Nobelpristagaren Luc Montagnier stöder den homeopatiska vetenskapen

Text Dana Ullman. Översättning E.Z I en anmärkningsvärd intervju publicerad i Science magazine 24 december 2110 (1) uttrycker professor Luc Montagnier starkt stöd för den så ofta förtalade och missförstådda medicinska specialiteten homeopati.

Även om homeopati har funnits över hela världen i mer än 200 år och har varit den ledande alternativmedicinska behandlingsmetoden som använts av läkare i Europa,(2) har de flesta skolmedicinska läkare och vetenskapsmän uttryckt skepticism angående dess effektivitet p g a de extremt låga doserna som används. De flesta kliniska försök som gjorts på homeopatiska läkemedel, och som publicerats i granskande facktidskrifter har uppvisat positiva kliniska resultat,(3, 4) speciellt i behandlingen av allergisk astma (5,6), influensa, (7) fibromyalgi, (8,9) ledgångsreumatism, (10) barndiarréer, (11) återhämtning efter bukkirurgi, (12) ADHD, (13) och reduktion av biverkningar efter konventionell cancerbehandling. (14)

I tillägg till kliniska försök, har flera hundra grundläggande vetenskapliga studier bekräftat den biologiska effekten av homeopatiska läkemedel. I en typ av grundforskning, s k in vitro studier, kontrollerade man 67 experiment (1/3 var återupprepningar) och nästan ¾ av alla dessa var positiva.(15, 16) Förutom ett flertal grundläggande vetenskapliga undersökningar och klinisk forskning, finns ytterligare bevis för homeopatin i det faktum att den fick stor popularitet i England och Europa under 1800-talet. Detta tack vare de imponerande resultaten människor upplevde i behandlingen av epidemier som härjade på den tiden, såsom kolera, tyfus, gula febern, scharlakansfeber och influensa.

Luc Montagnier, som är grundare av och ordförande i World Foundation for AIDS Research and Prevention, hävdade, ” Jag kan inte säga att homeopatin har rätt i allt. Vad jag kan säga nu är att de kraftigt utspädda lösningarna, som används i homeopatin, är rätt. Kraftiga utspädningar av någonting är inte ingenting. De är vattenstrukturer som imiterar originalmolekylerna. Montagnier refererar till sin experimentella forskning som bekräftar en av de kontroversiella sidorna i homeopatisk medicin, som använder efter varandra följande utspädningar med där emellan kraftig skakning. Även om det är vanligt att dagens vetenskapsmän antar att inga av ursprungsmolekylerna finns kvar i lösningen, visar Montagniers forskning (liksom hans kollegors) att elektromagnetiska signaler från den ursprungliga medicinen kvarstår i vattnet och har dramatiska biologiska effekter.

Montagnier har just fått en ny befattning vid Jiaotong universitetet i Shanghai, Kina (refereras ofta till som Kinas motsvarighet till Massachusetts Institut of Technologi), där han kommer att arbeta på ett nytt institut som bär hans namn. Detta arbete har fokus på en ny vetenskaplig rörelse där fysik, biologi och medicin möts, det fenomen att elektromagnetiska vågor skapas av DNA i vatten. Han kommer med sitt team att studera både den teoretiska grunden och möjlig tillämpning av dessa fenomen inom medicinen.

Montagniers nya forskning undersöker de elektromagnetiska vågor som han menar utgår från starkt utspädda lösningar med DNA från olika patogena organismer. Montagnier framhåller: ”Vad vi har funnit är att DNA åstadkommer strukturella förändringar i vatten, som kvarstår även i mycket höga utspädningar och som leder till resonanta elektromagnetiska signaler som vi kan mäta. Allt DNA åstadkommer inte signaler som vi kan mäta med våra instrument. Signaler av hög intensitet kommer från bakterie- och virus DNA.” Montagnier hävdar att dessa nya observationer kommer att leda till nya behandlingar för många kroniska sjukdomar, inkluderande, men inte begränsat till autism, Alzheimers sjd, Parkinsons sjd och MS.

Montagnier skrev första gången om sina fynd 2009, (17) och sedan i mitten av 2010 talade han vid ett prestigefyllt möte med andra Nobelpristagare där han uttryckte intresse för homeopati och innebörden av detta medicinska system. (18) Franska pensionslagar tillåter inte Montagnier, som är 78 år, att arbeta på ett allmänt institut, vilket begränsar möjligheten till forskningsmedel. Montagnier menar att möjligheterna att få forskningsmedel från läkemedelsindustrin eller andra konventionella forskningsfonder är osannolika med tanke på den antagonistiska atmosfären mot homeopati och naturmedicin.

