Rapport fra tre seminarer og en konferanse med Dr Mahesh Gandhi. Artikel av Petter Viksveen publisert første gang i Dynamis nr. 1-2013
Inspirert og imponert! Det er det som best beskriver min opplevelse etter å ha hørt Dr. Mahesh Gandhi. Hans faglige forankring i psykiatrien har gitt ham et helt unikt utgangspunkt som homeopat. Hans evne til å få fram det essenssielle hos pasienten og hans omfattende kunnskap og erfaring med sentrale grupper av midler i psykiatriske caser er blant hans styrker. Det jeg har lært av ham har jeg hatt stor glede av i min praksis.
Fra angst og depresjon til psykose og schizofreni
Dr. Mahesh Gandhi arbeidet de første årene av sin praksis som ‘vanlig’ psykiater. Han forekrev psykofarmaka, men var ikke tilfreds med dette. Medisinene dempet symptomene, men gav som oftest ingen permanent løsning. Dessuten hadde de mange bivirkninger. Derfor gikk både Mahesh og hans kone, som også er psykiater, over til å praktisere mer samtaleterapi. Men dette var heller ikke tilfredsstillende, da det tok lang tid å oppnå selv begrensede resultater. Inspirasjonen fikk han fra sin svigerfar, som var barnelege og homeopat. De siste 25 år har Dr. Gandhi utelukkende praktisert homeopati.
Jeg har ikke møtt noen annen med mer erfaring med homeopatisk behandling av psykiske lidelser. Og disse strekker seg fra angst, fobier og depresjon, til tvangstanker og tvangshandlinger, psykoser og schizofreni. Dr. Rajan Sankaran henviser ofte pasienter til Mahesh.
Bli med på pasientens reise og få fram kjernen
”Vi bør kunne oppsummere caset i en enkelt setning,” sier Mahesh. Denne setningen bør kunne beskrive det mest sentrale hos pasienten, det som danner det viktigste grunnlaget for å kunne foreskrive middel. Ikke trekk forhastede slutninger. La pasienten fortelle deg din historie. Ikke ta styringen. Det er pasientens reise du skal bli med på, som medpassasjer. Det eneste du behøver å gjøre er å hjelpe pasienten til å holde seg på på veien. Finn ut hva i de lokale symptomene som går igjen, og som derfor blir generelle symptomer, altså karakteristiske for pasienten. Plukk opp det særegne for pasienten, det som ikke passer inn i pasientens historie og patologi. Gi deg ikke før alle brikkene har falt på plass.
Dr. Gandhi understreker betydningen av å stille minst mulig ledende spørsmål. Eksempler på hva han kan spørre om er: ”Fortell mer om det!” ”Jeg forstår ikke helt, forklar litt mer!” ”Du sier at … Hva er det du føler?” ”Mer!” Pasienten svarer: ”Om hva da?” ”Om hva som helst!” Det er den mest særegne, sentrale beskrivelsen som går igjen flere ganger, som han så bruker mest tid på. ”Fortell litt mer om denne … følelsen! Hva er opplevelsen din av det?”
Noen pasienter fornekter eller projiserer. Det kan vi også benytte oss av når vi skal forstå pasienten og finne fram til et godt egnet middel. Til slutt i denne artikkelen presenteres et kort case som illustrerer nettopp dette.
Dette er noen av de viktigste stikkordene for hvordan Dr. Mahesh Gandhi praktiserer. Hvordan underviser han så?
Unik kombinasjon av live case og videocaser
Mahesh gjorde noe jeg aldri har sett noen annen foreleser gjøre. Først gjorde han en live konsultasjon foran alle kursdeltakerne. Etter konsultasjonen forlot pasienten rommet. Da åpnet han for diskusjon, vi gav vår forståelse av pasienten, og våre forslag til midler. Mahesh sa ikke så mye, men viste så et videocase av en annen pasient. Så åpnet han for diskusjon igjen. Deretter gav han oss sin forståelse av pasienten, og vi kunne se likheten mellom de to pasientene (live og video). Og begge fikk samme middel. Dette gjentok seg i tilfelle etter tilfelle. For hvert tilfelle hadde han et lignende tilfelle på video, slik at vi fikk en bredere innsikt i det aktuelle middelet.
