Motzi Eklöf, docent i hälsa och samhälle och verksam som vård och medicinhistoriker har skrivit en bok som tar upp kontroverserna kring homeopatin utifrån samhälleliga och historiska sammanhang. Under de 200 år som homeopatin har funnits har synen på vetenskapligheten inom medicinen förändrats, men kampen mot homeopatin har varit konstant.
Erling Lomnäs tidigare ordförande ”Svenska Föreningen för Vetenskaplig Homeopati” har läst boken och skrivit recension:
Unik bok om homeopatin i Sverige
Ingen kunde ha varit bättre skickad att skriva en bok om homeopatins öden i Sverige än medicinhistorikern Motzi Eklöf, som nu (2014) utkommit med Homeopati i Sverige. En kontroversiell medicinhistoria (Carlssons Bokförlag, Stockholm).
Det är en lättläst bok, men inte desto mindre grundlig. Resultatet: en högintressant, sakligt objektiv, i stor utsträckning dokumentarisk skildring av hur en läkekonst, som runtom i världen vunnit och vinner alltmer av allmän acceptans, av det medicinska etablissemanget i Sverige bemötts med arrogans, hån, förakt … och definitivt avståndstagande. En veritabel ankdamm! Enstaka förespråkare har framträtt, t.o.m. på högsta nivå, men då genast fått sitt goda omdöme/förstånd starkt ifrågasatt. Argumentationen mot homeopatin har ofta legat på en så genant låg nivå att man häpnar, men den är avslöjande för läkarkårens innersta tankar. Homeopatin var ”kvacksalveri” som hotade den ”vetenskapliga” läkekonsten och läkarnas ”trefnad och ekonomiska ställning”, förutom att den var en fara för folkets väl. Dess ”ovetenskaplighet” gjorde den helt oacceptabel oavsett behandlingens resultat; det var i stället den kollegiala bedömningen som räknades: ”Den läkare som hade 90 döda på 100 sjukfall kunde vara långt skickligare än den som bara hade 10 döda.” Egentligen är det i stora stycken en skrämmande läsning – en bild av makalös trångsynthet och egoism. En from tanke är att inte allt som sades och skrevs var representativt för hela läkarkåren.
I mångt och mycket visar citat och referat hur lite argumenten från det medicinska etablissemangets sida ändrats under de bortåt 200 år som homeopatin funnits i Sverige. Aktuella exempel utgör Socialstyrelsens och Justitiekanslerns reaktioner efter den dom i Högsta förvaltningsdomstolen som godtar ordination av homeopatika som komplement till skolmedicinsk behandling, permutationen av den s.k. Zetterlingska donationens villkor (= föreläsningar i homeopatisk hälsolära vid Uppsala universitet) och reaktioner på det homeopatiska forskningsprojektet vid Mittuniversitetet. Om dessa exempel, se boken.
Fastän avsikten väl närmast var att skildringen skulle begränsas till själva bemötandet av homeopatin och inte gälla homeopatin själv, har bredden i skildringen ändå gjort den till den bästa och utförligaste vi har av en ”homeopatins historia i Sverige”. Ett särskilt intresse har den för medlemmar i Svenska Föreningen för Vetenskaplig Homeopati. Nästa år 100-årsjubilerar denna förening, och dess insatser under årens lopp skymtar flerstädes i skildringen.
Är du det minsta intresserad av hur homeopatin haft det här i landet så skaffa dig boken och läs den. Den ger mycket, mycket mer än jag ens kunnat antyda här!
Redan i sin doktorsavhandling för fjorton år sedan (Läkarens ethos. Studier i den svenska läkarkårens identiteter, intressen och ideal 1890-1960; boken är nog slutsåld men finns på nätet) visade Motzi Eklöf lejonklon som noggrann och orädd medicinhistorisk forskare med närmast röntgenartat genomskådande av den svenska medicinska ankdammens värderingar och ställningstaganden mot homeopatin. Läs den boken också!
Erling Lomnäs
Homeopati i Sverige, en kontroversiell medicinhistoria, kan köpas här
Boken finns på biblioteket i Trelleborg, även för fjärrlån.