Montagniers nya forskning väcker minnen från en av de mest sensationella händelserna inom fransk vetenskap, den s k ” Benveniste affären ”. En högst respekterad immunolog Dr. Jacques Benveniste, som dog 2004, genomförde en studie som var replikerbar i tre andra universitets laboratorier och som publicerades i tidningen Nature (19). Benveniste och andra forskare använde extremt utspädda lösningar av substanser som hade effekt på en typ av vita blodkroppar som kallas basofiler.

Även om Benvenistes arbete blev misstänkliggjort, (20) ser Montagnier honom som en ”modern Galilei” som var långt före sin tid och som angreps för att ha undersökt ett medicinskt och vetenskapligt område som ”rättrogna” felaktigt förbisett och demoniserat. Stöd från en annan Nobelpristagare I tillägg till Benveniste och Montagnier kommer en tungt vägande uppfattning från Brian Josephson , Ph D och som likt Montagnier, är Nobelpristagare. Som svar på en artikel i tidskriften New Scientist, skriver Josephson en kommentar till påståenden om homeopatin: ”Kritiken som centrerar sig på den försvinnande lilla mängden av lösta molekyler som finns i en lösning efter den har blivit utspädd upprepade gånger, är ovidkommande, då förespråkarna för homeopatiska läkemedel inte tillskriver deras effekt till antalet molekyler som finns i vattnet, utan modifikationen av vattnets struktur. Ensidiga analyser kan mena att vatten i egenskap av flytande form, inte kan ha den strukturen som krävs för detta synsätt. Man kan påvisa kristaller som flödar i en lösning, men kan bevara en ordnad struktur. Detta visar på begränsningarna med ett sådant synsätt. Det finns inte, så långt jag känner till, någon motbevisning mot homeopati som är välgrundad efter att man tagit detta i beaktande.

Ett närliggande, experimentellt välgrundat fenomen, som lyfts fram av Jacques Benvenistes kollega Yolene Thomas och även andra, är ”vattnets minne”. Om det här stämmer, skulle detta ha större betydelse än homeopatin själv och bevisa den moderna vetenskapsvärldens begränsade syn som utan att undersöka sådana påståenden, avfärdar dem utan vidare.(21) Efter hans kommentar, utfrågades Josephson, som är professor emeritus på Cambridges Universitet, hur det kom sig att han blev förespråkare för sådana okonventionella idéer. Han svarar: ”Jag var på en konferens där den franske immunologen Jacques Benveniste för första gången talade om sin upptäckt att vatten har ett ”minne” för föreningar som en gång lösts i det, vilket skulle kunna förklara hur homeopati fungerar. Hans upptäckter framkallade en orimligt stark reaktion hos vetenskapsmän och man slogs av hur illa han blev behandlad. (22)

Josephson fortsatte att beskriva hur många vetenskapsmän idag lider av ” patologiska tvivel” dvs, de upprätthåller en ovetenskaplig attityd som förkroppsligas av uttalandet ” även om det var sant skulle jag inte tro på det.” Efter detta har Josephson, med lätt ironi, svarat skeptikerna angående den kroniska okunnigheten om homeopati: ”Idén att vatten kan ha ett minne kan enkelt motbevisas av vilket som helst av en mängd enkelt förstådda grundlösa argument.”

I en intervju i tidningen Science, uttrycker Montagnier verklig oro över den ovetenskapliga atmosfär som finns runt vissa okonventionella områden såsom homeopati, ”jag har fått höra att vissa personer har upprepat Benvenistes resultat, men är rädda för att publicera dem pga den intellektuella terrorn från personer som inte förstår det”. Montagnier avslutar intervjun, när han tillfrågas om han inte är orolig för att glida in i pseudovetenskap, med att svara orubbligt: ”Nej, eftersom det inte är pseudovetenskap, det är inte kvacksalveri. Där finns verkliga fenomen som förtjänar vidare studier.”

