Det finns nanopartiklar i homeopatiska läkemedel i höga potenser

Referat: Margot Granvik

Aurum met: (e) 30c (SBL), (f) 200c (SBL), (g) 30c (WSI), (h) 200c (WSI)visar avancerade laboratoriestudier att det finns fysiska kroppar i form av nanopartiklar även i homeopatiska läkemedel i höga potenser där molekyler av det ursprungliga utgångsmaterialet inte finns kvar.

Studien Extreme homeopathic dilutions retain starting materials: A nanoparticulate perspective är gjord av Chikramane PS, Suresh AK, Bellare JR, and Govind S som är forskare på Indian Institute of Technology, IIT, i Bombay.

Deras syfte var att undersöka om det finns nanopartiklar kvar i homeopatiska läkemedel i höga potenser, det vill säga i läkemedel som är utspädda och skakade/stötta (potentierade) i så många steg att de inte har kvar några molekyler av ursprungsmaterialet.

En nanopartikel är oerhört liten. En nanometer, nm, är en miljondels millimeter. Det kan jämföras med en atom som i stort är drygt 0,1 nanometer i diameter. Nanopartiklar av metallstoft varierar mellan 0,1-50 nm.

Chikramane et al gick ut på stan och handlade sex olika homeopatiska läkemedel, tillverkade av metaller, från två olika välkända läkemedelstillverkare. Varje läkemedel köptes in i tre olika potenser; C6, C30 och C200.

C står för centesimal på engelska och betyder hundradel. Ett homeopatiskt läkemedel i C-potens innebär att vid en seriell tillverkning av det homeopatiska läkemedlet blandas en del av tinkturen med 99 delar vatten/etanol, för att sedan skakas/stötas mycket kraftigt (succussion) innan en del blandas med 99 delar vatten/etanol en gång till. Förfarandet upprepas tills läkemedlet är i önskad potens. C30 har genomgått en potentiering, dvs utspädning och skakning/stötning (succussion) trettio gånger.

När homeopatiska läkemedel görs av metaller börjar man med att riva metallen och mortla metallstoftet med laktos (triturering). Detta upprepas enligt ett strikt förfarande i sex olika omgångar, alltså till den homeopatiska potensen x6, innan man blandar in etanol för att få en flytande lösning.

Chikramane et al köpte in Aurum (guld), Cuprum (koppar), Stannum (tenn) Zincum (zink), Argentum (silver) och Platinum (platina). Homeopatiska läkemedel gjorda på dessa metaller är alla välkända och ofta använda i en homeopatisk behandling.

Forskningsartikeln beskriver utförligt och detaljerat hur forskarna gick tillväga för att undersöka innehållet i de homeopatiska läkemedlen. Tre olika metoder användes för att detektera det fysiska-kemikaliska innehållet:

1. Transmissionselektronmikroskop (Transmission Electron Microscopy), TEM.
TEM är ett mikroskop som använder en elektronkanon för att skapa bilder av objekt som är så små som 0,1 nanometer. Det betyder att man kan se en upplösning av enskilda atomer.

2. Selected Area Electron Diffraction, SAED.
Det finns standarder för kristallmönster för olika metaller. Prov från de homeopatiska läkemedlen jämfördes mot de standardiserade kristallmönster för metallerna.

3. Inductively Coupled Plasma-Atomic Emission Spectroscopy (ICP-AES).
De homeopatiska läkemedlen koncentrerades och analyserades kemiskt på ett standardiserat sätt. Innehållet av mycket små mängder i lösningar mättes.

När Zink, Aur, Stann och Cupr i potenserna C30 och C200 analyserades med transmissionselektronmikroskop visade resultaten, i form av fotomikrografiska bilder, tydligt att läkemedlen innehåller nanopartiklar och partiklarnas aggregat. Aggregat definieras som en svagt sammanhållen substans sammansatt av mindre partiklar.

Chikramane et al fann att TEM-resultaten visade en hög polydisperans av partiklarna i lösningarna, det vill säga att nanopartiklarna och aggregaten varierade rejält i form och storlek. Forskargruppen funderar över två olika förklaringar: att
– eftersom metaller genomgår triturering upp till C6 så kan själva tritureringen ge partiklar av olika storlek och former,
– när de homeopatiska läkemedlen potentieras (en del med 99 delar, plus skakning/stötning) så kan själva skakningen/stötningen (succussion) resultera i partiklar av olika storlekar och former. Detta av tre skäl: provröret kan skakas/stötas olika kraftigt mot ett elastiskt stopp, de ingående proportionerna av ursprungsmaterialet varierar, samt att skakningen/stötningen görs olika kraftigt av olika individer.

