Källa: Frei H, Thurneysen A. Treatment for hyperactive children: homeopathy and methylphenidate compared in a family setting. British Homeopathic Journal. 2001. 90: 183-188.
Forskare rekommenderar homeopati som förstahandsval vid adhd
Tre av fyra barn med adhd fick bra resultat av homeopati – i genomsnitt redan efter 3,5 månader. Homeopatisk behandling bör bli ett förstahandsval hos förskolebarn, skriver forskarna bakom en schweizisk studie.
I studien Treatment for hyperactive children: homeopathy and methylphenidate compared in a family setting[1] av Frei H och Thurneysen A inleder forskarna med att konstatera att trenden går mot att allt fler barn får diagnosen adhd och att förskrivningen av det centralstimulerande läkemedlet metylfenidat – som finns i exempelvis Ritalina och Concerta – också ökar.
Men föräldrar är oroliga för att ge sina barn dessa läkemedel, som i Schweiz är narkotikaklassade, och många vägrar göra det, om inte skolan mer eller mindre tvingar dem. Samtidigt är medvetenheten om alternativa behandlingssätt av hyperaktiva barn låg.
Syftet med studien var att jämföra homeopatisk behandling med behandling med metylfenidat hos barn med adhd. Studien är en så kallad prospektiv studie, vilket innebär att man följer en grupp under en behandling och vid studiens slut jämför utfallet. Studien genomfördes på en barnklinik som arbetar med både homeopatisk och konventionell behandling.
Totalt 115 barn, varav 92 pojkar och 23 flickor, ingick i studien. Barnen var mellan 3 och 17 år, med en medelålder på 8,3 år. De hade diagnosen adhd enligt diagnossystemet DSM-IV. Ifall det fanns några misstankar om huruvida diagnosen var korrekt hänvisades barnet till psykiatriker eller motsvarande för att vidareutredas innan det fick ingå i studien.
Barnen testades också enligt frågeformuläret Conners Global Index, CGI, som fångar upp beteendeproblem som uppmärksamhet, koncentration, överaktivitet, ängslan och psykosomatiska besvär. Resultaten från CGI kan kopplas direkt till diagnostiska kategorier i DSM-IV och de problem som förknippas med diagnosen adhd. Barn med ett CGI på 14 eller högre inkluderades i studien.
Studien lades upp så att samtliga barn fick en inledande individuell homeopatisk behandling. En intressant notering, särskilt för behandlande homeopater, är att forskarna fokuserade på individuella symtom hos barnet, medan man bortsåg från de symtom som är ”typiska” för adhd. Eftersom det ibland är svårt att hitta andra symtom än de som så att säga ”hör till” adhd behövde forskarna ibland pröva flera medel på det enskilda barnet för att hitta rätt.
Den analysteknik forskarna använde för att matcha symtom med rätt homeopatiskt läkemedel kallas för ”polarity analysis” och baserar sig på Boenninghausen. Stor vikt läggs vid om medel är kontraindikerade. Metoden beskrivs utförligt i en artikel av Frei (2009)[2].
Totalt användes 24 medel, i LM-potenser, som gavs varje eller varannan dag. Varje potens gavs i fyra veckor innan man, efter en behandlingsfri period på några dagar till en vecka, gick över till nästa potens, vanligen i serien LM3, LM6, LM9, och så vidare. I de fall där barnets reaktion var otillräcklig gick man över till nästa mest sannolika medel.
För att kliniskt utvärdera reaktionerna fick föräldrarna rapportera förändringar i barnets samtliga symtom, i fyra steg från sämre till mycket bättre. Den kliniska skattningen summerades och räknades om i procent. När ett barn hade nått en 50-procentig förbättring eller mer så verifierades föräldrarnas uppgifter genom en ny CGI.
De barn som inte förbättrades tillräckligt med hjälp av homeopatiska läkemedel fick i stället metylfenidat.
Innan behandlingen varierade CGI hos barnen mellan 14-30. Medelvärdet var 20,63. Efter i snitt 3,5 månader hade 86 barn, vilket motsvarar 75 procent eller tre av fyra barn, svarat på den homeopatiska behandlingen och uppnått en klinisk förbättring på 73 procent, och en förbättring av CGI på 55 procent.
25 barn av 115 barn behövde metylfenidat. Den genomsnittliga inledande homeopatiska behandlingen för dessa barn var 22 månader. Den kliniska förbättringen med metylfenidat blev 65 procent, minskningen av CGI 48 procent.
Tre av de deltagande barnen svarade vare sig på den homeopatiska eller konventionella behandlingen, och ett barn lämnade studien.
De frågor som studien ville utreda var bland annat:
- Hur många procent av barnen kan få tillfredsställande homeopatisk behandling och slipper annan medicinering?
- Hur många barn behöver metylfenidat?
- Hur många svarar inte på någondera behandling?
- Hur effektiv är homeopatisk behandling jämfört med metylfenidat om man ser till CGI?
- Hur skattar föräldrar och skolan den kliniska förbättringen?
- Hur lång behandlingstid krävs det för att uppnå tillfredsställande effekt med homeopatisk behandling?
