Homeopati bättre än placebo vid kronisk värk
En amerikansk studie1 visar att 13 av 26 patienter med fibromyalgi upplevde en 25-procentig förbättring i smärta i de ömma punkterna, jämfört med 4 av 27 patienter som fick placebo.
Studien är en dubbelblind*, randomiserad**, parallella grupper och placebo kontrollerad undersökning, vilket innebär att den är upplagd enligt kraven för en hög vetenskaplig standard. Totalt valdes 62 patienter ut som deltagare, nio hoppade av under tiden, och totalt 53 patienter fullföljde 4-månadersstudien. Av dessa fick 26 patienter homeopatisk behandling och 27 placebo.
Den amerikanska studiens syfte var att undersöka om individuellt anpassad klassisk homeopatisk behandling kan hjälpa patienter med den skolmedicinska diagnosen fibromyalgi.
En patient med fibromyalgi har en kronisk smärta i muskler och vävnader. Andra vanliga samtidiga symtom är trötthet, utmattning och sömnsvårigheter. Diagnosen överlappar ofta med kroniskt trötthetssyndrom och en extrem känslighet för kemiska ämnen. Det förekommer även att personerna lider av psykiska problem, bland annat depressioner.
I USA uppskattas cirka två procent, framför allt kvinnor, lida av fibromyalgi. I Sverige räknar man med 2-4 procent, det vill säga att runt 250 000 personer har den, oftast, livslånga sjukdomen.
Fibromyalgi har varit en omtvistad diagnos, eftersom man skolmedicinskt inte kan hitta några konkreta kroppsliga ”fel” vid undersökningar eller genom laboratorieprover. Från början klassades fibromyalgi som en reumatisk sjukdom. Idag betraktas den som en neurologisk sjukdom och man tror att det är en störning i det centrala nervsystemet som gör att kroppen skickar för många förstärkta smärtimpulser till hjärnan.
Diagnosen ges om patienten uppfyller vissa ställda kriterier, fastställda av American College of Reumatology (ACR) år 1990. Ett krav är smärta vid ett lätt tryck (palpation) på elva av arton bestämda punkter på kroppen, så kallade ömma punkter (tender points). I Sverige är diagnosen fibromyalgi accepterad av socialstyrelsen.
Det finns idag inget skolmedicinskt botemedel och den skolmedicinska behandlingen strävar efter att lindra smärtan med läkemedel, motion och avslappning.
Den amerikanska studien omfattade 62 patienter. Varje patient träffade två klassiskt utbildade homeopater. Ett krav var att homeopaterna i stort sett skulle vara överens om vilket medel patienten behövde. Slumpmässigt, utan att homeopaterna eller patienterna visste vilket, fick 30 patienter sedan det valda homeopatiska läkemedlet, och 32 patienter placebo. Läkemedlen gavs i dagliga LM-potenser för att minska risken för att övrig medicinering skulle påverka den homeopatiska behandlingen.
Patienterna undersöktes inför och under studien på en mängd olika sätt, som trycktester och EEG, samt svarade på frågeformulär.
Resultatet efter tre månader visade att patienterna som fått aktiv homeopatisk behandling i genomsnitt hade färre ömma punkter, och mindre smärta i de kvarvarande ömma punkterna, samtidigt som tröttheten hade minskat. Dessutom var deras depressionsnivå lägre, de hade en sänkt aggressionsnivå och upplevde en förhöjd livskvalitet, jämfört med dem som fått placebo.
Det finns en tidigare studie av Fischer et al2, som följde patienter med fibromyalgi under enbart en månad, som visar att homeopatisk behandling, är bättre än placebo vid fibromyalgi, och resulterar i mindre smärta och bättre sömn.
Till skillnad från Fischer’s studie, där alla deltagande patienter fick samma homeopatiska läkemedel, så var Bell’s studie, som refereras i den här artikeln, individuellt upplagd. Totalt förskrevs 41 olika homeopatiska enkelmedel för de 62 deltagande patienterna.
Ett intressant utfall i studien är att patienterna i placebo-gruppen fick fler homeopatiska läkemedel jämfört med patientgruppen som fick läkemedel. Det antyder att när läkeprocessen inte satte igång som förväntat hos patienten som fick placebo, efter ett väl utvalt homeopatiskt läkemedel, fann de behandlande homeopaterna inget annat råd än att försöka byta medel.
I slutdiskussionen understryker Bell et al fram att tre månader är för kort tid för att bota patienter som varit sjuka länge, i genomsnitt 14,8 år i den behandlade gruppen och 11,9 år i placebo-gruppen.