Hos läkemedlen i samma potens fann forskarna större aggregat hos zink och tenn jämfört med guld och koppar. De upptäckte även skillnader i ytornas strukturer hos de olika partiklarna.

Dessa fenomen tror Chikramane et al kan förklaras med en kavitationsmekanism; att det vid den kraftiga skakningen/stötningen (succussion) bildas små små gasbubblor i vätskan. Dessa kan implodera (fall ihop inåt) och avge chockvågor som gör att partiklarna kolliderar och vid kollisionerna skapas det extremt höga lokala temperaturer med otroligt snabba avkylningsprocesser som påverkar kristalliseringen och hur ytan formas. Möjligen kan även själva metallernas olika smältpunkter bidra till att partiklarna har olika former och storlekar.

Att själva skakningen/stötningen (succussionen) har betydelse är forskarna övertygade om, men riktigt vad den gör menar de fortfarande är oklart och återstår att försöka ta reda på.

Metallernas kristallmönster
I studiens nästa steg så identifierades de partiklar och aggregat, som upptäcktes och avbildades av transmissionselektronmikroskopet, med standardmönster för de sex olika metallerna.

Chikramane et al konstaterar att data från SAED-analysen indikerar att kristallmönstren hos nanopartiklar och aggregat har samma mönster som de internationellt standardiserade kristallmönstren hos respektive metall. Särskilt de homeopatiska läkemedlen gjorda på guld och koppar visade liknande mönster.

Mängderna mättes
I studiens tredje och avslutande del så undersöktes koncentrationen av ursprungsmetallerna i de olika potentierade läkemedlen.

C30 och C200 har utspädningsfaktorer på 10 upphöjt i 60 och 10 upphöjt i 400, vilket är avsevärt högre än Avogadros tal, som alltså är den brytpunkt där man inte längre hittar några molekyler av ursprungsmedlet i en lösning. Avogrados tal är 6,023 x 10 uppgöjt i 23.

Induktivt kopplad plasma- och atomemissionsspektrometri, ICP-AES, är en etablerad teknik för att mäta mängden element i en vätska. Chikramane et al hade tillgång till mätinstrument som kunde mäta till en nedre gräns på 10 ppb (parts per billion, antal per miljard).

Forskarna fann kraftiga variationer av koncentrationerna av metaller i de homeopatiska läkemedlen. För zink varierade koncentrationen mellan de olika läkemedelstillverkarna mellan 200 till 2 700 pg/ml.

Koppar, tenn och zink var lätta att hitta i lösningarna. Liksom platina. Några prov visade inga spår av guld. Även silverproven visade olika resultat. Mängden varierade mellan de olika satserna av läkemedel.

Forskarna besökte en läkemedelstillverkare. De upptäckte flera moment i själva tillverkningsprocessen som kan förklara skillnaderna man fann i läkemedelsproven. Metallen revs och mortlades med mortelstöt av en maskin. Partiklarnas storlek i metallpudret undersöktes vid 1x men inga fler kontroller gjordes upp till 6x, då vätska tillsattes när potentieringen i vätskeform inleddes. Det kan innebära att metallstoftens storlek kan variera kraftigt vid x6 mellan olika läkemedelssatser.

Potentieringen gjordes sedan manuellt och skakningarna/stötarna (succussion) omfattade tio skakningar/stötar, vilka naturligtvis varierade i kraft eftersom de gjordes manuellt. Forskarna noterade också att när skakningen/stötningen var klar fick medlet i provröret ibland vila, och att den tid som gick innan nästa steg i potentieringen kunde variera kraftigt.

Alla dessa faktorer kan förklara de funna skillnaderna mellan de olika läkemedelsproven tror Chikramane et al.

Påvisbara partiklar existerar
Forskarnas slutsatser är att de med teknikerna transmissionselektronmikroskop, SAED och ICP_AES demonstrerat att det finns nanopartiklar även i homeopatiska läkemedel i höga potentenser, som alltså genomgått många utspädningar och skakningar/stötningar (succussions). Partiklarnas form och storlek skiljer sig inte nämnvärt åt mellan potenserna C30 eller C200.

Det behövs fortsatta studier på hur den biologiska aktiviteten förändras ju högre potens läkemedlet har menar Chikramane et al.

De hoppas också att i och med att det nu finns konkreta bevis på att partiklar existerar även i homeopatiska läkemedel som är utspädda och skakade/stötta till höga potenser så borde detta också kunna påverka inställningen till homeopatisk behandling i den vetenskapliga världen åt ett mer positivt håll.

Artikeln kan hämtas här: http://www.csoh.ca/News_2010-10_NanoparticulatePerspective.pdf

Text: Margot Granvik

°