Artikel av Maciej Zaremba ”Vad var det som dödade Herr B” i DN, som belyser sjukvårdens dolda systemfel. Där man inte längre ser människan och behovet, utan patientens behov av vård ses i termer av produkter som är prissatta och debiteras beställaren.
Läkarna, vårdcentralerna, avdelningarna konkurrerar med varandra om resurserna.
Det är således viktigt att varenda vårdcentral. varenda avdelning och mottagning ser till att de får nogsamt betalt av beställaren. Och beställaren är landstinget som tar betalt av landstinget.
Och den avdelning eller vårdcentral som inte tjänar tillräckligt med låtsaspengar måste säga upp läkare, avvisa patienter eller slå igen.
Patienten som ger pengar till vårdenheten är viktig.
En patient som Herr B, som låg inlagd på kirurgavdelning, var inkomstbringande för kirurgen, alltså en viktig patient. Men den dagen han också behövde psykiatrisk hjälp, fick han inte den hjälp han hade behövt, han var nämligen en olönsam affär för den psykiatriska avdelningen.
Herr B blev skadad i vården och hans fru har förlorat tilliten och hon tror att hennes man hade fått leva om det funnits någon enda läkare på sjukhuset som sett honom som sin patient. Men han var ingens, knappt ens en patient, bara en samling åkommor som skulle åtgärdas var och en för sig.
Detta ovan är ett litet sammandrag av artikeln ”Vad var det som dödade Herr B” Artikeln är den första i en serie på fyra och är mycket läsvärd och visar hur konstig idag den svenska sjukvården har blivit. Läs mer: DN
Var finns det medicinska ansvaret? Artikeln vänder sig som vanligt till systemfelet inom sjukvården. Att den är dyr i Sverige det vet vi. Att läkare inte känner patienterna de behandlar det vet vi. Är det därför de inte klarar av de medicinska problemet? Och allt blir fel därför? Nej artikeln är inte färdig och jag hoppas att de andra blir bättre, men jag tror inte det. Fast sverige är ett av världens läkartätaste länderna klarar inte läkarna av de medicinska problemen. De hinner inte och de ser inte patienten får vi lära oss. Vad är det för journalistik. Nej det är dålig journalistik och det är sådant som belönas i medievärlden, tyvärr.
Eftersom jag har låga förväntningar på artiklar i dagspressen blev jag glatt överraskad över en artikel som tar upp hur , sjukvården är uppbyggd, nämligen som ett företag, som ska ha betalt. Att pengarna bestämmer och patienterna kommer ikläm.
Att bedriva affärer med sjukvård är helt knas, för verksamheten kan aldrig gå med vinst. Däremot den dagen vi får en sjukvård som verkligen botar patienterna kommer den bli ganska så kostnadseffektiv!
Men absolut i en värld bättre än vår och en journalistik som fungerade som den borde, så skulle artikeln ha varit vassare.
Vad gäller journalistiken, skulle jag vilja säga, troligen finns det massor av journalister som skulle vilja jobba litet mer grävande och ta reda på sanningen om saker och ting och skriva om det. Men jag undrar om de får sådana möjligheter. Dels är väl tiden pressad, tid är pengar och kanske inte alltid ägarna av media vill att vissa saker ska komma ut i offentlighetens ljus.
Ja det är nog tyvärr relativt få journalister som verkligen får skriva om sanningar som ständigt ska undanhållas folket. Läs bara denna länk om EU, man kan ju bli mörkrädd för mindre hur det är…
http://newsvoice.se/2013/01/27/eu-forslag-censurera-botfall-eller-sparka-journalister-som-inte-foljer-eus-varderingar/
Som du förstår Marina är jag väldigt skeptisk till en kapitalistisk sjukvård, där profit går före hälsa. så enkelt är det. Det är lite naivt att tro på att Sverige skulle sticka ut hakan och så totalt vrida om sin vetenskapliga världsbild till det mera naturnära hållet, alltså att det faktiskt är människan som botar sig själv. Allt är bara big buicnicks? Ursäkta stavfelet men det blir så är man är upprörd. Jag kommer aldrig frivilligt sätta min fot inom Svensk sk. sjukvårds omhändertagande dörrar. men om jag blir ditkörd i ambulans, vad skall jag göra åt det, jo det är bara att se till att risken minimeras.