Periodiske system og plantefamilier
Mahesh Gandhi har utrolig mye kunnskap om midlene i det periodiske system. Her kommer en liten ”hemmelighet”: Det er særlig noen av disse som han har sett gå ofte igjen i behandling av psykiske lidelser. Det er rett og slett fordi svært mange av de psykiske plagene har et lignende utgangspunkt, tidlig i livet.
Mahesh benytter, på samme måte som flere andre kjente homeopater (Sankaran, Scholten, m.fl.), inndeling i riker og familier som et effektivt redskap for å finne fram til middel. Midler som ligger nær hverandre i det periodiske system har mange fellestrekk, enten de er i samme rad eller rekke. Dette kan vi, sammen med vår materia medica- og repertorie-kunnskap, bruke for lettere å finne fram til et middel som kan hjelpe pasienten.
På samme måte som mineralene kan deles inn i ulike trinn, kan plantefamiliene også deles inn. Mahesh har samarbeidet og delt erfaringer med den israelske botanikeren og homeopaten Michal Yakir. Han har bekreftet mye av hennes modell i sin praksis som psykiater og homeopat. Dette er enda et redskap som hjelper oss til lettere å finne fram til middel for pasienten.
Pasienttilfelle: Kvinne som projiserer
Denne kvinnelige pasienten var deprimert og hadde mye sinne. Hun forklarte at alle hennes problemer skyldtes svigermor, som hun var nødt til å leve med. Mannen gikk på jobb, og hun ble sittende igjen med svigermoren. Pasienten snakket nær sagt bare om svigermoren sin gjennom hele konsultasjonen. Mahesh sa: ”Fortell om deg selv, jeg vil gjerne hjelpe ved å gi deg en homeopatisk medisin. Fortell meg om sinnet ditt!” Pasienten svarte: ”Ja, jeg er sint, men det er svigermor som er så sjefete.” Hun beskrev svigermor som diktatorisk, at hun trodde at hun var dronningen, at alle andre måtte gjøre som hun sa og være hennes slaver, og hun var sjalu. Mahesh foreskrev Apis mellefica, som kan være som en dronning, som vil at alle andre arbeider for henne. To uker senere var pasienten mye bedre. Hun forklarte dette slik: ”Selvfølgelig er jeg mye bedre, svigermor er jo blitt mye bedre…”
Mahesh kommer til Norge
Den 19. til 21. april holder Dr. Mahesh Gandhi kurs i Oslo. Tema for dette første seminaret blir psykiske lidelser med hovedfokus på angst. Han vil gi oss en innføring i hvordan vi kan forholde oss til pasienter med denne typen problemer og noen av de midlene som etter hans erfaring spesielt ofte er aktuelle for disse pasientene.
@ Petter Viksveen
Jag har förstått att det är Du som är författare till ovanstående artikel och därför vill jag ställa några frågor:
Du skriver att Du inte har mött någon annan med ”mer erfaring med homeopatisk behandling av psykiske lidelser”. Vilka andra homeopater inom samma genre har Du mött? Jag skulle gärna vilja jämföra.
Du skriver också att Rajan Sankaran samarbetar intimt med Mahesh Gandhi. Ser du detta som merit? Jag anser att Sankarans teorier har alls inte berikat eller utvecklat homeopatin utan snarare fördjupat den bestående förvirringen. Det spekuleras och psykologiseras en hel del innan patienten till slut kan fogas in i en passande läkemedelsbild, vilket även Ditt anförande bekräftar. Valet av Apis med ledning av ”att svärmor är diktatorisk och som en drottning” är ytterst spekulativt. Du kanske minns klyschorna från 80-talet, såsom ”Lycopodium den uppblåste fegisen, Sepia den venösa stasen eller Apis den eldiga änkan”. Sådana slagord har aldrig hjälpt oss vid medelvalet. Här framgår det dessutom inte klart om det var patienten eller svärmodern som fick medlet. Vill Du förtydliga det?
