfattade totalt 556 personer. Samtliga studier var placebo-kontrollerade och dubbel-blinda. Syftet var att studera effekten av homeopatisk behandling vid astma.

De resultat metaanalysen vägde in var primärt: symtom, och sekundärt: lungfunktionen, förändrad medicinanvändning (skolmedicin), livskvalitet, välmående och global assessment (en sorts värdering på skalor av en persons funktionsförmåga).

En slutsats från forskarna blir att de sex studierna skiljer så mycket i kvalitet och rapportering av resultat att det blir svårt att dra några slutsatser när det gäller effekterna.

Här dyker en svårighet upp, som ofta återkommer i studier av homeopatiska behandlingar: de sex studierna innehöll fyra olika sorters homeopatiska behandlingssätt: klassisk homeopati, klinisk homeopati, isopati och komplex homeopati.

Det är en fråga vi tycker är värd att tänka över ett tag: Är det korrekt att klumpa ihop olika homeopatiska behandlingsformer – och dra någon sorts samlad slutsats om homeopatins effekter utifrån det?

Om man tydligt kan redovisa skillnader i resultat av olika homeopatiska behandlingsformer så är det i sig naturligtvis intressant, men ska resultatet omsättas i praktiska rekommendationer så vore det rimligt att allmänheten, det vill säga patienterna, får veta resultaten från de olika behandlingsformerna. Då kan patienterna få underlag för att välja den sorts homeopatisk behandling man önskar.

Detta talar för att det i framtiden troligen blir viktigt att homeopater själva deklarerar vilken behandlingsform de använder, för att öka patienternas möjlighet att välja.

Ytterligare en reflektion väcks av studien Homeopathy for chronic asthma: Riskeras homeopatin att förminskas, för att den ska passa in i skolmedicinens behov att få landets skolmedicinska läkare att använda enhetliga och beprövade behandlingsformer i sitt yrkesutövande?

Cochrane-översikter är, som tidigare sagts, grundvalen för skolmedicinsk utredning och behandling. Den ska ge den enskilda läkaren stöd och hjälp i hur hon eller han ska bemöta och behandla en person.

Den klassiska homeopatiska läkekonsten vilar på en 200-årig vetenskap och erfarenhet och följer ett noggrant beskrivet förlopp, som omfattar en individuell anamnes, analys och val av homeopatiskt läkemedel som bäst överensstämmer med den symtombild patienten uppvisar.

Analysen väger bland annat in totaliteten, eventuell utlösande faktor, särskilda utmärkande symtom, hereditet och predisposition, hur patientens hälsa förändrats över åren, en värdering av hur patientens immunförsvar klarar påfrestningar, en uppskattning av vilken hälsonivå patienten befinner sig på och en bedömning av möjligheten att patienten kan bli botad, eller få palliativt stöd.

För att utöva den klassiska homeopatiska läkekonsten behövs en gedigen utbildning, och ett livslångt förkovrande för att bli riktigt skicklig. Däremot behöver den homeopatiska läkekonsten inte några Cochrane-studier för att en klassiskt utbildad homeopat ska veta hur hon eller han ska utöva sin läkekonst.

Även de vanligaste och mest använda homeopatiska läkemedlen är välkända bland den homeopatiska läkekonstens utövare. De har hunnit användas sedan 1800-talet, och de har genomgått noggrant utförda prövningar, som bekräftats i behandlingen av miljontals patienter, så inte heller här behöver den klassiska homeopatin några Cochrane-översikter.

Den självklara följdfrågan blir då; vad kan en Cochrane-studies syfte bli när det gäller homeopati, annat än att försöka visa om homeopati är en effektiv behandlingsmetod eller inte. Och nästa fråga blir då: Vilket vore det bästa sättet att visa om homeopatisk behandling fungerar eller inte?

Den homeopatiska läkekonsten ser till hela individen, och borde följaktligen utvärderas så att man ser till hela individens förändrade hälsotillstånd i en utvärdering.

Följaktligen kan man ställa frågan: Fungerar de skolmedicinska kriterierna för att utvärdera den klassiska homeopatiska läkekonsten?

Ett problem här är den skolmedicinska forskningens fokusering på diagnoser, och i regel en enda diagnos åt gången. All som ”stör” väljs bort.

För att ta ett konkret exempel: En person har fått diagnosen bursit av sin läkare. Under behandlingen med antiinflammatoriska får hon halsfluss, och penicillin för det. Sedan penicillin igen vid nästa halsfluss, som ger henne svamp och allergiska besvär med svullnader och klåda. Läkaren skriver ut kortison för detta. Se fallbeskrivningen av homeopaten Gunnar Jansson här

Skulle denna patient, med ursprungsdiagnosen bursit, men som nu fått en mängd nya besvär av läkarens behandling, och vars största lidande inte längre är bursiten, utan följderna av läkarens behandling; skulle hon få delta i en undersökning fokuserad på diagnosen ”bursit”. Förmodligen inte! Ändå blev hon fri från samtliga sina besvär av homeopatisk behandling.

Alltså: den homeopatiska behandling som botade henne från symtomen, både de som skapades av den skolmedicinska behandlingen, och själva den ursprungliga bursiten, skulle sannolikt inte ”rymmas” inom en skolmedicinsk vetenskaplig studie.

