Den skolmedicinska kunskapen om biologiska system och hälsa är ofullständig och mycket fragmenterad. Visserligen är forskningsmeto-diken mycket sofistikerad, men den har inte varit ändamålsenlig.
Orsaken är att metodiken saknar förutsättningar för att skapa kunskap hur komplexa system bestående av inbördes växelverkande delar fungerar. För att förstå hälsa, sjukdoms-prevention och läkning krävs sådan helhetsmässig kunskap.
Dessutom har man inte förrän de senaste åren börjat beakta kvant-fenomenens av allt att döma grundläggande betydelse för livsprocesserna. Därmed har en grundläggande och mycket viktig aspekt saknats i kunskapsbildningen.
Dessa allvarliga metodologiska brister förklarar varför man, trots gigantiska investeringar, misslyckats med att få fram verksamma botemedel och effektiva preventionsmetoder för de flesta sjukdomar.
Följden har varit en accelererande sjukvårdkris med jättelik ackumulation av kroniska sjukdomsfall som utgör en för samhället mycket dyrbar vittnesbörd om den skolmedicinska forskningsmetodikens bristande ändamålsenlighet.
På grund av denna brist saknar skolmedicinens representanter erforderliga kunskaper för att bedöma metoder som syftar till att förebygga och bota sjukdomar. De bör därför inte tillåtas fortsätta att avgöra vilka alternativa terapisystem som får användas i sjukvården.
Skolmedicinen har flera brister som förklarar varför man trots gigantiska satsningar inte fått fram effektiva botemedel i de flesta fall. Läs mer
