Tre definitioner av homeopati

0
31
Print Friendly, PDF & Email

Här nedan tre definitioner av homeopati:
-Den första från Homeopatiförbund och homeopatiskolor samt NAKH.
-Den nedan (skrolla långt ner) definition från Gert Eselböck och Johanna Bjureström.
-Och längst ned, den tredje definition av Monika Swärd.
De olika definitionerna är ganska så överens om vad homeopati är, det är bara smådetaljer som skiljer dem åt. De sista två styckena i Gert och Johannas definition är litet utanför själva definitionsämnet men intressant att läsa ändå.

(1) Homeopati – en definition 2014

Homeopati som behandlingsform – en definition

Detta dokument har tagits fram av skolorna ArcanumSkolan, MEDICA-Skolan och Nordiska Akademin för Klassisk Homeopati (NAKH). Homeopatförbunden Svenska Akademin för Klassisk Homeopati (SAKH) och Svenska Homeopaters Riksförbund (SHR), som representerar klassiska homeopater i Sverige har undertecknat denna definition.

Syftet med detta dokument är att beskriva den homeopatiska behandlingsformen, som idag används i allt större utsträckning av människor runt om i Europa. Mellan en femtedel och en fjärdedel av Europas befolkning använder sig av homeopati för att förbättra sin hälsa (1).

Vad är homeopati

Ordet homeopati är härlett ur grekiskans homeos = liknande och pathos = lidande Homeopati är ett medicinskt system, som enligt vår mening bygger på en naturlag, som alltid existerat. Redan Hippokrates (omkring 460 – 377 f Kr), som kallats läkekonstens fader, kände till och använde sig av denna terapiform. Även Paracelsus (1493 – 1541) använde sig av denna naturlag.

Det var dock Samuel Christian Friederich Hahnemann, nedan kallad S. Hahnemann (1755-1843) som systematiserade och gav utförliga råd om hur homeopatin skulle utövas. S. Hahnemann nedtecknade dessa regler i sin bok Organon der Heilkunst, på svenska översatt till Organon – läkekonstens verktyg (2).

Homeopatins grundläggande teser enligt S. Hahnemann:
  1. Prövning av de substanser, som skall användas, på friska människor.
  2. Förskriva de utprovade medicinerna enligt Similialagen
  3. Endast ett homeopatiskt läkemedel åt gången
Prövningar

I Organon, §§ 105 – 141 beskriver S. Hahnemann mycket ingående hur läkemedelsprövningen går till. Vid prövningen ger man den aktuella substansen i ökande doser, till de frivilliga försökspersonerna, tills tydliga symtom uppkommer. Dessa symtom nedtecknas och ur dessa symtom sammanställer man sedan en läkemedelsbild. Denna läkemedelsbild beskriver man sedan i en bok, som kallas Materia Medica. De, vid dessa prövningar, funna symtomen finns även listade i ett symtomlexikon, som vi kallar Repertorium.

Similialagen – Likhetslagen (The Law of Similars)

Att förskriva enligt similialagen: Den sjukes symtom nedtecknas mycket noggrant och jämförs med de vid prövningarna, på friska människor, framkomna symtomen och

därefter ges sedan det läkemedel som bäst överensstämmer med patientens symtombild. Likhetslagen skrivs på latin; Similia Similibus Curentur, populärt översatt till, liknande botar liknande.
I Organon § 7 och § 18 säger S. Hahnemann mycket tydligt att totaliteten av patientens symtom är det mest väsentliga, ja det enda, som det vid varje sjukdomsfall är läkarens uppgift att observera och genom sin konst avlägsna.

Ett läkemedel åt gången

I §§ 27 och 273 anger S. Hahnemann mycket tydligt att man bara skall ge ett homeopatiskt läkemedel i taget. Många som kallar sig homeopat, följer här inte S. Hahnemanns anvisningar, utan använder sig av blandade homeopatiska läkemedel, s.k. komplexmedel eller kombinationsmedel.