I astmastudien ingår en lista över ogynnsamma effekter för den homeopatiska respektive placebo behandlade gruppen, (tabell 2). Studiens slutsats är att det inte finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Men ser vi närmare på studien så visar den att i den homeopatiskt behandlade gruppen är eksem den vanligaste bieffekten, medan depression eller irritation är den vanligaste för placebogruppen. Det är en väl beprövad erfarenhet inom den klassiska homeopatin att när astma behandlas korrekt och mildras, uppstår vanligtvis istället ett eksem. Det är en del av den läkande processen. När depressioner eller irritation uppstår tyder det istället på en fördjupande sjukdomsutveckling där mentala symtom har börjat utvecklas. En nog så viktig skillnad, men något forskarna inte noterat.

Den rekommendation som McCarney RW, Linde K och Lasserson TJ drar i studien Homeopathy for chronic asthma är att det behövs nya och bättre utförda studier för att mäta effekter av homeopatisk behandling. En av de sex ingående studierna (White et al) framhålls som ett gott exempel på hur en studie som vill undersöka homeopatins effekter kan läggas upp.

Vi återkommer med en genomgång av Whites studie, särskilt för att se vad som gör att den lämpar sig särskilt bra för att undersöka homeopatins effekter.

Whites studie är extra intressant, eftersom en av forskarna i studien är Edzard Ernst, känd för att aktivt arbeta mot homeopatin. Mot bakgrund av att en forskare, som öppet deklarerat sitt motstånd mot homeopati, deltar i en studie av homeopatisk behandling, blir frågan: kan en studie läggas upp så vetenskapligt och objektivt att den kan utesluta misstankar om att vara vinklad, och överbevisa även de mest misstrogna om att den är korrekt utförd, även när en av de deltagande forskarna är känd för sin bias, det vill säga sin förutfattade mening? Bias, i form av systematiska fel, är nämligen ett rött skynke för Cochrane-översikter.

Läs mer om Cochrane och meta-analyser på www.sbu.se eller på Läkartidningen www.lakartidningen.se. Skriv Cochrane eller metaanalys i sökfältet.

Här finns studien Homeopathy for chronic asthma: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/14651858.CD000353.pub2/pdf

Av Margot Granvik och Chris Jörgenfelt

6 KOMMENTARER

  1. Vi måste informera mera om hur homeopati fungerar. En del klienter söker mig och vill ha homeopatiska piller utan nödvändig konsultation. Jag skrivet INTE ut till dessa klienter. Jag anser att det bl a är då vi får dåligt rykte. “Fick några sockerpiller av en homeopat, men inte hjälpte dom.” Den stämpeln ska de inte unna oss. Mvh Lena

    • Du tar upp en viktig punkt. Människor idag är så indoktrinerade att de förväntar sig att få ett piller efter ett kort samtal med en läkare och så är det klart. Homeopati fungerar på ett annat sätt då det ser till hela individen.

      Homeopati går på djupet och orsaken istället för att lindra symtomen. Skolmedicinens fokus på att lindra symtom innebär biverkningar och ökade besvär av annat. Det är som att ha en matta med bubbla på och så trampar man på bubblan så kommer det en ny bubbla på ett annat ställe och så trampar man på den så blir det en ny bubbla… Homeopati tar tag i mattan och rättar till den så att det inte blir några bubblor överhuvudtaget.

  2. Du skriver:

    “Är det korrekt att klumpa ihop olika homeopatiska behandlingsformer – och dra någon sorts samlad slutsats om homeopatins effekter utifrån det?”

    Ja, eftersom alla fungerar på samma sätt, genom placebo, så anser jag det var helt i sin ordning.

    “Den klassiska homeopatiska läkekonsten vilar på en 200-årig vetenskap och erfarenhet och följer ett noggrant beskrivet förlopp”

    Vetenskap är väl att ta i, vatten som har selektivt minne? Där minnet blir starkare ju mer man späder ut det? Att gå emot fysikens lagar är knappast vetenskap. Däremot 200 års erfarenhet av placebo är ju något att ta i beaktning.

    • Om man har den felaktiga uppfattningen att vetenskapen vet alla lagar, det finns antagligen fler än de fysiska lagarna, vetenskapen idag vet. Då förstår man sig inte på homeopati.

    • Att bara tro att vetenskapen redan har löst alla fysikens lagar visar att man är totalt okunnig om verkligheten. Det finns en hel rad områden inom fysiken som man idag ifrågasätter de nuvarande kunskaperna om. Den mest kända person som ifrågasätter vissa fysikaliska lagar är Stephen Hawking och hans syn på universum.

      Det har alltid funnits personer som tror att de vet allt och att alla lagar inom olika vetenskapliga områden redan är lösta. Tittar man historiskt så har dessa personer enbart fördröjt utvecklingen genom sin trångsynthet. Hade dessa personer fått sin vilja igenom så hade jorden varit platt.

      Det som är en vetenskaplig sanning idag kan vara någonting halt annat i morgon.

  3. I Sveriges land prioriteras skolmedicinindustrins ekonomiska intressen, andra industriers ekonomi och utnyttjande av lågprisländer långt mer än människors önskan att få leva. Trosföresttällningar synes sitta hårdare fastlåsta här än i flertalet andra länder, många liv offras på grund av konsumtionistisk religiositet.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.