Desinformationen som skeptikerna sprider Det är tillräckligt anmärkningsvärt att många skeptiker till homeopati faktiskt säger att det ”inte finns forskning” som visar att homeopati fungerar. Sådana påståenden är fullständigt felaktiga och ändå är de vanliga på Internet och även i vissa granskande facktidskrifter. Lite efterforskning kan avslöja många högkvalitativa studier som har publicerats i respekterade medicinska och vetenskapliga tidskrifter, såsom Lancet, British Medical Journal, Pediatrics, Pediatric Infectious Disease Journal, Chest och många flera. Även om en del av dessa tidskrifter också publicerat forskning med negativa resultat för homeopatin, finns där många fler undersökningar som visar positiva än negativa resultat. Oriktiga påståenden och desinformation om homeopati är förväntad, eftersom detta medicinska system medför ett starkt och påtagligt hot mot ekonomiska intressen inom medicinen, för att inte tala om den biomedicinska filosofin och världsbilden. Det är därför inte förvånande att British Medical Association hade fräckheten att referera homeopatin till ”häxkonst”. Det är förutsägbart att om man går ut på häxjakt, så kommer man ofrånkomligen att hitta ”häxor”, speciellt som det finns speciella fördelar med att demonisera en potentiell konkurrent. (Homeopati spelar en mycket större roll i Europa än i USA)

Skeptiker till homeopati har länge hävdat att homeopatiska mediciner inte innehåller någonting alls, eftersom de är alltför utspädda. Emellertid har ny forskning från det respekterade indiska Institute of Technology bevisat närvaron av ”nanopartiklar” i utgångsmaterialet, även vid extrema utspädningar. Forskare har med transmissionselektronmikroskop visat elektrondiffraktion, och med kemiska analyser, genom induktivt kopplad plasma-atomär emissionsspektrometri ( ICP-AES) påvisat närvaron av fysiska enheter i dessa extrema utspädningar. (24) I ljuset av denna forskning kan man nu fastställa, att var och en som påstår att där ”inte finns någonting” i homeopatiska läkemedel, antingen helt enkelt är oinformerad eller oärlig.

Eftersom forskarna fått bevis för existensen av nanopartiklar i homeopatiska medel av två olika höga potenser (30C och 200C), och eftersom de testat fyra olika läkemedel (Zincum met./ zink; Aurum met./ guld; Stannum met./tenn och Cuprum met./ koppar), fastställer de att denna studie ger konkreta bevis. Även om skeptiker till homeopati menar att homeopatiska doser ändå är för små för att ha en biologisk effekt, har sådana antaganden bevisats vara felaktiga. Det multidisciplinära området om smådoseffekter kallas för ”hormesis”, och ca 1000 studier från vitt skilda vetenskapliga specialiteter har bekräftat en signifikant, och ibland en betydande effekt, av små doser av en speciell substans på biologiska system. Ett speciellt tema i den vetenskapligt granskande tidskriften Human and Experimental Toxicology (Juli 2010 ) ägnade sig åt sambandet mellan hormesis och homeopati (25). Artiklarna kring detta tema verifierar styrkan av olika substanser i homeopatiska doser.

Till slut bör nämnas att skepticism inom vilket område som helst är viktig för utveckling av vetenskap och medicin. Emellertid, som det som sägs av nobelpristagaren Brian Josephson, så har många vetenskapsmän en ”patologisk misstro” inom vissa områden som ofrånkomligt skapar en ohälsosam och ovetenskaplig attityd, och blockerar den verkliga sanningen och vetenskapen. Skepticism är som bäst när dess förespråkare inte försöker avspisa forskning eller samtal kring vissa ämnen, utan i stället undersöker möjliga nya (eller gamla) vägar att förstå och verifiera ovanliga, men utmanande fenomen. Vi har alla denna utmaning när vi utforskar och utvärderar de biologiska och kliniska effekterna av homeopatisk medicin.