Ett komplexmedel skulle kunna accepteras här, men endast under förutsättning att blandningen prövats på friska människor och dess prövningssymtom nedtecknats och sedan användes enligt likhetslagen.

Några fler paragrafer ur Organon som bör nämnas

§ 153. Här säger S. Hahnemann att det är särskilt viktigt att hos den sjuka observera de mest påfallande, särskiljande och ovanliga tecknen och symtomen som utmärker sjukdomsfallet.
De mera allmänna och obestämda symtomen: bristande aptit, huvudvärk, matthet, orolig sömn, obehag osv. förtjänar i detta sammanhang, om de inte beskrivs mer ingående, föga uppmärksamhet, eftersom man ser sådana allmänna tecken i samband med nästan varje sjukdom och varje läkemedel.

§ 213 Man kan därför aldrig åstadkomma en naturenlig dvs. homeopatisk läkning, om man inte vid varje, t.o.m. akuta sjukdomsfall, samtidigt uppmärksammar sinnes- och lynnesförändringarnas symtom. Det gäller alltså att bland läkemedlen utvälja ett som inte bara kan framkalla sjukdomens egna symtom, utan även i sig kan åstadkomma liknande sinnes- eller själstillstånd.

Beskrivningen ovan utgör vad man brukar kalla klassisk homeopati. Klassisk homeopati kallar vi den terapiform som följer de anvisningar som finns i Organon.

Potensering

Tillverkning av homeopatiska läkemedel sker dels genom spädning och dels genom skakning. Denna process kallas för potensering. Homeopatin har i alla tider varit starkt ifrågasatt främst p.g.a. denna potensering av våra mediciner, som i denna process visar utspädningar, ibland långt över avogadros tal (dvs. D-24 och uppåt). Många menar då att eftersom all materia rimligtvis är borta kan medicinen icke längre ha någon effekt.

(Avogadros konstant, är en fysikalisk konstant som anger antalet atomer eller molekyler i en mol av en substans.)

Fakta är dock att man kan arbeta som homeopat utan att medicinen är potenserad. S. Hahnemann presenterade homeopatin 1796, men inte förrän 1827 började han potensera sina mediciner. Numera använder sig de flesta homeopater av potenserade homeopatiska mediciner, då de läkande effekterna ökar med potenseringen.

Andra terapiformer som använder homeopatiska läkemedel

Terapiformer, där man använder potenserade mediciner brukar många kalla homeopatiska utan att vara det.

Klinisk homeopati

Vid denna typ av homeopati koncentrerar sig terapeuten i huvudsak på det lokala problemet. Vid t.ex. besvär i bukområdet ges medicin för dessa besvär utan att ta hänsyn till patientens övriga besvär.

Kombinationshomeopati

Här använder man sig av en blandning av homeopatiska läkemedel s.k. komplexhomeopati. Har patienten magbesvär blandar man olika medel, 3 – 10st, som man vet är bra mot magbesvär. På detta sätt påverkar man ett stort antal patienter lite grand, men då man här inte tar hänsyn till totaliteten av patientens symtom och därför inte vid varje tillfälle behandlar patientens individuella, unika symtom, är detta inte att betrakta som homeopati.

Homotoxiologi

Även här blandar man olika homeopatiska enkelmedel, utan att förskriva ett homeopatiskt läkemedel enligt likhetsregeln.

Isopati

Vid isopatisk behandling ger man exakt samma ämne som har framkallat patientens besvär. Som exempel kan nämnas att på sina håll i Indien finns det oönskade mängder arsenik i grundvattnet. De som dricker av detta vatten blir sjuka och man har med hjälp av potenserad arsenik framgångsrikt hjälpt dessa patienter.

Antroposofisk medicin

Antroposofisk medicin är en terapiform, som ofta sammanblandas med homeopatin. Antroposofisk medicin utgår från Rudolf Steiners filosofi och kan inte betraktas som homeopati. Antroposofisk medicin använder ofta samma substanser som homeopatin, men ordinerar efter helt andra principer än likhetslagen. Oftast använder sig antroposofisk medicin av lägre potenser än homeopatin.