I Sverige duger det inte längre med ”klassisk” homeopati. Nu gäller ”Spegelpartikelhomeopati” och ”Holistisk homeopati”. Jag ser det som en utveckling i fel riktning och det bottnar i de nutida homeopaters stora osäkerhet. Sådana ”mästare” som Du propagerar för konstruerar med hjälp av teorier sjukdomsentiteter och behandlar inte längre lidande människor utan typjargonger. Vore det inte på tiden att avgränsa sig från en sådan ”Talkshow Homeopati” och åter söker fotfästet i den genuina läran?
Med vänlig hälsning
Gert Eselböck
Kära Gert Eselböck,
I möte med våra patienter och livet förövrigt behöver vi ett öppet sinn och en genuin nyfikenhet. Mannen som vi homeopater har allt att tacka för förstod värkligen innebörden av detta och seier i Organon-Aphorisme 83; demands of the physician nothing but freedom from prejudice and sound senses.” Din kommentar till Petter Viksveens artikkel om läkaren, psykiatrikeren och homeopaten Mahesh Gandhi är så totalt i disharmoni med allt det Hanemann och homeopatien står för. Det är ärligt talad skrämmande läsning och det sista vi behöver innad i vårt lilla kära homeopatiska miljö. Det värkar som båda “freedom from prejudices och sound senses” båda är borta i din värld. Vi homeopater behöver att holda tillsammans, stöda varann, ha en ekta nyfikenhet och ett öppet hjärta. Vi skal självsagt utmana varandras tankar, erfarenher, idéer och på det sättet få växt. Det är självsagt jätteviktigt för oss alla att bli speglad det vara sg privat och i yrkeslivet. Det vi sista vi behöver är att bli attackerad av våra kollegor med ilska och ekstrema förutfattade mäningar. Riktig ledsamt.
Vi borde i stället veta att vara ödmjuka för allt vi ennu inte vet och har forstått. Varje patient ger oss en ny möjlighet att lära något nytt. Förutfattade meningar hindrar växt och möjlighet att lära. Det är därför mycket överraskande att läsa din kommentar til Petter Viksveens artikkel. Din kritik är enbart negativ och även attackerande i både form och energi. Vi har båda två lång erfarenhet inom homeopati och därför är det än mer överraskande att denna kommentar kommer från en med din erfarenhet och ditt kunnande. Ingen äger sanningen, och sanningen är hela tiden lika dynamisk som livet förövrigt. Vi är i ständig utveckling och varje dag är en ny möjlighet att lära. Jag lär mig något nytt varje dag av mina patienter och even lärt mycket av mina ”oerfarna” studenter. Jag har genom dom sista 30 åren varit på många seminarier och lyssnat på fantastiskt duktiga och engagerade homeopater, alla individuella i sin tillnärming. Jag har bl.a haft glädjen att lyssna till George Vithoulkas, Bill Grey, Roger Morrison, Ananda Zaren, Alfons Geukens, Henny Heuden Mast, Paul Herscu, Jeremy Sherr, Massimo Magaliavori, Jan Scholten, Alize Timmerman, Rajan Sankaran, Dinesh Chauan, Mahesh Gandhi, Divya Chhabra m fl. Alla dessa har genom sitt engagement och hängivenhet till homeopatien bidragit till att vi kan hjälpa allt flera människor. Jag har pr i dag aldri sett dig på något av dessa seminarier och jag har varit på många. När jag är på seminar är inte mitt fokus att hitta vad som är fel och inte passar in i min värld. Mitt fokus är 100% på att få lära mig något nytt. I ditt inlägg finns det inte én positiv kommentar och inte en fråga som vitnar om ett öppet sinne eller nyfikenhet. Tyvärr är det ledsamt nog inte helt överraskande.
När jag jobbar med mina patienter är jag lika nogrann i dag som för 20-25 år sen när jag tar upp min anamnes. Homeopati är lagen om similimum. Det handlar om ett möte med en annan människa och som vi ska försöka att forstå och respektera. Nâr dom fysiska symptomerna är tydliga och beskrivbara är dom alltid med i en slutanalys. Alla vi homeopater vet dock att i bland är denna bild inte så tydlig som vi hade kunnat önska oss och i dagens samhälle är symptombilderna mera kompleksa än någonsin. Då är det enligt min erfarenhet fantastisk att kunna använda andra infallsvinklar för att hitta rätt medel. Jag har i dag faktisk bättre resultat än någonsin. En av orsakerna till detta är att jag kan använda olika metoder när det behövs och jag kan tacka alla mina ”lärare” för detta.