Originalartikel:  Natural News Referenser (1) Enserink M, Newsmaker Interview: Luc Montagnier, French Nobelist Escapes ”Intellectual Terror” to Pursue Radical Ideas in China. Science 24 December 2010: Vol. 330 no. 6012 p. 1732. DOI: 10.1126/science.330.6012.1732 (2) Ullman D. Homeopathic Medicine: Europe’s #1 Alternative for Doctors. http://www.huffingtonpost.com/dana-… (3) Linde L, Clausius N, Ramirez G, et al., ”Are the Clinical Effects of Homoeopathy Placebo Effects? A Meta-analysis of Placebo-Controlled Trials,” Lancet, September 20, 1997, 350:834-843. (4) Ludtke R, Rutten ALB. The conclusions on the effectiveness of homeopathy highly depend on the set of analyzed trials. Journal of Clinical Epidemiology. October 2008. doi: 10.1016/j.jclinepi.2008.06/015. (5) Taylor, MA, Reilly, D, Llewellyn-Jones, RH, et al., Randomised controlled trial of homoeopathy versus placebo in perennial allergic rhinitis with overview of four trial Series, BMJ, August 19, 2000, 321:471-476. (6) Ullman, D, Frass, M. A Review of Homeopathic Research in the Treatment of Respiratory Allergies. Alternative Medicine Review. 2010:15,1:48-58. http://www.thorne.com/altmedrev/.fu… (7) Vickers AJ. Homoeopathic Oscillococcinum for preventing and treating influenza and influenza-like syndromes. Cochrane Reviews. 2009. (8) Bell IR, Lewis II DA, Brooks AJ, et al. Improved clinical status in fibromyalgia patients treated with individualized homeopathic remedies versus placebo, Rheumatology. 2004:1111-5. (9) Fisher P, Greenwood A, Huskisson EC, et al., ”Effect of Homoeopathic Treatment on Fibrositis (Primary Fibromyalgia),” BMJ, 299(August 5, 1989):365-6. (10) Jonas, WB, Linde, Klaus, and Ramirez, Gilbert, ”Homeopathy and Rheumatic Disease,” Rheumatic Disease Clinics of North America, February 2000,1:117-123. (11) Jacobs J, Jonas WB, Jimenez-Perez M, Crothers D, Homeopathy for Childhood Diarrhea: Combined Results and Metaanalysis from Three Randomized, Controlled Clinical Trials, Pediatr Infect Dis J, 2003;22:229-34. (12) Barnes, J, Resch, KL, Ernst, E, ”Homeopathy for Post-Operative Ileus: A Meta-Analysis,” Journal of Clinical Gastroenterology, 1997, 25: 628-633. (13) M, Thurneysen A. Homeopathic treatment of children with attention deficit hyperactivity disorder: a randomised, double blind, placebo controlled crossover trial. Eur J Pediatr. 2005 Dec;164(12):758-67. Epub 2005 Jul 27. (14) Kassab S, Cummings M, Berkovitz S, van Haselen R, Fisher P. Homeopathic medicines for adverse effects of cancer treatments. Cochrane Database of Systematic Reviews 2009, Issue 2. (15) Witt CM, Bluth M, Albrecht H, Weisshuhn TE, Baumgartner S, Willich SN. The in vitro evidence for an effect of high homeopathic potencies–a systematic review of the literature. Complement Ther Med. 2007 Jun;15(2):128-38. Epub 2007 Mar 28. (16) Endler PC, Thieves K, Reich C, Matthiessen P, Bonamin L, Scherr C, Baumgartner S. Repetitions of fundamental research models for homeopathically prepared dilutions beyond 10-23: a bibliometric study. Homeopathy, 2010; 99: 25-36. (17) Luc Montagnier, Jamal Aissa, Stephane Ferris, Jean-Luc Montagnier, Claude Lavallee, Electromagnetic Signals Are Produced by Aqueous Nanostructures Derived from Bacterial DNA Sequences. Interdiscip Sci Comput Life Sci (2009) 1: 81-90. http://www.springerlink.com/content… (18) Nobel laureate gives homeopathy a boost. The Australian. July 5, 2010. http://www.theaustralian.com.au/new… (19) Davenas E, Beauvais F, Amara J, et al. (June 1988). ”Human basophil degranulation triggered by very dilute antiserum against IgE”. Nature 333 (6176): 816-8. (20) Maddox J (June 1988). ”Can a Greek tragedy be avoided?”. Nature 333 (6176): 795-7. (21) Josephson, B. D., Letter, New Scientist, November 1, 1997. (22) George A. Lone Voices special: Take nobody’s word for it. New Scientist. December 9, 2006. (23) Personal communication. Brian Josephson to Dana Ullman. January 5, 2011. (24) Chikramane PS, Suresh AK, Bellare JR, and Govind S. Extreme homeopathic dilutions retain starting materials: A nanoparticulate perspective. Homeopathy. Volume 99, Issue 4, October 2010, 231-242. (25) Human and Experimental Toxicology, July 2010: http://het.sagepub.com/content/vol2… To access free copies of these articles, see: http://www.siomi.it/siomifile/siomi…