Referat: Margot Granvik
En holländsk studie som undersöker vad olika former av vård kostar visar att vården blir billigare och att patienten lever längre när de går till allmänläkare som behärskar andra behandlingsmetoder än den vanliga skolmedicinen.
Syftet med den holländska studien Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer är att jämföra kostnader mellan vanliga allmänpraktiserande läkare och läkare som kan behandla med homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin.
Artikelförfattarna framhåller att kostnaderna för komplementär och alternativ medicin har ignorerats av forskare som studerar ekonomiska aspekter av sjukvården, trots att empiriska studier talar för att komplementär och alternativ medicin är kostnadseffektiva. Även om det komplementära och alternativa fältet är svårt att undersöka, och även om det ständigt förändras, så menar Kooreman och Baars att det inte bör ignoreras, särskilt som allt fler söker annan vård än den konventionella. Författarna hänvisar bland annat till en studie genomförd år 2007 som visar att fyra av tio amerikaner söker sig till komplementär och alternativ vård.
De nämner även en schweizisk studie där 11 procent av befolkningen uppgav att de använde homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och/eller traditionell kinesisk medicin under år 2002. Enligt studien är det framför allt yngre, kvinnor och mer välutbildade som söker sig till andra behandlingsformer än de konventionella.
År 2009 genomfördes en folkomröstning i Schweiz där två tredjedelar av den röstande befolkningen önskade att andra behandlingsformer än den konventionella sjukvården bör stödjas av den allmänna sjukvårdsförsäkringen. Idag är det så, under perioden 2012-2017 omfattas homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och traditionell kinesisk medicin av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.
Den holländska studien av Kooreman et al utgår ifrån den allmänpraktiserande läkaren, som i Holland är vårdens centralgestalt och fungerar som en ”gatekeeper”. Det är allmänläkaren som skriver remisser och skickar patienten vidare.
Samtliga uppgifter i studien kommer från ett och samma försäkringsbolag. Uppgifterna omfattar 1 913 konventionella allmänpraktiserande läkare och 79 allmänpraktiserande läkare som har tilläggsutbildning i homeopati (28), akupunktur (25) och antroposofisk medicin (26).
De kvartalsvisa uppgifterna från försäkringsbolaget tar upp kostnader för allmänläkare, sjukhusvistelse, farmakologisk vård (läkemedelsbehandling) och ambulansvård/fysiska behandlingar. Vidare framgår datum för födelse och död och vilket kön patienten har.
Studien omfattar totalt 151 952 försäkrade personer under åren 2006-2009. Medelåldern var 38,4 år. 53 procent var kvinnor. Dessa bodde i 21 902 olika postkodområden. I Holland omfattar en sexsiffrig postkod i genomsnitt 16 hushåll. Genom att bryta ner uppgifterna så i detalj minskar risken för att resultaten i studien avspeglar olikheter i patienternas socioekonomiska status.
Kostnaden för patienter som gick till en läkare som var utbildad i homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin blev sju procent lägre än för en patient som gick till en vanlig läkare. Det motsvarar 140 euro i lägre årlig kostnad per patient. Den lägre kostnaden beror på ett mindre behov av att ligga på sjukhus och på lägre läkemedelskostnader.
Ser man till hälsostatus var dödligheten signifikant lägre för de patienter som sökte sig till läkare som kunde andra behandlingsmetoder än vanliga läkare, upp till 30 procent lägre. Underlaget var dock litet.
Kooreman et al lyfter flera frågor som borde belysas ytterligare i kommande forskning, bland annat att patienter som söker sig till komplementära och alternativa behandlingar tenderar att ha varit sjuka längre och ha svårare hälsoproblem än patienter inom den konventionella medicinen. Det borde egentligen leda till att kostnaden för dessa borde bli högre jämfört med konventionell vård. Ändå visar studien att den komplementära och alternativa vården är mer kostnadseffektiv. Samtidigt rapporterar dessa patienter färre biverkningar och att de är mer nöjda med behandlingarna.
Studien baseras enbart på uppgifter från ett försäkringsbolag, även här borde forskningen utvidgas menar forskarduon Kooreman och Baars, som också gärna skulle se mer forskning på kostnadseffektivitet för specifika diagnoser.