Det sägs att vi genom att visa respekt för andra får självrespekt. Genom att öppna våran hjärtan får vi ta del i det goda liv. Låt oss därför fortsätta att vara öppna och nyfikna. Låt oss fortsätta att växa tillsammans. Sen är det självklart upp till var enkelt att hitta sin metod och sin ”valda sanning”.
Jag hälsar alla våra kollegor en god dag där vi alla kan vila i vår egen energi.
PS! Jag vill samtidig passa på att tacka och applaudera redaktören av Dagens homeopati för sitt engagement och stöd till den terapi vi älskar och respektarer så mycket.
Tack Öyvind för dina vänliga ord. De värmer, då det ibland kan blåsa litet snålt från de som tycker annorlunda….
@Hafslund,
Ditt långa svar, och din häftiga reaktion på mitt inlägg kräver naturligtvis också ett utförligt svar från min sida.
Ditt anförande är bitvis väldigt känsloladdat och späckat med personangrepp mot mig. Kanske beror dina rallarsvängar på det faktum att du kände din ”lilla kära homeopatiska miljö” hotad i sina grundvalar. Det var verkligen inte meningen.
Konflikten som öppnar sig här går tillbaka till år 2000, där Julian Winston, som utgivare av tidskriften Homepathy today påtalar spekulativa tendenser inom homeopatin. Det blev ett ramaskri från homeopaterna du räknade upp som dina idoler. Man reagerade på Winstons kritik på ungefär samma sätt som du reagerade på min kritik. Konkret gällde det ett ställningstagande för och emot signaturläran.
Hahnemann utvecklade homeoaptin som ett system med en vetenskaplig metod. Det vill säga att medelvalet skall ske enligt §2 på grundval av KLARA och BEGRIPLIGA SKÄL.
Mahesh Gandhi och dina övriga idoler avviker från vetenskapen homeopati och måste därför tåla frågan vad deras metod har med vår läkekonst att göra. Den centrala punkten i vår diskussion är inte anamnesen eller fallanalysen utan Materia Medican. Patient och läkemedel motsvarar två fasta och väl definierade kuststräckor. Mellan dessa båda kuster slår vi en bro med hjälp av simileregeln. Patientens symptom och medlets symptom är brons fundament. Det finns olika vägar att konstruera en bro, avgörande är att vi når oskadd till andra sidan. Och har vi lyckligt nått till andra sidan så kan vi avgöra med hjälp av symptomen hur bra vi har lyckats. Ett problem uppstår först när det inom homeopatin inte längre är klart vad som är ett symptom, och vilka symptom som hör till ett läkemedel. Enligt vår uppfattning är Materia Medicans enda källa läkemedelsprövningen och toxikologin. Att göra signaturer till Materia Medicans källa bryter mot grundreglerna av den homeopatiska läkemedelsprövningen. (Se §20 och §144 i Organon). Nu säger du att varje regel går att utveckla och revidera med ett öppet sinne. Men det värsta är att då bryter man mot en huvudregel inom vetenskapen: påståenden och fakta kan bara vara ett resultat av en direkt iakttagelse, med andra ord; sanning är påståendets överensstämmelse med det som visar sig. Idéer, teorier och modeller kan aldrig ersätta fakta. Tyvärr så beaktar man inte detta i dina kretsar.
Materia Medicans rena källor är den avgörande punkten. Att bevara den rena Materia Medican är vår diskussionskärna.
I dina kretsar har det helt försvunnit ur medvetandet att läkemedelsprövningen är homeopatins gyllene standard. Scholten interpreterar periodsystemet, Sehgal hämtar djup visdom ur repertoriets rubriker och representanter av ditt ovannämnda teatersällskap se mytologin som basis av en ny Materia Medica. Allt detta publiceras på något sätt och tas upp av osäkra homeopater som banbrytande nyhet. I verkligheten rör det sig om en informationsgröt, och detta är INGEN UTVECKLING.
