Första artikeln av sju, av homeopat Anna Rosenkvist, där hon berättar om sina erfarenheter i Tanzania:
Jag har under fyra veckor under januari-februari 2013 arbetat som volontär för projektet Homeopathy for Health in Africa, HHA. Projektet leds av paret Jeremy och Camilla Sherr som bor här nere med sin familj sen 4 år tillbaka och jobbar hårt för att bygga upp en homeopati-verksamhet i Kilimanjaro-distriktet i nordöstra Tanzania. De är härliga att arbeta med, hängivna och generösa.
Homeopater från olika delar av världen kommer och arbetar med dem för kortare eller längre perioder. När jag var där var vi fem klassiska homeopater från olika länder som bodde tillsammans i ett hus i staden Moshi i nordöstra Tanzania.
Vårt hem
Huset som vi bor i ligger i den ”fashionabla” stadsdelen Shantytown. Här bor de flesta ”mzungus” (vita). Från trädgården ser man Afrikas högsta berg, Kilimanjaros, snöklädda topp. Huset kallas ”The Hahnemann House” efter den tyske läkaren som grundade homeopatin. Som volontär arbetar man gratis och vi betalar självkostnadspris för bostaden, som är ett trevligt, enkelt men funktionellt hus med enkelt kök, trädgård, egen ”gårdskarl” som bor i ett hus i hörnet av trädgården och bevakar huset och fixar grejer som går sönder etc. Josef och hans syster ser till att vi har det bra, fixar saker i huset och bevakar stället.
De kommer och öppnar grinden när vi skall fara eller när någon kommer och låser den på kvällen. Så är det för medelklassfolk i Tanzania. Runt trädgården där det växer blommande träd och rabatter samt en del med majs, bananer och grönsaker är ett högt stängsel och häck som hindrar insyn och objudna gäster och djur. Så ser alla tomter ut här. Tyvärr behövs denna säkerhetsåtgärd. Inbrott och stölder är vanliga, vilket ju inte är så konstigt med så stor fattigdom. Vi avråds att gå ut efter mörkrets inbrott kl 19.
Varje vardagsmorgon kommer Proxetta med sin lilla dotter i ett knyte för att diska, städa och tvätta åt oss. Det kan tyckas lyxigt men vi har ingen tvättmaskin och jobbar hårt, så vi skulle aldrig orka/hinna utföra alla vardagssysslor själva. Dessutom måste alla kläder strykas för att döda ev ”mangoflies”, som kan gömma sig i de torkande plaggen och sen kan de lägga ägg under vår hud som utvecklas till larver….En del volontärer väljer istället att bo på ett av hotellen i närheten.
Jobbet
Mitt liv som homeopat-volontär i Tanzania var intensivt och jobbigt men otroligt roligt och givande!!! Det var jättemycket jag skulle sätta mig in i: det är ett annat sätt att arbeta på här än jag är van, allt sker på engelska och alla har olika sätt att uttala språket (engelsmän, amerikaner, kenyaner, tanzanier m.fl.), det är varmt (dec-feb är varmaste årstiden). Vi hade sällan tid för lunchrast därför att det var så många patienter som ville ha behandling och många kom långväga så det gick inte att bara säga: ”kom nästa gång istället för vi måste ha lunchpaus” Så det gällde att ta med sig vatten och något man snabbt kunde stoppa i mun. Dessutom var det bra att ha med sig toapapper och en tvål eller handsprit till vissa kliniker…
Man måste alltid se till att bli färdig i tid för att hinna köra den ibland långa, skumpiga och obekväma dammande vägen hem innan mörkret faller.
Homeopaterna har f.n. tre tolkar till vårt förfogande, två av dem är homeopater från Kenya, den tredje är bofast i Moshi. De är förutom sina språkkunskaper i swahili och engelska en stor tillgång. De håller ordning på medicinerna och journalerna, ger patienterna instruktioner etc.
De två första veckorna hade vi ”inskolning” och utbildning (även liten swahilikurs!) och sen slussades vi ut i arbetet för att ha egna konsultationer eller jobba två och två.
