Den homeopatiska läkekonsten utvecklades av Samuel Hahnemann i Tyskland under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Ordet homeopati kommer från de grekiska orden homoios = lika och pathoos = lidande.
Likhetslagen
”Liknande bör med liknande botas” är grunden för den homeopatiska läkekonsten. Ett ämne som kan framkalla vissa symptom hos en frisk människa, samma ämne kan bota en sjuk, med liknande symptom.
Homeopati botar individen
Egentligen finns det inga sjukdomar, utan bara sjuka människor. Ett medel utvalt enligt likhetsprincipen, liknande bör med liknande botas, triggar igång kroppens egen försvarsmekanism och får läkningsprocessen att sätta igång. Här skiljer sig homeopatin och skolmedicinen åt. Medan den vanliga sjukvården ger läkemedel efter diagnos har homeopater i alla tider vetat att människor med samma sjukom även har symptom utöver dem som finns i diagnosbegreppet. Detta innebär att personer med samma diagnos ofta får skilda homeopatiska läkemedel.
Prövningar av homeopatiska läkemedel
Ända sedan Hahnemanns tid fram till nutid har forskning på olika ämnen utförts för att ta fram vilka symptom ett medel kan orsaka. För att få fram de symptom som varje ämne kan orsaka, ges detta ämne till friska personer av båda könen i successivt ökande doser. Personerna rapporterar vilka symptom de fick, som sedan förs in i homeopatins Materia Medica. Ämnen som används inom homeopatin kommer från växt-, djur- och mineralriket.
Minsta möjliga dos
Homeopati ges i potenserad form, alltså skakad och spädd i ökande steg. För varje potenseringssteg ökar energiinnehållet, medan den fysiska mängden ursprungsmateria minskar. Ett medel i 6 potens är skakat och spätt sex gånger och ett medel i 10M potens är skakat och spätt 10 000 gånger.
Vad kan botas med homeopati?
Professor George Vithoulkas skriver i boken Homeopati Energimedicin att följande sjukdomstillstånd svarar bra på homeopatisk behandling: ”Kronisk huvudvärk, migrän, yrsel, lättare former av epilepsi s.k. petit mal, bihåleinflammation, allergisk snuva, allergisk bronkialastma, gastrit, gastroenterit, hepatit, leverbesvär (inklusive fettlever och skrumplever), inflammation i gallblåsan, magsår, IBS, kronisk konjunktivit, öroninflammation, tonårsakne, atopisk dermatit, neurodermatosis, idiopatisk trigeminusneuralgi, naeralgi i bröstkorgen, bältros, nackstelhet, ryggskott, smärta i sacroiliac-leden, muskelvärk, skador på muskler och senor till följd olycka, inkontinens, prostatit, försämrad kvalitet på spermierna, ångest, fobier, anemi, ADD, gynekologiska besvär, infertilitet, PMS, blåskatarr”.
Vithoulkas skriver vidare att ”listan skulle kunna göras mycket längre, men dessa tillstånd är i själva verket oftast bara uttryck för en djupare patologi. Följande sjukdomstillstånd har också en god chans till bättring om de behandlas tidigt av en duktig homeopat: MS, akuta psykoser, svårare former av epilepsi s.k. grand mal, psoriasis, bindvävssjukdomar, diabetes, inflammation i artärer, parkinsons sjukdom, kroniskt trötthetssyndrom”.
Marina Szöges