Som du ser gemensamt för ”homeopaterna” som du försvarar är – utöver förändringar av Organon – deras säregna umgänge med Materia Medican. Rajan Sankaran tar nog priset när han utrycker sig på ett seminarium i Romanshorn 1989: ”We must not fit the remedy into the patient, but we must fit the patient into the remedy”. En sådan cynisk patientsyn talar om stor självgodhet.
Även ditt anförande utstrålar skryt och självgodhet i stora stycken. Istället för att påpeka hur bra och hur duktig du är, hade det varit mycket bättre att besvara mina frågor från mitt tidigare inlägg.
Som jag har förstått så har du aktivt bidragit till att många homeopater framför allt i Norge har mycket suddiga föreställningar kring Hahnemanns homeoapati. Du kan ju inte ens stava till Hahnemann och till simillimum, ändå så skryter du med att (citat): ”Homeopati är lagen om similimum”. Var har du fått det ifrån?
Sanning är inte alltid verklighet. Homeopatin har en mycket stabil förankring i Österrike och Tyskland däremot har populariteten dalat oroväckande i England och Skandinavien. Man kan ju undra vad det beror på, jag anser att det beror på homeopatins inre svaghet.
För att du skall komma vidare rekommenderar jag dig en fördomsfri studie av Organon. Med fördomsfri menar jag:
1, Att kunna läsa originaltexten, översättningar vilseleder ofta.
2, Att inte förkasta textens frågeställningar i förväg
3, Och inte kritiklöst tro på textens svar.
Detta skulle säkert bidra till en bättre framtid för homeopatin. Dessutom rekommenderar jag dig att du skaffar dig ett ökat mått av konstruktiv självkritik.
Jag är gärna villig att diskutera med dig i framtiden, men märk väl, på ett sakligt plan.
Gert Eselböck
Öyvind Hafslund, kan komma in med en reprik om han vill. Därefter stänger jag denna tråd. //Marina
Tack för ditt svar, Gert. Inom alla yrken så är det positivt att man har öppna diskutioner kring olika frågor. En diskution som du inbjuder till hade varit spännande och givande. Tyvärr blir det inte lätt att diskutera sak när många av dina utlåtanden är respektlös kritik av personer och vad du ”tror” dom står för. Det som förstör en sådan diskution är din bristande respekt för allt du själv inte tror på. Denna inställning är ovetenskapelig och strider mot vad du skriver. Ett vetenskapeligt närmande är att uttala sig om saker man har satt sig nogrant in i. Du gör raka motsatsen; drar konklusioner utan att själv ha kunnande om det du kritiserar. När du även tillåter dig att karakterisera dina kollegor som ”talkshow homeopater”, ”homeopater i ett teaterselskap” etc. blir nivån så låg att redaktören av ”Dagens homeopati” gör rätt att stoppa denna polemik. Redaktören visar här mogenhet och insikt.
Det är mycket jag skulle vilja kommentera, men vill här bara ge ett exempel på ditt bristande kunnande om dom du kritiserar och hur fel dina konklusioner är. Ett exempel är din kritik av Sankaran. Hade du varit på bara ett av Rajan Sankarans seminarier hade du vetat att han använder humor för att få fram sina synpunkter. Det är därför rätt när du säger; ”Sankaran har sagt många gånger ,”We must not fit the rememdy to the patient, but the patient to the remedy””. Men i motsättning till vad du tror så är det ingen i salen som inte förstår vad han vill ha fram. Detta är Sankarans sätt att visa oss vad vi i bland gör i praktiken och som han inte vill vi ska göra. Din konklusion är alltså tvärt om av vad han kommunicerar till åhörarna. Då det ser ut som dina andra konklusioner grundar sig på samma typ av feluppfattning kan man jo förstå att du tror alla andra är stupida och inkompetenta. Som du säger om mig; ”Som jag har förstått så har du aktivt bidragit till att många homeopater framför allt i Norge har mycket suddiga föreställningar kring Hahnemanns homeopati.” En konklusion du drar utan att ha undersökt, utan att veta och även utan att ha talat med mig om hur vårt curriculum för studiet är upplagt. Trist och dumt. Jag ser nu fram emot att kunna ha spännande och givande diskussioner med mina kollegor med den öppenhet och nyfikenhet som alla förtjänar. Då får vi växt och inte “obstacles to cure”.
Tack för kommentarerna och tråden är nu stängd. // Marina