Vi åker runt till olika byar, stadsdelar, kyrkor, barnhem, sjukhus där vi har behandlingar. Projektet har ca 15 olika kliniker runt om i Kilimanjaro-distriktet f.n. Planen är att det ska bli en fast klinik i Moshi dit patienterna ska kunna vända sig, och varifrån homeopaterna och volontärerna ska kunna utgå ifrån. Men byråkratin här i Tanzania är långsam och omständlig, så det tar tid. Allt tar tid att genomföra.
Häromdagen upptäcktes att någon gjort inbrott och snott nästan all inredning på centret, till ett värde av ca 4.000 SEK vilket är jättemycket pengar här. Som tur var tog de ej medicinerna!! Vi håller på att ställa i ordning huset som är rymligt och består av ca 6 rum varav ett blir apotek. Där håller vi på att sortera och bokföra samtliga homeopatmedel.
Homeopatmedlen
HHA har ett rejält lager med hundratals (kanske tusentals?) medel, många av dem donerade från leverantörer och homepater runtom i världen.
Vanligaste sättet att administrera och dosera homeopatmedlet här är att man blandar ett par droppar eller piller av C12-potens i en mörk 100 ml-flaska med vatten och lite ”konyagi”. Patienten ska ta ¼ flasklock dagligen. Orsaken till detta förklarar Jeremy och Camilla är att det ska vara så enkelt som möjligt för patienten att sköta sin medicinering. Många är analfabeter så instruktionerna måste vara enkla. Då räcker medicinen ca en månad, alldeles lagom till nästa återbesök.
Naturligtvis används även andra potenser och doseringar, men detta är det vanligaste till att börja med. Patienterna svarar generellt väldigt bra på homeopatmedicinen och är positivt inställda. Många ute på landet är vana vid naturmediciner, så för de flesta är detta ingenting konstigt (som det är för många svenskar).
Patienterna
Man behandlar naturligtvis alla möjliga typer av patienter och sjukdomar med homeopati även här. Många har faktiskt övervikt, diabetes och högt blodtryck, vilket beror på att basfödan består av ugali, som är en tjock vit grötklump gjord på majsmjöl som äts med sås, kött, fisk eller grönsaker (om man har råd), även ris och bröd är vanlig föda samt enorma mängder socker i det kryddade teet. Jag som även är kostrådgivare, har bidragit med att skriva kostråd för ovanstående kategori som har översatts till swahili för att kunna delas ut till de som behöver. Jag har även skrivit recept på vätskeersättning/socker-saltlösning enligt WHO:s rekommendationer för att kunna ge till barn med diarré och kräkningar.
Jeremy och Camilla försöker dock att satsa mest på patienter med HIV och AIDS. Dessa får gratis behandling, liksom de som är allra fattigast. Övriga får betala 2000-5000 tanzanianska shilling (ca 8-16 SEK) – om de kan. En del av de fattigaste får även pengar eller mat. Vi delar även ut begagnade glasögon, barnkläder och annat som kan behövas.
Hur går arbetet till?
Arbetet gå till så att vi packar en eller två bilar med homeopatmediciner, våra arbetshjälpmedel, dvs laptops, några repertorier och materia medicor som backup (om datorn skulle paja eller batterierna ta slut), och så åker vi iväg till kliniken som ibland är i stan i en stadsdel eller på ett sjukhus eller långt ute på landsbygden, ½-1 timmar bort. Bilarna vi har till vårt förfogande är två 4-hjulsdrivna terrängfordon, detta är absolut nödvändigt, t.o.m. när man kör i vissa delar av stan eftersom de flesta vägar är i mycket dåligt skick; grus/sand med stora hål och gupp.
Det är ett annat sätt att arbeta här än vad jag är van vid. Man måste jobba fort och göra det så enkelt som möjligt för det är så otroligt många patienter som behöver hjälp. Och det funkar faktiskt förvånansvärt bra när man börjat få rutin på det. Jag har haft en hel del återbesök (pat som andra kollegor träffat förut) och det är roligt att se så många av dem som blivit mycket bättre av homeopatmedicinen.