- Hur lång tid pågick den homeopatiska behandlingen hos barn som sedan fick metylfenidat?
Forskarnas slutsats är att om behandlingen av barn med hyperaktivitet inte är brådskande är den homeopatiska behandlingen att föredra. De konstaterar att det är förvånande att bland de barn som gick över till konventionell medicin skedde det i merparten av fallen på grund av påtryckningar från skolan.
De pekar också på det problem många familjer upplever med konventionell behandling; att medicin baserad på metylfenidat har en ganska kortvarig verkan, mellan 4-8 timmar, och det är mest skolan som har nytta av effekterna, medan kvällar kan bli slitsamma för familjerna.
I studien skattade familjerna den kliniska förbättringen mycket högre än vad som verifierades via CGI. Skillnaden beror enligt forskarna troligen på att varje förbättring hos ett barn med hyperaktivitet innebär en enorm lättnad för familjen, och skolan.
En viktig, med dock obesvarad, fråga, är om den inledande homeopatiska behandlingen som samtliga barn fick, ändå gjorde något med barnen, och i sin tur innebar att den efterföljande behandlingen med metylfenidat gav bättre resultat än när man jämför med barn som får metylfenidat direkt. Nu tror inte forskarna att så är fallet. De menar att studien visade att när man gjorde uppehåll med de homeopatiska preparaten återkom de hyperaktiva symtomen hos barnen. Detta skulle kunna peka mot att den homeopatiska behandlingen är palliativ.
Forskarna förordar studier med uppföljning över flera år för att säkert kunna belägga om homeopatisk behandling leder till att barnet kan bli botad.
En intressant reflektion från studien, särskilt för behandlande homeopater, är forskarnas erfarenheter att ett felaktigt homeopatiskt läkemedel inte påverkade symtomen hos barnet, medan rätt medel däremot ledde till en märkbar förbättring redan inom fyra veckor.
Studiens slutsatser från homeopatisk behandling blir: Resultaten är goda; biverkningarna är få; eventuellt kan det bli smärre förstförsämringar. Det finns heller inga risker för missbruk av det homeopatiska läkemedlet, som dessutom är lätt att administrera till barnet. Behandlingseffekten kvarstår i minst 24 timmar.
Forskarna rekommenderar att för mindre barn – där skolan inte ännu börjat ställa krav – bör homeopati bli ett förstahandsval.
Av Margot Granvik och Chris Jörgenfelt
KÄLLA:
Frei H, Thurneysen A. Treatment for hyperactive children: homeopathy and methylphenidate compared in a family setting. British Homeopathic Journal. 2001. 90: 183-188.
FAKTA:
Adhd står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder, det vill säga uppmärksamhets- och hyperaktivitetsproblem. Adhd drabbar cirka tre till fem procent av alla barn, oftare pojkar än flickor, med reservation för att mörkertalet bland flickor kan vara stort.
Diagnosmanualen DSM-IV står för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders -IV. Diagnosmanualen används inom psykiatrin, också i Sverige.
CGI står för Conners Global Index. Det är ett frågeformulär för att skatta beteendeproblem i skalor.
Polarity analysis är en analysteknik som utvecklades av Boenninghausen och som utgår ifrån Organon §§ 133 och 153, där Hahnemann beskriver modaliteter som är udda och karaktäristiska för specifika symtom, i kombination med att valet av läkemedel ska baseras på särskiljande symtom (strange, rare and peculiar). Boenninghausen lade stor vikt vid att det utvalda homeopatiska läkemedlet inte är kontraindikerat. Metoden beskrivs av Frei H i flera artiklar[3] [4].
KÄLLOR:
Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.
[1] Frei H, Thurneysen A. Treatment for hyperactive children: homeopathy and methylphenidate compared in a family setting. British Homeopathic Journal. 2001. 90: 183-188.
[2] Frei H. Polarity analysis, a new approach to increase the precision of homeopathic prescriptions. Homeopathy. 2009. 98: 49-55.
[3] Frei H. Polarity analysis, a new approach to increase the precision of homeopathic prescriptions. Homeopathy. 2009. 98: 49-55.
[4] Frei H. Asperger´s syndrome. A Case Study with Polarity Analysis. Homoeopathic Links. 2011. 24: 1-5
Vilka brister kan tänkas finnas i denna studie och artikel? Vad skulle en skeptisk forskare kunna anmärka på?
Pekka, du insuinerar om att det skulle finnas brister i studien. Vilka brister syftar du på och kan du redovisa dessa?
Enligt mig finns det potentiella brister i studien. (Inga studier är perfekta, så är det bara.) Men innan jag pekar på dessa skulle jag vilja höra dina åsikter. Att kunna vara ödmjuk och självkritisk borde vara mål som varje vetenskapligt sinnad individ eftersträvar.
Så vilka brister kan denna studie tänkas ha och vilka konsekvenser skulle detta kunna få för resultat och tolkning?
Dina inlägg är utmärkta prov på irrelevant kommunikation. Så försök att föregå med gott exempel och klargör Dina synpunkter. Jag vill gärna lära mig av en ”vetenskapligt sinnad individ”.
