Helgen den 9-10 november så var det dags igen för en spännande och lärorik seminariehelg med homeopat Gunnar Jansson från Norrköping. Vi som deltog är färdigutbildade homeopater och studerande dito. Många var på plats i Norrköping och en del anslöt online.
Gunnar Jansson inledde helgen med att välkomna alla deltagare, både vi som fanns på plats och de som anslöt sig online.
Oavsett om man är nybörjare eller har många års erfarenhet, upplever jag dessa helger som mycket lärorika. Även Gunnar, med sina 47 års erfarenhet som praktiskt utövande homeopat, uppger att han fortfarande lär sig nya saker.
Ibland händer det att någon av hans studenter hittar någon behändig liten rubrik i repertoriet som han inte kände till. Homeopati är med andra ord ett livslångt lärande.
Något som är unikt med Gunnars undervisning är att den till stor del bygger på filmade möten med patienterna. Givetvis så har patienterna givit sitt skriftliga medgivande till detta.
Helgen inleddes med en genomgång av det pappersfall som vi hade fått tillsänt oss några veckor tidigare
Här får vi följa en sextonårig flickas tillfrisknande med diagnosen PANS (Pediatric Acute-onset Neuropsychiatric Syndrome). I detta fall så orsakades hennes tillstånd av en kränkning i skolan: en pojke hade inför andra elever dragit ned hennes byxor och tagit henne på brösten. Dagen detta hände så kom flickan hem från skolan och var trött och ledsen. Lite senare så får hon smärtsamma kramper i huvud, armar och ben. Flickan bär även på en rädsla för att någon ska döda henne och har hörselhallucinationer av klasskamrater som retar henne. Hon får flera noggrant utvalda medel som successivt leder mot ett tillfrisknande både på det mentala och fysiska planet.
Därefter så visade Gunnar en video på en elvaårig flicka som har fått diagnosen lindrig funktionsnedsättning och har svårigheter med socialt samspel. Flickan pratar ogärna med andra och sitter ensam i skolan. Hon har många negativa tankar. Vid tillsägelser blir hon arg och utåtagerande. Uppväxten har präglats av många gräl och framförallt mammans ilskeutbrott. Pappan har nu ensam vårdnad om flickan. Hon får ett medel som är stort mot undertryckta känslor. Inledningsvis så får hon en förstförsämring i form av humörsvängningar och gråt men även utsöndringar i form av slem från näsa och mun. Därefter inträder en successiv förbättring där flickan blir både lugnare i sitt humör och gladare.
I nästa patientfall så får vi möta en sextioårig kvinna med kronisk urinvägsinfektion vilket yttrar sig som urinträngningar och smärta vid urinering. Detta visar sig senare vara en så kallad ”smekmånadscystit”. Hon har haft urinvägsinfektion av och till alltsedan sitt första samlag vid femton års ålder. Hon lever i en besvärlig parrelation med en man som fortfarande har en nära relation med sitt ex och sina numera vuxna barn. Patienten får ett medel och blir frisk från sin urinvägsinfektion, och mår rent allmänt mycket bättre.
Nästa patient är en kvinna med ett stort, svårläkt sår på vaden. Hon har blivit biten av en hamster, och slog lite senare upp såret igen på en vedbit och fick i samband med detta en stelkrampspruta. Utöver såret så upplever patienten att hon alltid är trött med ilskeutbrott över ibland triviala saker. Här får vi stifta bekantskap med ett medel som ofta botar svårläkta sår med en brännande, plågsam värk. Under läkeprocessen så kommer även gamla besvär tillbaka, som till exempel en ögoninfektion. Vid sista besöket så mår hon allmänt mycket bättre, hon är gladare, piggare och det svårläkta bensåret är på väg att läka och minska omfång.
I ett annat videofall så fick vi möta en kvinna diagnosticerad med Parkinsons sjukdom sedan flera år tillbaka. Patienten har påtaglig tremor med allmän muskelsvaghet och ostadig balans när hon går. Senorna har även dragit ihop sig i händerna och hennes röst är svag och monoton. Här krävs det flera medel och behandlingsperioden sträcker sig över fyra år. Det sista mötet med patienten är för mig oförglömligt! Skakningarna är borta, hennes röst och mimik är återställda, sammandragningarna i senor och muskler har gått tillbaka och hon reser sig upp till stående utan nämnvärd ansträngning. Hon har tillfrisknat från en sjukdom som enligt sjukvården är obotlig. Det är inte ovanligt att det är patientens mat och dryck preferenser som avgör vilket medel som hen till slut får. I detta fall så var hennes sug efter mörk choklad och bittra drycker det som bestämde valet av det medel som behandlingen inleddes med.
Helgens sista patient som vi fick träffa är en tolvårig flicka som är djupt deprimerad med självmordstankar sedan ett år tillbaka. Hon har genomgått utredningar via BUP, vilket mynnade ut i flera diagnoser: ADHD, GAD, social fobi samt generell ångest och depression. Hon brukar bli lite bättre under sommaren.
Hon förmår inte gå i skolan på grund av ljud- och ljuskänslighet, flickan har även svårt att ta till sig undervisningen och känner sig utanför. Hon har flera besvikelser sedan tidigare: i årskurs sex och på förskoleklass så blev patienten sviken av sina bästa kompisar. Hon är apatisk, deprimerad och gråter, men hon kan även bli okontrollerat arg och är då rädd att hon ska slå någon familjemedlem. Hon har en stor oro och omsorg för sina närmaste, att det ska hända dem något. Hon får panikattacker då hon är frånvarande med skakningar i benen och händerna samt hjärtrusningar. Blir kallsvettig och stående, kan inte röra på sig då. Efter det sista givna medlet så får Gunnar ett brev av mamman där hon berättar att dottern har återfått livsglädjen och mår mycket bättre.
Lördagskvällen bjuder på en uppskattad och traditionsenlig middag, denna gång på Gamla Bryggeriet. Det blev många skratt och intressanta samtal kring homeopati och annat.
Text: Susanna Norén.