En intressant sak som skiljer sig rätt mycket från våra västerländska patienter är att det är väldigt svårt att få fram mentala och känslomässiga symtom. Man får knappt något svar alls om man t.ex. ber patienten beskriva sig själv som person eller hur han uttrycker ilska, rädsla eller ledsenhet. Så det gäller att observera. Och trots att vi är så olika och har helt olika kultur etc så märker jag att vi inte är så olika varandra ändå när det gäller känslouttryck, kroppsspråk etc.
En sak som tanzanierna däremot älskar är när vi ber dem berätta om någon dröm. Det är ingen fråga som jag prioriterat hemma men här är det viktigt för det kan ibland vara enda sättet att få veta något om personligheten eller ev rädslor o funderingar som patienten bär på…och många AIDS-patienter har alldeles speciella drömmar som ofta handlar om att de blir rika eller bor i ett slott etc – intressant att notera är att denna typ av drömmar brukar försvinna när de börjar ta ARV. Med masajerna kan det vara klurigt för de har så mycket övertro och spirituella tankar och traditioner så det kan vara svårt att veta vad som är verkligt och andligt och om/hur det ska repertoriseras…
Måndag 21 jan 2013 – Första dagen på klinik
Idag har vi varit på vårt första jobb. Åkte skumpig väg (endast höga bilar med 4-hjulsdrift tar sig fram på vägarna här – gäller även i vissa stadsdelar!!) till en fattig dammig ful by där sockerrörsarbetarna bor. De har ändå tur som har jobb. Det är 90% arbetslöshet här!!!. Vi volontärer har mest suttit ”bredvid” Jeremy när han behandlade i hissnande fart. Svårt att hänga med i svängarna och förstå all engelska…Men man vänjer sig väl. Det var ett fullspäckat program. Fullt upp. 23 patienter mellan kl 10-16.30!!! Vi hade bara en AIDS-patient idag. Hon hade svarta fläckar på tungan, något som Jeremy och Camilla har sett hos många av AIDS-patienterna. Jag, som har tittat på tungor i flera år, har aldrig förr sett en tunga med svarta fläckar.
Teknologi och journaler
Av praktiska skäl så arbetar man uteslutande med laptop. En del använder Radar, jag och några till använder Opus Radar, andra använder Complete. Det är långt ifrån säkert att man har tillgång till ström och Internet på alla ställen vi jobbar, särskilt inte i masaj-byarna och när vi gör hembesök till fattiga familjer som bor i hyddor eller enkla hus. Dessutom beror det på vilken Internet-leverantör du har om det funkar just där (vi använder mobila Internet-stickor) Likadant är det med mobiltelefonen. Jag har haft problem med Opus Radar härnere eftersom man måste vara ansluten till Internet för att kunna öppna programmet. Det går numera att få en uppdatering för detta, så jag bad min support Archibel, att skicka en sådan CD med DHL-bud. De skickade den från Europa med vanlig post (!!!) vilket var fullständigt meningslöst eftersom posten kan ta flera månader att komma fram hit.
Journalerna skriver man i vanliga Word-dokument som en gång i veckan samlas ihop på USB-sticka och sammanställs. Alla uppmanas skriva strukturerat enligt en speciell mall så att det blir lättare för nästa homeopat att få överblick vid återbesöket. (detta görs dock ej av alla – än så länge, men allt tar sin lilla tid att förbättra när så många är inblandade och man arbetar under helt andra omständigheter än i ett I-land.) Jag som är sjuksköterska och har jobbat med journalföring hela mitt liv har föreslagit att man borde ta hjälp av någon som är duktig på dokumentation och IT som kunde hjälpa projektet att utarbeta ett bättre journalsystem. Problemet är framför allt att man är så många olika personer, som dessutom avlöser varandra, som skriver i journalerna i olika datorer och i olika Word-system…
Förhållandena på platsen där vi just den dagen arbetar kan vara väldigt olika; ibland har vi tillgång till ett behagligt rum med eluttag, ibland sitter vi ute på en dammig gård utanför en hydda på en upp-och-nervänd plasthink med den varma laptopen i knäet i stekande hetta med hönsen kacklande runt fötterna. Inte helt lätta att försöka jobba effektivt då. Dessutom ska man stå ut med värmen, insekterna och dammet etc. Ibland har vi långa strömavbrott, och ibland funkar varken Internet eller mobilen.
