Robert Hahn skriver artikel om homeopatins meta-analyser

Forskningschef Robert Hahns genomgång av meta-analyserna på homeopatiska studier väcker uppmärksamhet i Europa. Han har därför blivit ombedd att skriva en artikel i en schweizisk forskningstidning för komplementär medicin ”Forschende Komplementärmedizin”. Artikeln är publicerad i oktobernumret 2013.

Artikelförfattare Chris Jörgenfelt

Hahns faktabaserade genomgång av hur de olika forskarna med sina arbetsgrupper burit sig åt för att komma fram till så olika resultat för meta-analyserna (sammanslagning av ett större antal forskningsstudier) är en läsning som i allra högsta grad pekar mot nödvändigheten av en hög etisk nivå hos personerna som utför analyserna. Meta-analyser är nämligen ett verktyg som allt för lätt kan manipuleras genom att antingen ta bort stora delar av existerande studier eller manipulera med statistiska modeller.

Resultaten från de tre studier som visar att homeopati inte framkallar någon starkare effekt än placebo av Edzard Ernst  , Shang et al., och Cucherat et al. visar sig samtliga vara beroende av att mellan 90 – 95 % av samtliga RTC (randomized controlled trial) studier har tagits bort trots att de uppfyller kriterierna. I några av analyserna redovisas inte orsaken till att de exkluderas och i andra fall är motiveringen enligt Hahn inte hållbar efter de kriterier som vanligtvis används vid en utvärdering av evidensnivån i medicinska forskningsstudier.

Istället blir det uppenbart att författarna till de här tre meta-analyserna av olika orsaker använder tvivelaktiga metoder för att nå ett redan från början önskat resultat. Det visar i sin tur på en hög nivå av bias dvs. en fördom, att personerna redan från början var ute efter att få fram ett visst resultat.

Eftersom såväl skeptikergruppen från VoF som Karolinska institutets professor i komplementär medicin hänvisar sina påståenden om att homeopati saknar ett vetenskapligt underlag och att det inte finns en enda studie som visar att behandlingsmetoden är effektiv till speciellt Ernst och Shangs artiklar har Hahn härmed visat att de själva brister i sin förmåga att utvärdera vetenskapliga studier.  Det är ju ett tråkigt faktum som har orsakat en stor skada för homeopatin i Sverige eftersom såväl politiker som media har en övertro på deras reella kunskap.

Hahn framhåller Lindes första meta-analys från 1997 som den i grunden bäst utförda studien och resultatet visar att sannolikheten för att homeopati fungerar bättre än placebo är 95 %.  Men det ser ut att finnas en tendens att studierna av högst kvalitet har sämre resultat.

Linde går därför vidare med en ny analys 1999 där studierna delades in i olika grupper utifrån sin kvalitetsnivå (Jadad score). Indelningen visar att tendensen inte är linjär utan de 10 studierna med högst nivå visar bättre resultat än studierna i en grupp med lägre kvalité, så det går inte att fastslå att studierna av högst metodologisk kvalité har sämre resultat. Linde delade även in studierna i ett flertal mindre grupper utifrån egna kvalitetskriterier. Då visar samtliga grupper utom den med högst kvalitetsvärdering att homeopati är överlägset placebo. Att gruppen med studier av högst kvalitet låg strax under signifikansnivån beror enligt forskningschef Robert Hahn på att den gruppen helt enkelt innehöll för få studier och att det därmed inte är statistiskt möjligt att uppnå ett högre resultat.  Studiernas enskilda sannolikhetsnivåer skiljer sig i övrigt inte från studierna i de större grupper som visade ett statistiskt positivt resultat.

Hahns avslutning är intressant och speglar det sanna problemet som homeopatin står inför. Eftersom RCT studier undersöker behandling av en viss diagnos speglar majoriteten inte den inom homeopatin vanligt förekommande individualistiska behandlingsmodellen, som innebär att patienten som helhet behandlas och inte sjukdomsdiagnosen. I dagsläget kan därför enbart behandlingar av de diagnoser som har ett flertal positiva studier (allergi, reumatism, vissa hudsjukdomar och några neurologiska problem som migrän och sjösjuka) sägas vara evidensbaserade. Som sammanfattning slår Hahn därför fast att även om Lindes meta-analys visar att homeopatiska läkemedel framkallar en tydligt mätbar effekt och därmed uppvisar en stark statiskt skillnad mot placebo medför den inte att homeopatin för närvarande är evidensbaserad för andra än ovanstående diagnoser.

Hahn lyfter vidare fram det faktum som forskningen inom integrativ medicin pekar på, nämligen att en individuellt baserad behandling kräver en annan form av studie. Mina personliga tankar har länge varit att det är hög tid för vetenskapen att flytta sig ett steg framåt genom att på allvar studera den helhet som psyke och kropp utgör. Enligt min erfarenhet är det psykets problem som i stor utsträckning står bakom kroppens kroniska sjukdomar. En forskningsmetodik som enbart mäter kroppens biologiska förändringar visar inte de psykiska förändringar som krävs för att sänka individens stressnivå och därmed sekundärt skapa en förbättrad fysiologisk funktion, vilket är nödvändigt för att framkalla en djupgående läkning. Vad som krävs framöver är en utveckling från dagens kvantitativa forskningsmodeller som enbart studerar enskilda diagnoser över till en kvalitativ som inkluderar psykets djup. Det är nu hög tid att uppdelningen av människan i kropp respektive psyke, som härstammar från tiden när kyrkan tog hand om psyket och läkarna därför enbart fick befatta sig med kroppen, får sitt slut. Psyke och kropp bildar en oskiljaktig enhet och måste därför studeras som en helhet.

Text: Chris Jörgenfelt

Läs också, Robert Hahn.nu: Min vetenskapliga artikel om homeopati

Artikeln återfinns här men måste köpas: http://www.karger.com/Article/FullText/355916

Fotnoter:

Ernst E: Are highly dilute homeopathic remedies placebos? Perfusion 1998;11:291.

Ernst E, Pittler MH: Re-analysis of previous metaanalysis of clinical trials of homeopathy. J Clin Epidemiol 2000;53:1188.

Ernst E. A systematic review of systematic reviews of homeopathy. Br J Clin Pharmacol 2002;54:577–582.

Shang A, Huwiler-Münterer K, Nartey L, Jüni P, Dörig S, Sterne JA, Egger M: Are the clinical effects of homeopathy placebo effects?   Comparative study of placebo-controlled trials of homeopathy and allopathy. Lancet 2005;366:726–732.

Cucherat M, Haugh MV, Gooch M, Boissel J-P: Evidence for clinical efficacy of homeopathy. A meta-analysis of clinical trials. Eur J Clin Pharmacol 2000;56:27–33.

Linde K, Clausius N, Ramirez G, Melchart D, Eitel F, Hedges LV, Jonas WB: Are the clinical effects of homeopathy placebo effects? A meta-analysis of placebo-controlled trials. Lancet 1997;350:834–843.

Linde K, Scholz M, Ramirez G, Clausius N, Melchart D, Jonas WB: Impact of study quality on outcome in placebo-controlled trials of homeopathy. J Clin Epidemiol 1999;52:631–636.

Se Den inre evolutionen – vägen till hälsa (2013) av artikelförfattaren