Referenser:

  • .  1. Resolution on the Commission report to the European Parliament and the Council on the application of Directives 92/73/EEC and 92/74/EEC on homeopathic medicinal products (COM(97)0362 – C4-0484/97).
  • .  2. Hahnemann, S. (1842) Organon – Läkekonstens verktyg. Översatt av AB Arcanum. (2002) 3:e upplagan, Parajett AB

(2) Defintition av Gert Eselböck och Johanna Bjureström

30 januari 2014!
Från Definitionsutskottet!
Utkast:

Vi (Johanna Angner-Bjurström, Maria Szöges och Gert Eselböck) har hittills träffats fem gånger.
Fyra gånger var alla närvarande, sista gången träffades bara Johanna och Gert.

Vår uppgift är att definiera och beskriva homeopati. Detta för att kunna ha en klar linje gentemot kollegor och myndigheter samt undanröja gängse missförstånd.

Tills dags datum har vi kommit fram till följande:

Homeopati kommer från grekiskan och betyder ”liknande lidande”.
Homeopati är inte alternativmedicin utan en alternativ terapi.Terapi definierade vi som en form av mänskligt handlande, nämligen be-handling av sjukdom. Terapi är ett slags svarande beteende på patientens sjukdom, som behandlaren dessförinnan har uppfattat så fullständigt som möjligt i sin betydelse och i sina sammanhang. Detta innebär: terapeuten fogar sig i de aktuella sakförhållanden och försöker bestämma dem med ett adekvat tänkande.

Medicin däremot innefattar även anatomi, fysiologi, patologi, profylax, diagnos, prognos, hygien med mera och därmed är terapi bara en del av medicinen.

Vi kom också fram att till skillnad från substitution (t ex insulin vid diabetes), kompensation (t ex behandling av hjärtsvikt med digitalis), undertryckning (t ex antibiotika) och eliminering (t ex kirurgiska ingrepp) är homeopati en reglerande terapi. Den ingriper reglerande i organismens styrande system. Det ligger i varje levande organisms natur att alltid sträva efter en jämvikt (homeostas). Jämvikten säkras genom en anpassad reaktion på inre och yttre retningar. Förmågan att kunna svara på inre och yttre retningar skiljer den levande organismen från livlös materia.

Som vetenskap är homeopatin empirisk. Den praktiska tillämpningen bygger på tre principer och har sin grund i en fenomenologisk metod. De tre principerna är:
1) Läkemedelsprövning på friska (§ 108 i Organon)
2) Simileregeln

Genom prövning på friska människor får man fram läkemedlens rena symptom iklädda mänskligt språk (§ 144 i Organon). Bara sådana symptom kan jämföras med den sjukes symptom och de utgör därmed förutsättningen för en terapi enligt Simileregeln. Simileregeln kan definieras enligt följande: ”Om en substans framkallar symptom hos en frisk, är det möjligt att med samma substans bota liknande symptom hos en sjuk”.

3) Den individuella sjukdomsbilden

Homeopatin bygger på ett eget sjukdomsbegrepp som utgår ifrån följande: Sjukdomsorsaken går i princip inte att bestämma!
Sjukdom är en störning som drabbar hela människan!
Sjukdom är en kvalitativ avvikelse från ett individuellt definierat friskt tillstånd.

Sjukdom är det samma som samverkan av sjukdomsfenomen (symptom). De ger en terapianvisning, nämligen läkemedelsvalet enligt Simileregeln.

Vi berörde även begreppet diagnos. Ordet kommer från grekiskan och betyder att skönja, eller att urskilja (sjukdom). Diagnosen ligger till grund för sjukdomens prognos och för det terapeutiska handlandet men är i sig inte terapi.
Undersökning och mätning av olika patologiska parmetrar är metoden som leder till kliniska diagnosen, eller sjukdomsnamnet. Den kliniska diagnosen är ett abstrakt schema som inte tar hänsyn till patientens lidande och grundar sig enbart på kollektiva symptom. Av juridiska själ börjar ändå all homeopatisk behandling med den kliniska diagnosen. !