AIDS och ARV
Långt ifrån alla de patienter vi behandlar har AIDS, men det är extra intressant med den kategorin för homeopatin stärker deras immunförsvar, ökar deras energi och aptit och lindrar biverkningarna av ARVs. Alla som är sjuka i AIDS och har ett CD4-värde under 200 får bromsmedicin. Vi uppmanar alltid patienterna att fortsätta med dem parallellt med homeopatbehandlingen och det tycks vara en bra kombination. Mer info i separat artikel om AIDS i Afrika.
Fritiden
På helgerna vilar vi upp oss, gör utflykter upp i de vackra bergen, far ner till centrum och shoppar afrikanska tyger eller förnödenheter på den livliga röriga marknaden eller i Moshis enda moderna supermarket (med AC och fasta priser – rätt skönt som omväxling), simmar i någon pool på ett hotell, jobbar med att skriva rent journaler eller bloggar, lagar mat, umgås eller drar oss undan på vårt rum för att få vara själv ett tag. Efter mörkrets inbrott kl 19 så rekommenderas vi att ej gå ut (risk för rån och överfall samt att bli påkörd eftersom det knappt finns några gatlysen). Men ibland åker vi bil till något ställe på utflykt eller för att äta eller för att träffa andra. En kväll bjöd jag på svenska köttbullar. Det uppskattades extra mycket av Camilla, som är finska, och en kille från Norge som vi lärt känna.
Forskning
Jeremy och Camilla har inlett forskning kring AIDS och homeopati och samarbetar bl.a. med några läkare här. Mer information om forskningen kommer att presenteras på hemsidan.
Finansiering
Projektet Homeopathy for Health in Africa finansieras dels av Jeremys högt uppskattade seminarier och vidareutbildningar för homeopater, Dynamis school, http://dynamis.edu/new/ som han håller runtom i världen, dels av donationer. Vi som arbetar här som volontärer betalar själva våran resa, boende och mat.
I november 2013 kommer Jeremy att starta en Dynamis-utbildning i Sverige på Arcanum! Flera av mina kollegor i projektet rekommenderar den varmt och jag märkte flera gånger att de hade en högre nivå… http://arcanum-homeopati.se/dynamis-fortbildning-med-jeremy-sherr-start-november-2013/
Om Du, efter att Du har läst detta känner att du också vill stödja detta projekt så gå in på
www.homeopathyforhealthinafrica.org och och klicka på ”Donate”.
Du kanske rentav vill resa ner och jobba ett tag? Karibu! (välkommen!) De ser numera helst att man första gången stannar i tre månader. En månad var för kort tid för att hinna göra särskilt mycket nytta, eftersom det tar minst två veckor att vänja sig vid klimatet, livet, sättet att arbeta etc. När det var dags att resa därifrån kände jag att började bli varm i kläderna…
Man ska helst kunna/våga köra en fyrhjulsdriven bil också (så långt kom jag inte…) och vara självständig. Men man har alltid en tolk med sig som kan hjälpa till med allt möjligt. Dock tar HHA även emot gäster för studiebesök 1-2 veckor. All info hittar du på hemsidan. Om du är intresserad av att resa ner så är du även välkommen att kontakta mig.
Marina: Jag vill poängtera för skeptiker. Att Homeopathy för Health in Africa, inte säger åt aidssjuka att sluta ta sina bromsmediciner. Anna skriver: ”Homeopatin stärker deras immunförsvar, ökar deras energi och aptit och lindrar biverkningarna av ARVs. Alla som är sjuka i AIDS och har ett CD4-värde under 200 får bromsmedicin. Vi uppmanar alltid patienterna att fortsätta med dem parallellt med homeopatbehandlingen och det tycks vara en bra kombination”
Nästa artikel kommer fredagen den 8 mars.
