HOMEOPATI ÄR EN LÄKEMETOD OCH INTE ETT LÄKEMEDEL!

Tre olika metoder att behandla sjukdom

Text: Monika S Swärd

Behandling av sjukdomar bygger på en grund eller tes som beskriver hur läkemetoden i fråga fungerar. Tesen beskriver även hur och vad den kan behandla för sjukdomar, vilka sjukdomstillstånd den har för avsikt att bota och vad som skiljer dem åt. Det är alltså inte formen eller typen av läkemedel som är avgörande, utan istället anledningen till när, hur och varför de föreskrivs.

Den mest omnämnda och kända är nog den homeopatiska tesen similia similibus curantur – ”lika kan/bör med liknande botas”, även skolmedicinen har sin egen tes som gäller för sin läkemetod och föreskrivning av läkemedel, vilket är mindre känt.

Den tyska läkaren Samuel Hahnemann (1755–1843) som lade grunden till den homeopatiska läkemetoden uppger tre olika metoder som kan behandla sjukdom, i sin skrift ”Spirit of the homeopathic doctrine of medicine: The lesser writings by Samuel Hahnemann” (den engelska översättningen). De är som följer:

· Den allopatiska läkemetoden, den som skapar ett motsatt tillstånd till den synliga sjukdomen som ska läkas. Behandlas med antipatiska, palliativa läkemedel som i sin tur skapar motsatta och nya symptom.

· Den isopatiska läkemetoden, där medicinen är exakt lika eller den samma som infektionsämnet, allergent, det som förgiftat eller det ämne som behöver ersättas.

· Den homeopatiska läkemetoden, där medicinen skapar ett lika tillstånd som den existerande liknande naturliga sjukdomen. Behandlas med homeopatiska läkemedel som utplånar (läker) sjukdomen till fullo.

Allopati

Allopati är den läkemetod som vi i västvärlden är uppvuxna med och benämner som ”hälso- och sjukvård” eller kanske ”skolmedicin”. Den bygger på motsatsmetoden eller olika metoden. På latin lyder tesen contraria contrariis curantur, som betyder ”motsatser botas av sina motsatser”. I den homeopatiska litteraturen omnämns den som allopati (grekiska allon – annan, annorlunda) eller läkemetoden för palliativ eller antipatisk behandling och de läkare som utför metoden kallas för allopater och summan av det hela blir allopati.

Det var Samuel Hahnemann som började kalla läkarna som arbetade med de palliativa läkemetoderna och läkemedlen för allopater. Låt oss säga att en person råkar ut för en brännskada på huden. Då ska brännskadan enligt den allopatiska olikhetsmetoden direkt kylas med is, rinnande kallt vatten eller liknande, alltså den motsatta behandlingen, kyla som motsats till värme. Resultatet blir att den akuta smärtan avstannar och den drabbade upplever en snabb och tydlig förbättring i stunden, vilket senare leder till ett bultande obehag som istället pågår i flera timmar efteråt. I regel bildas det större och mer svårbehandlade brännblåsor som behöver en lång behandlingstid. Så antipatisk behandling av sjukdomssymptom kan endast ge en kortvarig lättnad, varefter en försämring alltid följer. Metoden är utarbetad för att passa livsuppehållande åtgärder, med ett snabbt initialt resultat som räddar liv eller lindrar åkomman, samt ger en snabb synbar förändring. Det är vad som i moderntid brukar kallas för ”the quick fix”, och den metoden läker aldrig sjukdomen i den drabbade organismen.

Med den metoden föreskrivs ett läkemedel för det ena symptomet och ett annat läkemedel för det andra symptomet och sedan ännu ett nytt läkemedel för biverkan av de två första läkemedlen och så vidare. Metoden ger en kortvarig lättnad vid långvariga besvär utan att läka dem och följden blir en desto större försämring. Metoden i sig leder även till behovet att hela tiden behöva öka mängden i medicindosen med det palliativa ämnet i ett försök att stävja varje försämring. Metoden innefattar idag behandling med läkemedel som, antibiotika, smärtstillandeläkemedel med flera.

Isopati

Isopati är den läkemetod som använder exakt samma ämne som skapat besvären, för att lindra dem i sin terapimetod, som lyder ”aequalia aequalibus curentur” som betyder ”Alla smittor innehåller substans, som även är menade att bota”. Iso- betyder individuell och pathos- betyder lidande. Aequalia översätts från latinet till ”lik någon annan eller sinsemellan lika” och som i så fall korrekt översatt från latinet skulle bli ”lika botar lika”.

Det var den tyska veterinären, Johann Joseph Wilhelm Lux (född 1777 i Opeln i södra Polen) som införde begreppet Isopati som läkemetod. Det var efter att han hade läst Constantin

Herings introduktion med att använda ormgifter som medicin i en homeopatisk beredning som han blev en anhängare av homeopatin. Han beskriver tesen som att den som lider av frostskador får lindring av snö. Brännskador behandlas bäst med eld. Ormbett behandlas bäst med giftet av samma orm. Med det föddes den isopatiska-terapin.

