Klassisk homeopati överträffar placebo

År 2013 publicerade Mathie et al en litteraturstudie där forskargruppen gått igenom publicerade artiklar från vetenskapliga studier gjorda på homeopatisk behandling på människor. De hittade 263 publicerade RCT-studier från 1800-talets början fram till slutet av år 2011. RCT står för randomiserade kontrollerade studier och följer ett forskningsupplägg som rankas högt inom akademin.

Referat: Margot Granvik 

Klassisk individuell homeopatisk behandling har högre effekt än placebo. Det visar en ny meta-analys. Men fler studier behövs, säger forskargruppen Mathie et al.

RCT innebär att deltagarna slumpmässigt lottats till att få eller inte få aktivt läkemedel, samt att studien haft kontrollgrupper.

Det finns fem tidigare meta-analyser gjorda på homeopatisk behandling, där Lindes studie och Shangs studie är de mest omtalade. Linde et als studie väckte uppmärksamhet för att den visade på god effekt av homeopati. Shang et als studie menade däremot att bevisen var svaga. Shang et als studie blev kraftigt kritiserad, inte för resultaten, utan för att meta-analysen var vetenskapligt undermåligt utförd.

I samtliga tidigare meta-analyser har individuell (klassisk), komplex, klinisk och isopatisk behandling klumpats ihop. Nu har Mathie et al arbetat vidare utifrån sin litteraturstudie och gjort en ny meta-analys av enbart de studier som handlar om individuell homeopatisk behandling. Syftet med analysen var att se om dessa studier visade högre effekt av homeopatisk behandling jämfört med placebo.

Mathie et al började med att undersöka om det tillkommit några studier mellan 2011-2013 och lade till dem. Totalt fann man 32 RCT-studier gjorda på klassisk individuell homeopatisk behandling som uppfyllde uppställda kriterier för att få ingå i studien. De 32 RCT-studierna omfattade 24 olika medicinska tillstånd.

Tio av de 32 studierna innehöll inte tillräckligt med data och de uteslöts. I meta-analysen ingick 22 studier. Medianen för deltagande patienter var 43,5 år. Utvärderingar av insatt behandling var gjorda på allt från 12 timmar efter behandling till 12 månader efter intag av läkemedel/placebo.

Behandlingsresultaten illustreras som odds ratio, OR. Ett OR högre än 1,0 visar att homeopatisk behandling är mer effektiv än placebo. De 22 studierna har ett OR på 1,53. De tre studier som har mest tillförlitliga data har ett OR på 1,98.

Homeopatiska studier anklagas ofta för bias. Mathie et al bedömde risken för bias utifrån sju olika frågeställningar. 29 av studierna hade oklar eller hög risk för bias inom någon eller några av frågedomänerna. Tre av de 22 ingående studierna hade mycket tillförlitliga data. Tre studier är för lite för att avgöra om hypotesen att individuellt förskrivna homeopatiska läkemedel är effektiva eller inte, påpekar Mathie et al. Därför bör resultaten från meta-analysen tas med en nypa salt, enligt forskargruppen. Samtidigt framhåller Mathie et al att tre tillförlitliga studier i en systematisk översikt är bättre än det brukar vara inom konventionella medicinska studier.

Mathie et al jämför även sin meta-analys över klassisk homeopatisk behandling med de tidigare meta-analyserna av Linde och Shang. De tre ingående studierna med tillförlitliga data är utförda med högre metodologisk kvalitet än Shang et al krävde i sin kritik av homeopatiska studier. Det är till och med så att ytterligare 5 av de 22 ingående studierna svarar upp till Shang et als krav.

Studien kan hämtas här: Randomised placebo-controlled trials of individualised homeopathic treatment: systematic review and meta-analysis.

Vill du se Linde et als och Shang et als tidigare meta-analyser finns de beskrivna här: Vetenskapenomhomeopati.se

Mina reflektioner:

Homeopatiska studier kritiseras slentrianmässigt av skeptiker för att vara styrda av bias, det vill säga metodfel i form av att resultaten tolkas för välvilligt, eller att man utelämnar resultat som inte visar de effekter man vill lyfta fram.

