Två friska katter tack vare homeopati

0
1737

Allvarliga magproblem

Våren 2019 tog vi hand om två kattungar som behövde ett hem och som hade fått för lite mat under sin tidiga uppväxt. När de kom till oss var de väldigt magra och spinkiga med smala ansikten och stora öron. De var inte alls så där gulliga, mulliga och runda som kattungar brukar vara i den åldern.

Hankatten som var grå fick namnet Musse och den lilla svarta honkatten fick namnet Smulan.

Genast när de kom till oss började de äta mycket, antagligen för mycket, och i stället för att gå upp i vikt fick de problem med magarna och de fick diarré som luktade väldigt illa. De sprang på lådan stup i kvarten och fortsatte att vara magra och taniga trots att de åt massor av kattmat och köttfärs. De fick också en tendens att vilja äta på saker som egentligen inte är ätbara, som till exempel öronproppar och andra osmältbara saker. Detta i kombination med diarrén och att de var ungkattor indikerade att Calcium Carbonicum var det homeopatiska medel som skulle kunna hjälpa deras små kroppar att komma i balans.

Jag gav dem därför Calcium Carbonicum D 30 i tre doser. Redan dagen därpå blev det färre besök i kattlådan och bara några dagar senare var avföringen normal hos bägge.

Sakta men säkert gick de upp i vikt och såg friskare ut och pälsarna började glänsa. Det inre ögonlocket som hade synts på kattungarna försvann efter en tid och ögonen blev runda och fina och blicken klarare.

Smulans svansolycka

Några månader senare var det dags igen för en homeopatisk behandling. Den här gången var det en skada som behövde behandlas. Smulan, som hade blivit en väldigt aktiv liten katt, hade gjort illa svansen. Helt plötsligt såg svansen ut som ett uppochnedvänt V. Antagligen hade hon hoppat upp på ett fönster som låg på ett bord för renovering och som ramlade ned på marken. På något vis hade hon fått svansen i kläm under fönstret.

Hennes svans hade fått rejält med stryk, halva svansen verkade förlamad och mitt på svansen hade hon en knöl. I detta läge är det Arnica och Hypericum som kommer som alternativ. Arnica för skada på mjukdelar och Hypericum för nervskada.

Före homeopatisk behandling

Smulan cirka 6 månader gammal, med skadad och krokig svans

Jag googlade på ”bruten” och ”stukad” svans och fick veta att om det vill sig riktigt illa kan det vara nödvändigt att amputera, eftersom svansen kan förlora sin blodförsörjning, Smulan hade inte ont, hon var lika levnadsglad som tidigare och busade på, trots sin slokiga svans.

Jag gav henne Arnica och svansen visade en tendens till att röra sig ibland men jag var inte alls nöjd, eftersom effekten av Arnica var för dålig. Dessutom hade den förlamade och slokande delen av svansen börjat bli tunnare och den kändes nu också kall.

Eftersom det här uppenbarligen var en nervskada var Hypericum ett bättre val som hon fick istället. En fantastisk räddning av svansen skedde. Redan dagen efter stod svansen rätt upp och hon kunde röra den igen och den började se normal ut. Lättnaden blev stor i familjen.

Smulans olycka nummer två

Smulan är inte bara en aktiv katt, hon är väldigt modig också. Hon klättrar i de högsta träden och springer på hustaken och tar sig ned därifrån utan problem – för det mesta.

Men även hon kan misslyckas ibland och det var nog det som hade hänt, en misslyckad klättring, när hon en dag i oktober kom hem och var alldeles olycklig. Hon hade ont vid höger revben och i höger fram- och baktass och ville inte leka längre. Kjell, min man, ringde till mig och berättade att Smulan återigen hade gjort illa sig. Jag sade till honom att han skulle ge henne Arnica. Ganska direkt blev smärtan bättre och hon kunde springa runt och busa igen. Men det tog en vecka innan hon var så återställd att hon vågade fullt ut brottas med brorsan igen.

Smulans tredje olycka

Vårvintern 2020 var det dags igen: strax innan sin ettårsdag hade Smulan återigen gjort illa svansen. Den här gången hade hon ett varigt djupt sår på svansen, som dessutom luktade illa. Vi frågade oss hur vanligt det egentligen är att en katt gör illa sin svans två gånger? Jag har haft många kattor i mitt liv och Kjell likaså. Aldrig någonsin har vi haft någon katt som har gjort illa sin svans, och nu hade vi en katt som dessutom hade gjort illa svansen två gånger. Plus också halvt slagit ihjäl sig efter en misslyckad klättring. Vi konstaterade att Smulan var en riktig olyckskisse och vi tyckte att det fick vara nog med alla konstiga olyckor och skador.

Det var bara att återigen ta piller ur medicinskåpet och ge henne. Det tog en tid, och så läkte svansen ihop igen. Hon har fortfarande en liten knöl kvar på svansen Men vi är glada att Smulan efter två svansolyckor fortfarande har en funktionsduglig svans. Utan homeopatisk behandling finns risk för att halva svansen hade blivit förlamad och i värsta fall amputerad.

I skrivande stund, mår både Musse som har fått homeopatisk behandling en gång och Smulan som har fått behandling fyra gånger, bra. De har vuxit upp till två väldigt trevliga och goa kattor. Deras liv började lite skrangligt med svälttillstånd, men tack vare homeopatisk behandling fick de ändå en bra start i livet och är i dag två glada katter som trivs med livet.

Texten ovan tidigare publicerad i “Tidskrift för Homeopati” 2020/1

Två år senare

Smulan, 21 mars 2022

Smulan är nu tre år. Här ser man att svansen är i bättre skick än på tidigare bild. Hon har fortfarande en liten knöl mitt på svansen som blir mindre varterfter tiden går. Tyvärr finns ingen bild på Smulans svans dagen efter hon fick Hypericum, men jag kan intyga att redan dagen efter intag av Hypericum var förlamningen borta och svansen fungerade igen.

//Marina Szöges

 

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.