Med vänlig hälsning
Lucus
Lucus, jag tycker att mina frågor är högst relevanta. Så jag inväntar Marinas svar.
Du har bevisbördan Pekka, för att klargöra eventuella brister. Det var nämligen Du som ställde frågan ”vad en skeptisk forskare” skulle kunna anmärka på?
Pekka, blir först ut att ödmukt klargöra vilka brister studien kan tänkas ha.
Marina: Jag är medveten om att jag har bevisbördan och jag skriver mer än gärna vilka brister jag anser mig hitta. Men för omväxlings skull hade jag velat se hur du (och andra homeopatiförespråkare) bedömer studier som ni hänvisar till. Inga studier är som sagt perfekta och det finns alltid någon begränsning att anmärka på. Ibland gäller det triviala detaljer, ibland grava brister. Det borde alltså inte vara några problem för dig att hitta brister. Det vore väldigt intressant och givande att se ett försök till självkritik ibland. (Forskare brukar själv skriva i sina artiklar vilka bristerna är och vad detta kan innebära för tolkningen av resultatet. Självkritik hör till den vetenskapliga processen.)
Du får länka till någon studie som jag ska analysera i gengäld. Får gärna vara någon som vi skeptiker använder oss av i diskussionerna. Jag har inga problem med att ifrågasätta mig själv och mina källor.
Poängen med min fråga är alltså frångå det vanliga diskussionsformatet för en gång skull. Kanske kan vi båda lära oss något i slutändan?
Pekka, det är Du som rest frågan och det är Du som skall klargöra den. Jag går inte på ditt billiga försök att försöka få mig att göra Ditt jobb.
Marina: Antingen missförstår du mig eller så har vi olika uppfattningar om vad vetenskap går ut på. Varför är mina frågor ”billiga försök”? Jag försöker på ett pedagogiskt vis illustrera hur man kan diskutera dessa frågor från olika perspektiv. Liknande ”övningar” görs ofta i retorik-, debatt- och filosofiutbildningar. Genom att sätta sig i den andra partens sits försöker man analysera och eventuellt förbättra sina egna argument.
Eller försöker du säga att man det på något vis är tabu att utöva självkritik? Att man ska ”hålla masken” så långt det går trots att man känner till brister? I så fall har vi väldigt olika värderingar…
Pekka, jag har inte bett om att bli undervisad. Jag går just nu på en kurs som heter ”God eller dålig vetenskap” Igår lyssnade jag två timmar på Jesper Jerkert. Och det får räcka för den här veckan.
Och sedan för övrigt vill jag tillägga att om Du vill kritisera artikeln ovan är det bättre Du diskuterar med artikelförfattarna. Kanske de svarar om Du börjar diskussionen, för kom ihåg, det är Du som har bevisbördan.
Märklig diskussion du lägger upp, Pekka.
Om du anser att min och Margots artikel inte presenterar forskningsrapporten på ett trovärdigt sätt måste du själv gå igenom rapporten och peka ut svagheterna. Men för att förstå detaljerna måste du ha specialkunskap i homeopatisk behandling, eftersom studien presenterar en forskningsmodell som lämpar sig för en individbaserad behandling. Det är en av faktorerna som gör Freis studier så intressanta.
Pekka : Det spelar ju egentligen ingen roll vilken studie Marina föreslår, du kommer ändå att hitta brister i den. Säg någon studie som inte har några som helst brister? Vad som gäller för mig och många med mig är att vi är utbildade inom homeopati och har lärt oss genom studier och beprövad erfarenhet att homeopati fungerar. Du har ju själv visat att du inte är kunnig inom homeopati, då kan du altså inte bedöma en studie på patienter som använt just homeopati. Ni vetensakpskramare kan utveckla er kritik till vad som hellst. Skolmedicinen är ett utmärkt exempel på många obekräftade eller godkända studier/forskning, men som de som har den politiska, ekonomiska eller vetenskapliga makten håller som sanningar.
Chris: Er artikel belyser inte de eventuella svagheterna i studien. Kanske kan du ta dig an uppgiften som Marina verkar vilja undvika – förklara vilka svagheterna kan tänkas vara?
Kjell: Det finns som sagt brister med alla studier, precis som du skriver. Men alla brister är inte lika allvarliga.
T ex har jag kollat på studien som ganska nyligen tycktes visa på en positiv effekt av akupunktur vid kolik. Trots smärre frågetecken tycker jag att studien verkar vara välgjord. Så trots att jag är skeptisk till akupunktur som metod måste jag medge att studien ger mig huvudbry. Jag vill gärna se en eller flera upprepningar av studien, men om de uppvisar samma resultat måste jag ompröva mina nuvarande övertygelser.
Studien i artikeln här ovan är inte på långa vägar lika välgjord, i alla fall inte av beskrivningen att döma.
Att jag som lekman inom homeopati inte kan bedöma studier av homeopati är bara delvis sant. Jag kan trots allt vara insatt i generell vetenskaplig metodik. Och om studier visar sig ha allmänna brister spelar det mindre roll hur mycket jag vet om homeopati.