*En dubbelblind studie innebär att vare sig patienten eller forskaren vet vilka patienter som får verksamma läkemedel eller overksamma tabletter (placebo).
** Randomisering innebär att den grupp patienter som valts ut till studien delas in slumpmässigt, i detta fall att en grupp får homeopatiska läkemedel och en grupp overksamma tabletter.
Margot Granvik och Chris Jörgenfelt
Källor:
1. Bell IR, Lewis II DA, Brooks AJ, Schwartz GE, Lewis SE, Walsh BT, Baldwin CM. Improved clinical status in fibromyalgia patients treated with individualized homeopathic remedies versus placebo. Rheumatology Advance Access, January 20, 2004.
Studien finns här: http://rheumatology.oupjournals.org/cgi/reprint/keh111
2. Fisher P. An experimental double-blind clinical trial in homoeopathy. British Homeopathic Journal 1986; 75: 142-147.
Studien finns här: www.bmj.com/content/299/6695/365
Det finns alltså två studier som visar att homeopati hjälper fibromyalgipatienter. Men inte nog med det. Jag var ute och tittade efter vackra bilder på nätet och då ramlade jag över en blogg där bloggaren berättar att hon hade blivit frisk från fibromyalgi. All värk var som bortblåst efter två veckor skriver hon.
Här är bloggen: http://kinalevin.wordpress.com/2011/02/17/hur-mar-jag-efter-homeopat-besoken/
Men snälla ni som är skeptiska till homeopati skriv inte någonting elakt på hennes blogg. Visa henne hänsyn och respektera henne när hon säger att hon blivit frisk från fibromyalgi av homeopatisk behandling. Varje kännande människa kan själv få avgöra vad hon mår bra av. Ingen annan människa ska ha en åsikt om den saken.
Väldigt intressant studie och roligt att läsa att de gör det på rätt sätt också genom att ha klassikt utbildade homeopater med som får ge patienterna ett medel som just de behöver genom att följa deras symtomatologi, de är definitivt på rätt spår.
Studien är bra utförd helt klart. Det är dock för få deltagare i studien för att dra några signifikanta slutsatser samt att studien verkar sakna powerberäkningar. Det gör det problematiskt att avgöra huruvida skillnaden mellan grupperna är signifikant på korrekt alfanivå. Men bra att det görs ansatser att visa på seriös forskning.
Dessvärre finns det hundratals studier av högre kvalitet (alltså fler deltagare och fler powerberäkningar) som drar slutsatser att de flesta homeopatiska läkemedel inte skiljer sig från de resultat man skulle få om slumpen styrt resultaten. Men kämpa på!
Det intressanta i denna undersökning är att man utgick från hur homeopatin fungerar – dvs, individuellt val av homeopatisk medel istället för att ge en grupp människor samma medel.
Vanligt hos de undersökningar som är kritiska till homeopati, är att man ger deltagarna ett och samma homeopatiska medel och då kan det mycket väl resultatet tolkas som det är slumpen som avgör. Vad det handlar om är att varje person har en individuell orsak till sitt problem och därför behöver ett individuellt val av medel. Om man ger samma homeopatiska medel till en grupp så är det en fråga om tur om man hittar någon eller några som responderar positivt på medlet. Man behöver alltså göra en homeopatisk undersökning först av varje person i studien och välja ut individuellt medel för var och en, och är det 20 personer i studien kan det mycket väl vara så att dessa 20 får 20 olika medel även fast de har samma problematik.
Och det är detta som skolmedicinen inte acceterar, för inom skolmedicinens ”vetenskap” så utgår man ju bara från symtom och inte orsaken och därmed letar efter minsta gemensamma nämnare och ska ge ett medel som passar flera – med olika biverkningar som följd.
Homeopati har inga biverkningar. Har man valt rätt homeopatiskt medel så kan medlet kommunicera med patientens problem och därmed blir patienten hjälpt. Om man har valt fel homeopatiskt medel så händer ingenting alls. Man får ingen effekt alls, och inte ens någon biverkning.
Om man har valt fel homeopatiskt medel så tolkar skolmedicinens detta som att medlet är verkningslöst och avskriver homeopatin, men enligt homeopatin har man valt fel medel just för den enskilde patienten. Därför kan man aldrig inom homeopatin avskriva medel som verkningslösa, därför att ett medel som var fel för en person kan vara rätt för en annan person.
Det är just genom den homeopatiska undersökningen som man analyserar fram vilket medel som den enskilde patienten behöver.