Idag får barn under åtta år inte behandlas utanför den vanliga skolmedicinen. Den aktuella KAM-utredningen vill höja gränsen till 15 år, men samtidigt tillåta symtomlindrande behandling oavsett ålder. Vad innebär det för föräldrar och barn som vill ha homeopati?
Av Margot Granvik, vetenskapsjournalist och klassisk homeopat
KAM-utredningen, som kom våren 2019, omfattar alla komplementära och alternativa behandlingsmetoder, däribland homeopati. Vad kommer då den helt nya lag som utredningen föreslår att innebär för dem som vill söka behandling utanför den vanliga konventionella sjukvården? Förbehållet att lagförslaget går igenom riksdagen vill säga.
Ett av förslagen i den aktuella KAM-utredningen av Kjell Asplund är att höja åldersgränsen för att få behandla barn utanför skolmedicinen till 15 år. Idag är gränsen åtta år.
De skäl som utredaren anger är att barn bör ha uppnått tillräcklig mognad för att själv kunna fatta beslut om behandling utanför den konventionella hälso- och sjukvården. Utredaren räknar upp ett antal beaktanden:
-Hälso- och sjukvården har bestämmelser som säkerställer behandlingseffektivetet och patientsäkerhet. För KAM-metoder saknas motsvarande bestämmelser.
-Barn är oftast mer ömtåliga än vuxna och löper högre risk för skador och biverkningar.
-Barn kan inte ge uttryck för hur de upplever en behandling och eventuella biverkningar.
-Barn kan lättare hamna i en beroendeställning till en vuxen och därför ha större svårigheter att agera självständigt i relation till en som yrkesmässigt utövar komplementär och alternativbehandling.
Enligt det nya lagförslaget ska alternativa terapier utanför sjukvården inte få användas för att utreda och behandla sjukdomar hos barn under 15 år.
Vad betyder det i praktiken? Vad står begreppen utreda och behandla för?
Så här definierar Asplund begreppet utreda:
-Åtgärder för att utreda sjukdomar innefattar åtgärder som syftar till att skaffa olika former av kunskapsunderlag för vården av en individ, exempelvis genom provtagning, kroppsundersökning eller frågor till den vårdsökande.
Begreppet behandla omfattar enligt utredaren:
-åtgärder för att bota eller hejda utvecklingen av sjukdomen
-åtgärder för att lindra symtom som orsakas av sjukdomen eller en sjukdomsbehandling
-råd och anvisningar om vården som en vårdutförare skriftligen eller muntligen lämnar till en patient
I paragraf sju nämns undantag från förbudet att behandla. Det ska vara tillåtet att lindra symtom som har orsakats av en sjukdom eller en sjukdomsbehandling. Det betyder att även barn under 15 år kan få symtomlindrande behandlingar inom komplementär och alternativmedicinen.
I utredningen uppger Asplund också att alternativa metoder ska få användas när det gäller att förebygga sjukdomar. Han avser då åtgärder som mer allmänt syftar till bättre hälsa och välbefinnande eller allmänt hållna hälsoråd som inte rör viss sjukdom och som inte utgör sjukdomsförebyggande åtgärder.
Patienter kan använda KAM-metoder för att lindra symtom. För att förhindra att symtomlindrande åtgärder leder till allvarliga hälsorisker vill utredaren i den nya lagen värna patientsäkerheten genom att koppla behandling till straffbestämmelser: Behandlare som orsakar skada eller fara för patienten ska straffas.
Var finns föräldrarna i detta?
Utredaren hänvisar till olika lagtexter om vårdnadshavarens bestämmanderätt, bland annat till Föräldrabalken. Svensk rätt utgår ifrån att det är barnets vårdnadshavare som bäst kan tillgodose barnets behov. Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Asplund pekar på att vårdnadshavaren i takt med barnets stigande ålder och utveckling ska ta allt större hänsyn till barnets synpunker och önskemål.
Han skriver vidare att det finns bestämmelser som innebär att vårdnadshavarens bestämmanderätt kan åsidosättas och hänvisar bland annat till §13 a i kapitel 6 i Föräldrabalken. Paragrafen handlar om att socialnämnden kan ta beslut om till exempel båda föräldrar står som vårdnadshavare, men inte är överens om åtgärder som rör barnet, till exempel att genomföra en BUP-utredning, eller en insats enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
De två övriga lagar som kan innebära att föräldrar inte får bestämma är enligt utredaren: Socialtjänstlagen 2001:453, som reglerar socialtjänstens verksamhet, samt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, 1990:52. Utredaren nämner inga enskilda paragrafer och det går inte att direkt säga under vilka tänkbara situationer vårdnadshavaren inte längre kan bestämma om barnet ska få alternativ- eller komplementär vård.
Sammanfattningsvis lyder det nya lagförslaget att det ska bli förbjudet att utreda och behandla sjukdomar hos barn under 15 år, oavsett sjukdomens svårighetsgrad. Däremot ska symtomlindrande åtgärder samt förebyggande behandlingar vara tillåtna för barn i alla åldrar.
Vad som gäller när föräldrar och barnet uttryckligen vill ha alternativ eller komplementär medicinsk vård för en sjukdom är dock fortfarande otydligt! Föräldrar/barn har rätt att välja. Men vad är det värt om KAM-utövare inte har rätt att behandla?
BAKGRUND:
Den nu aktuella KAM-utredningen har föregåtts av ett antal utredningar som bland annat sett över åldersgränsen.
År 1956 ville den så kallade Kvacksalveriutredningen förbjuda behandling av barn under det första levnadsåret. När kvacksalveriutredningens förslag blev lag år 1960 höjdes åldersgränsen för att behandla barn i stället till åtta år. Motiveringen löd att en åttaårsgräns var lämplig eftersom barn vid åtta års ålder börjat skolan och därmed regelbundet undersöktes av läkare. Detta ansågs ha en kontrollerande funktion där olämpliga kvacksalvarbehandlingar av barn skulle upptäckas.
En utredning år 1994 föreslog en åldersgräns på 15 år bland annat med motivet att barn över åtta år har svårt att bedöma olika behandlingsmetoder. Någon höjd åldersgräns för barn genomfördes inte.
FOTNOT: KAM-utredningen föreslår en ny lag som reglerar behandling av allvarlig sjukdom. Läs mer här
FÖLJ KAM-utredningen PÅ HOMEOPATIBLOGGEN:
Klicka på bilden