Anamnesen – patientsamtalet – ger kunskap om patientens subjektiva symptomatik (patos, lidande). Den leder till den individuella diagnosen. I homeopatins fall är den individuella diagnosen identisk med det homeopatiskt valda medlet.!

Vid senaste mötet berörde vi även kropp – själ problemet och spörsmål kring ande och materia.

Vi började med Hahnemann och konstaterade att han aldrig utgick från en periferi för att titta i människans ”inre” eller att han därigenom mötte individen i sin ”helhet”. Han nyskapade däremot ett utrymme som gjorde det möjligt att uppfatta det individuella som händelse.

Det var först hans efterföljare som fullbordade en separation av periferi och inre tillstånd med en därpå följande värdering, såsom den filosofiska traditionen krävde. Detta upphävde det individuella enligt Hahnemanns syn på saken. Svedenborgaren Kent slutligen drev separationen så långt att kroppsliga symptom degraderas till ”particulars”. Hans efterföljare med sina läkemedelsbilder fastnade i det traditionella, i separationen av substantia och accidentia, av yttre och inre samt av själ och hölje. Hahnemannns homeopati kan absolut inte vara helhetlig, eller holistisk, därför att en separation mellan del och helhet aldrig tänktes eller genomfördes. En ”holistisk” medicin kan bara uppstå ur en separation men aldrig överstiga eller övervinna en sådan (se Blersch, ZKH 2002, 259).

Vi höll med Wichmann, som säger att uppspjälkningen av organismen i kropp och själ inte existerar. Allting är närvarande i allting, mikrokosmos och makrokosmos motsvarar varandra och vårt vara har aspekter som vi beskriver som kroppsliga, själsliga och andliga. Det existerar ingen separation mellan den materiella kroppen och den inte materiella själen, vars verkan på varandra behöver en förklaring, men som egentligen inte går att förklara. Den fatala följden blir en uppspjälkning av terapin i en mekanistisk kroppsbehandling och en kroppslös psykologi samt psykosomatiska medicinens tafatta försök att lappa ihop delarna. Det är enligt vår syn inte nödvändigt och inte heller meningsfullt att försöka reda ut hur själen verkar på kroppen, därför att ande, kropp och själ förekommer som enhet i det verkliga livet. Lösningen finner vi bara om vi utgår från en världsbild som inte genomför en uppspjälkning av den levande organismen. Vi måste orientera oss efter den upplevda verkligheten i vilken världen bildar en enhet. (Källa: Jörg Wichmann, Eine andere Wirklichkeit www.homoeopathie-wichmann.de).!

Vid protokollet:!
Gert E!

 

(3) Definition av Monika Swärd Albers

HOMEOPATI EN HOMEOTERAPIFORM

Författare: KAM auktoriserade & kvalitetssäkrade komplementär och alternativmedicinare med specialistkompetens inom homeoterapi och homeopati, Karin Dutina & Monika S. Swärd

På marknaden i dag verkar det råda en stor förvirring om vad homeopati är samtidigt som utbudet av homeoterapi former är stort. Det är viktigt med rätt konsumentinformation och att rätt begrepp används så att konsumenten får en möjlighet att göra ett rationellt val.

I media kallas de potensierade medlen för homeopati och även bland komplementär- och alternativmedicinska yrkesutövare själva verkar det som om skillnaden inte är helt tydlig.

Så vad är det som har hänt? Varför är det inte en självklar skillnad mellan den homeopatiska sjukdomsmetoden som homeopatin använder sig av och sjukdomsmetoder som medicinerar med potensierade medlet (homeopatika)

Vi skall försöka nedan att klargöra begreppen Homeoterapi, Homeopatika och Homeopati.

Läs resten på: Phenixklinikens hemsida >>>

 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.