Tre av de ingående studierna i Mathie et als meta-analys hade tillförlitliga data. Och även om Mathie et al påpekar att tre studier är för få för att avgöra om hypotesen att individuellt förskrivna homeopatiska läkemedel är effektiva eller inte, så berättar forskargruppen i nästa mening att inom den konventionella medicinforskningen brukar meta-analyserna baseras på två studier.

En relevant slutsats blir att den konstanta kritik som riktas mot att homeopatiska studier brister i vetenskaplighet möjligen borde riktas om mot vad som pågår inom forskningen på konventionell medicin!

En intressant notering från Mathie et al är att i två av de tre ingående studierna med tillförlitliga data användes homeopatiska läkemedel som var potentierade över Avogrados tal, över 12c. Kritiker brukar vara snabba med att säga att homeopatiska läkemedel inte kan ha någon effekt eftersom läkemedlen är så utspädda att inga molekyler återstår. Vad kritikerna då missat är att tillverkningen av homeopatiska läkemedel omfattar utspädning och succussion/kraftig skakning. Det forskas just nu febrilt runtom i världen på vad som händer i själva skakningen. Resultaten av studien kan peka på att någon av hypoteserna att det rör sig om biologiska mekanismer kan vara relevanta, menar Mathie et al.

Forskargruppen lyfter också kritiken mot att klassisk individuell behandling studeras enligt den studiedesign som följer konventionell medicin, som är inriktad på enskilda diagnoser. I en konventionell medicinstudie får till exempel en patient med flera diagnoser inte ingå.

Den homeopatiska behandlingen ser däremot till hela patienten och behandlingen påverkar patientens hälsotillstånd i sin helhet. Vid en lyckad avslutad behandling har patientens alla symtom påverkats; som depression, ulcerös kolit och hudutslag. Att behandla en patient som gått från hudutslag som baby, över problem med respirationssystemet, till allvarligare tillstånd som ångest och koncentrationsproblem, kan ta flera år. Därför kan studier av homeopatisk behandling egentligen inte heller ha en fast slutpunkt för utvärdering utan utvärderingen bör följa patientens tillfrisknande. Detta har ett konventionellt medicinskt forskningsupplägg svårt att hantera.

I de studier som Mathie et al tittade på utvärderades utfallet av behandlingarna enligt ett i förväg bestämt upplägg som Världshälsoorganisationen tagit fram som internationell metod.

Studiernas utfall gjordes efter allt från 12 timmar till 12 månader.

Ett år kan tyckas lite, om man tänker på en patient som beskrevs ovan, vars hälsotillstånd försämrats under många år.

12 timmar kan tyckas som en omöjligt kort tid för utvärdering. Men tittar man på de ingående studierna så handlar det om kolera där patienterna är i ett tillstånd av uttorkning, eller diarré hos barn mellan 0.5-5 år med historik akuta diarréer, det vill säga tillstånd där snabbt resultat är livsavgörande. Att det också blir snabba resultat vid akut öroninflammation är homeopatin välkänd för.

De 22 studier som ingick i analysen tog utöver diarré, öroninflammation och kolera upp bland annat reumatoid artrit, fibromyalgi, eksem, blodförgiftning, ADHD, depression, HIV, allergi och astma, samt migrän och huvudvärk.

De tre studier som hade tillförlitliga data och visade hög behandlingseffekt var Jacobs (1994) diarré hos barn, Jacobs (2001) akut öroninflammation och Bell (2004) fibromyalgi.

Margot Granvik

Källa: Robert T Mathie, Suzanne M Lloyd, Lynn A Legg, Jürgen Clausen,
Sian Moss, Jonathan RT Davidson och Ian Ford. Randomised placebo-controlled
trials of individualised homeopathic treatment: systematic review and meta-
analysis. Systematic Reviews 2014 3:142.