Isopati är läkemetoden som många gånger förväxlas med den homeopatiska simile- principen på grund av uttrycket ”lika botar lika” som är tesen för den isopatiska metoden. Med den språkgranskningen får vi nog tyvärr böja oss för den över tvåhundraåriga felöversättningen i svenskan, som föranlett ett stort missförstånd av den homeopatiska läkemetoden. Fel översättningen ”lika botar lika” kommer från den engelska översättningen. På tyska heter det ”ähnlich kann mit ähnelich geheilt werden” som i engelskan översattes till ”like cures like”. Ordet like står dels för ”lika”, dels för ”liknande”.

Precis vad som helst som kan föreskrivas utifrån den Isopatiska läkemetoden. Den vanligaste föreskrivningsmetoden är med bio-terapeutiska produkter. Isopatiska läkemedel kan vara ett sjukdomsämne, ett läkemedel eller ett ämne som föreskrivs i en potentierad beredning eller i sin råa naturliga form, som behandling mot sjukdom. Exempel på medel som används utifrån den isopatiska metoden är läkemedel i en potentierad beredning som Candida alba om personen lider av svampinfektioner, Penicillinum om besvären uppkommit efter en antibiotikakur, Cortisonum om besvär uppkommit efter långvarigt bruk av det läkemedlet, gräspollen för den som lider av pollenallergi, östrogen och progesteron efter olika typer av hormonbehandlingar och kvicksilver eller tungmetaller som följd av amalgamförgiftningar. Inom allopatin används metoden med behandling av läkemedel som är de samma som kroppen lider brist på, som insulin-, östrogen- och testosteron-behandling med flera.

Homeopati

Homeopati är den läkemetod som använder det liknande ämnet – simile. Ordet kommer från de grekiska orden homios, ”liknande” och pathos, ”lidande” (Oμοιος πἀτος). Läkemetoden bygger på principen ”det som upplöser sjukdomarna i sin helhet genom sin likhetsmetod”. För att få fram vilka de symptomen är så iakttar man vilka symptom ett visst ämne ger upphov till hos en frisk människa, genom den homeopatiska läkemedelsprövningen, det innebär att de personer som gör den homeopatiska läkemedelsprövningen får noggrant skriva ner alla de förändringar och symptom de upplever. Prövningen utförs under noggranna observationer av prövnings-ledaren som noggrant protokollförs av varje deltagare.

Symptomen som framkommit under läkemedelsprövningen sammanställs sedan i en så kallad Materia Medica. Återfinns sedan lika symptomen hos en människa med sjukdomslidande, så föreskrivs samma ämne som ger upphov till just de symptomen, vilket då blir vad som kallas likhetsmetoden, similia similibus curantur. Botandet utifrån simile sker då alltså genom att homeopaten sakligt finner ett ämne som stämmer överens med hela den sjuka personens lidande. På så vis upplöses sjukdomen i sin helhet för att förbli botad, även efter avslutad behandling. Läkemetoden är framföra allt anpassad för att läka kroniska långvariga besvär och allmänsjukdomar, men fungerar precis lika snabbt och säkert vid akuta sjukdomar, samt trauman och skador.

Ett exempel på en läkemedelsprövning som vi alla någon gång ofrivilligt har råkat ut för är den av Allium cepa, rödlök. När vi skalar och skär en lök börjar ögonen svida och tåras, näsan börjar rinna med en vattnig frätande snuva och med talrika nysningar. Precis samma symptom som en människa upplever vid en förkylning eller allergi, utan att för den sakens skull vara sjuk. Vi har nog även fått erfara att lök kan vara gasbildande om vi äter för mycket och att magen börjar rumla runt och vi släpper väder, så Allium cepa används även vid vissa former av kolik. Här ser vi tydligt genialiteten i likhetsmetoden. Om vi återkommer till exemplet med brännskadan så appliceras utifrån den homeopatiska likhetsmetoden något varmt eller ljummet, som en trasa eller ljummet rinnande vatten på huden där brännskadan uppkommit, värme som liknar den tidigare värmen som gav upphov till skadan. Resultatet blir först en ökad akut smärta, vilken sedan helt upphör och i regel bildas inga större brännblåsor och brännskadan läker snabbt utan några bestående men eller att ytterligare behandling behövs.

Alla läkemetoder och läkekonster har sitt eget signum och sin egen metod som ligger till grund för deras lära. Typen av läkemedel blir på så vis sekundärt och även gränsöverskridande. För som nämnts tidigare så kan varmt eller kallt vatten användas utifrån två olika teser med helt olika resultat. Det skulle förmodligen gå lika bra att använda skolmedicinska preparat utifrån de preparatens läkemedelsprövning, listan med biverkningar, för att de sedan skulle kunna ordineras utifrån den homeopatiska läkemetodens tes, som skulle leda till helt nya fantastiska resultat med en bestående bot och läkning av den sjuke.

Författaren, Dipl. Homiatriker Monika S Swärd, har sedan 1993 specialiserat sig i den rena homeopatiska läran av Samuel Hahnemann. Hon delar generöst med sig av sina teoretiska kunskaper i och sin erfarenhet av den homeopatiska läkekonsten både genom undervisning och i text.

Monika är ägare av Phenixkliniken och undervisar i homeopati, samt skriver och ger löpande ut artiklar och böcker i ämnet.

Mer information hittar du på phenix.se

Produktioner av Monika S Swärd: Stig in i tystnaden – avslappningsövning Massage enligt P.H. Ling – bok Simile, den bortglömda läkekonsten – bok (kommande) Läs mer på phenix.se/förlag

Artikeln tidigare publicerad i Tidskrift för Homeopati 2021 nr 1