Homeopatiskt behandlade ville inte ha konventionell medicin
Snabbare frisk med mindre biverkningar. Homeopati fungerar lika bra som konventionell medicin vid övre luftvägsinfektioner visar en studie som omfattar 1 577 patienter från 57 vårdcentraler.
Att homeopati är effektivt vid öron-, näs- och halsinfektioner visade studien Homeopathy and conventional medicine: an outcomes study comparing effectiveness in a primary care setting av David Riley et al, som vi har refererat tidigare här.
Samma, men något utökade, forskargrupp, har gjort en uppföljande och ännu större studie som presenteras i artiklen Homeopatic and conventional treatment for acute respiratory and ear complatins: A comparative study on outcome in the primary care setting.
Syftet var att jämföra effektiviteten hos homeopatisk och konventionell behandling. Eftersom undersökningar visar att komplementärmedicinen är väl integrerad inom majoriteten av de västerländska ländernas primärvård, samt att homeopati är den ledande komplementära behandlingsmetoden för både akuta och kroniska sjukdomar, framhåller forskargruppen att effektiviteten hos de olika behandlingsmodellerna behöver jämföras.
Studien är en internationell, multi-center, jämförande kohortstudie, som är icke-randomiserad. Totalt rekryterades 57 vårdcentraler eller motsvarande i åtta länder; Österrike, Tyskland, Holland, Ryssland, Spanien, Ukraina, Storbritannien och USA. Data från de spanska och amerikanska klinikerna ingår dock inte i slutresultatet, på grund av misstag i deras dokumentering.
Samtliga behandlingar utfördes av läkare, som vid homeopatisk behandling hade en tilläggsutbildning i homeopati samt ett minimum av fem års erfarenhet av den homeopatiska behandlingsmetoden. Vid 22 av primärvårdsklinikerna erbjöds enbart homeopatisk behandling. Nio erbjöd både homeopatisk och konventionell behandling. Tolv kliniker gav enbart konventionella behandlingar.
Resultaten omfattar 1 577 patienter. Av dessa fick 857 homeopatisk behandling och 720 konventionell behandling. Kriterierna för att ingå i studien var att man hade minst en av följande symtom: rinnande näsa, ont i halsen (tonsillit), ont i öron (otitis media), bihåleinflammation (sinusit) eller hosta. Symtomen fick inte ha funnits i mer än sju dagar. Patienterna intervjuades efter behandlingen av professionella intervjuföretag – för att minska risken för bias – efter 7, 14 och 28 dagar.
Resultaten visar att både de homeopatiskt och konventionellt behandlade patienterna rapporterar en fullständig eller betydande förbättring inom 14 dagar. En skillnad var att särskilt barnen (0-18 år), men även vuxna, i den homeopatiskt behandlade gruppen tillfrisknade markant snabbare jämfört med patienter som fick konventionell behandling.
Ser man till biverkningar upplevde patienter som fick homeopatisk behandling att hela kroppen påverkades, medan de som fick konventionell behandling mest klagade över gastrointestinala problem. Jämför man enbart biverkningar hos vuxna var det signifikant fler som uppvisade biverkningar bland dem som fick konventionell behandling.
Totalt användes 62 olika homeopatiska läkemedel för de 857 patienter som fick homeopatisk behandling. Tio medel täckte 60 procent av fallen. Den konventionella behandlingen dominerades av antibiotika, följt av nässprejer och näsdroppar, samt smärtstillande.
En reflektion är att det stora antalet olika homeopatiska läkemedel som användes visar vikten av att varje patient utreds och behandlas individuellt.
Forskargruppen öppnar en intressant diskussion utifrån sitt val att göra en utökad studie i formen av en icke-randomiserad jämförande kohortstudie**. Kliniska randomiserade kontrollerade studier, så kallade RCT-studier, är inom den konventionella medicinen och läkemedelsforskning högt rankade för att ge tillförlitliga vetenskapliga bevis. De är nödvändiga inom den konventionella medicinen, där man behöver pröva verkningar och biverkningar hos nya farmakologiska substanser, men också behöver få en sorts enhetlig bild av hur läkare ska behandla olika diagnoser.
Nackdelar med RCT-studier är att de följer standardiserade protokoll, och att kriterier för att inkludera eller exkludera patienter gör att studierna kan bli alltför artificiella. Svaren från patienterna som ingår i RCT-studierna riskerar att bli missvisande, som att till exempel ge för höga placebo-effekter.
Kohortstudier och icke-interventionsstudier ger en mer rättvisande och realistisk bild av verkningar och biverkningar av olika behandlingsmetoder inom en daglig verksamhet på exempelvis en vårdcentral.
En intressant notering är att när patienterna gav sitt medgivande att ingå i studien så fick de frågan om de föredrog någon av behandlingsmetoderna. Homeopati föredrogs av 81 procent i sin grupp, medan 55 procent av dem som fick konventionell behandling ville ha den behandlingsformen. Forskningsgruppen konstaterar att det är en begränsning i studien att patienterna inte delades in slumpvis i homeopatisk eller medicinsk behandling.
Att fyra av fem patienter uttryckligen sa sig vilja ha homeopatisk behandling kan ses som en signal om att den konventionella medicinens krav på stora RCT-studier kanske inte är rätt väg att gå. Åtminstone inte när det gäller att undersöka hur effektiv homeopatisk behandling är jämfört med konventionell, och där studien omfattar patienter som går till vårdcentraler.
* Icke-interventionsstudie = patienten får den behandling och det läkemedel som normalt ges i den vardagliga verksamheten på kliniken. Behandling och läkemedel följer inte något i förväg bestämt förlopp som till exempel en forskningsstudie satt upp (protokoll).
** Kohortstudier = en avgränsad och noggrant beskriven grupp, kohort, studeras under en längre tid. Kohortstudier används till exempel för att undersöka hälsorisker.
Referens: Haidvogl M, Riley D, Heger M, Brien S, Jong M, Fischer M, Lewith G, Jansen G, Thurneysen A. Homeopatic and conventional treatment for acute respiratory and ear complatins: A comparative study on outcome in the primary care setting. BMC Complementary and Alternative Medicine 2007, 7:7
Studien finns här: www.biomedcentral.com/content/pdf/1472-6882-7-7.pdf
Av Margot Granvik och Chris Jörgenfelt