Av Margot Granvik
Artikeln kan hämtas här: http://members.ziggo.nl/peterkooreman/gpcs.pdf
Ja detta är ju inget nytt under solen, att människor mår bättre av naturliga sätt att ta hand om sin hälsa, istället för giftiga kemikalier säger sunda förnuftet.
Att få till stånd en ändring i detta uppstyrda samhälle är dock inte lätt när allt motarbetas på samtliga plan genom det korrupta samhälle vi har idag.
Först när folkhälsan och samhällsekonomin brakat ihop fullständigt kommer en ändring möjligtvis att kunna ske, för då finns inga andra möjligheter.
Vi människor har kommit alldeles för långt bort från naturen där ALL läkande kraft finns!!
[…] Läs hela artikeln […]
@ Margot Granvik
I ett senare nummer av tidskriften som Du citerar (European Journal of Health Economics August 2013,Vol 14, Issue 4 pp 703-705) hittar jag ett ställningstagande till Kooreman och Baars ”studie”.
Författarna är: C J Simpson Institute av Mental Health, University av Nottingham, D G T Whitchurst, Faculty av Health Science, Simon Fraser University, British Columbia och A Street, Centre of Health Economics, University of York.
Efter en noggrant och sakligt utfört analys av studien kommer författarna fram till följande slutsats:
”In summary, we have reservations about the author´s interpretation of their results due primarily, to the limitations of the analysis. The study does not demonstrate that GP-CAM training is associated with either reduced healthcare costs or reduced mortality. Academics have a responsibility to communicate their research carefully and without misinterpretation. Kooreman and Baars have failed to do this”.
Har Du någonting att säga till det här?
Gert E
Kooreman och Baars svarar själva på kritiken i samma nummer några sidor senare. Jag har inte tillgång till texterna men du får gärna kort redogöra för den kritik som C J Sampson för fram, och hur kritiken bemöts av Kooreman och Baars. De har ju själva varit tydliga med studiens svagheter, som att de enbart hade tillgång till uppgifter från enbart ett försäkringsbolag.
/ Margot
Av min redogörelse ovan framgår att Simpson, Witchurst och Street bedömer studien som värdelös och säger dessutom att: (citat) ”akademiker har ett ansvar att förmedla forskning noggrant och utan falsk interpretation. Kooreman och Baars har brustit i att göra detta” (slut på citat). Originaltexten finner Du här ovan.
Även den anrika Carstens stiftelse, en tysk institution som främjar naturmedicin och homeopati säger bland annat följande om studien (citat): ”Die im Internet kursierende Behauptung, eine komplementärmedizinische Behandlung sei kostengünstiger (….) als eine konventionelle Therapie wird durch (Kooreman und Baars) Daten nicht belegt” (slut på citat). Som Du ser, även en seriös och oberoende institution som främjar alternativa behandlingsformer anser att studien är kass.
Ändå så åberopar Du Kooreman och Baars missvisande studie och basunerar ut: ”billigare vård och längre liv med homeopati…..”
Är inte detta ett sätt att föra läsaren bakom ljuset?
Gert Eselböck
[…] Läs hela artikeln […]
När det gäller vetenskapliga studier, och analyser och kritik mot dem, så vill jag läsa hela analysen och sätta mig in i den, samt ta del av hur kritiken bemöts av artikelförfattarna.
Att rycka ut några meningar ger sällan, menar jag, ett tillräckligt underlag att bedöma hur berättigad kritiken är. Ibland kan en hel studie (felaktigt) sågas för någon mindre avvikelse i ett metodupplägg eller en förhastad illa underbyggd slutsats. Andra gånger är hela studien upplagd och genomförd på ett icke-vetenskapligt sätt, som exempelvis Shangs meta-analys.
Som jag påpekat så har jag tyvärr inte tillgång till databaserna så att jag kan hämta ut inläggen. Men nästa gång jag åker till KI och hämtar ut artiklar tar jag ut dem och ser vad det handlar om.
Jag är också intresserad av hur kritiken bemöts av Kooreman och Baar!
Margot Granvik