Den homeopatiska lärans syn på influensasjukdomar och vaccinering

Influensasjukdomar är sporadiska epidemiska sjukdomar som återkommer varje säsong i en ny förändrad form, så skrev den tyska läkaren Samuel Hahnemann (1755–1843) redan under 1700-talet

Författare: Monika S Swärd

Samuel Hanhnemanns homeopatiska lära är i samklang med naturen och hanteras utifrån sjukdom. Dels den i organismen latenta redan befintliga sjukdomen och dels den nya sjukdomen. I det här fallet influensan eller vaccinet. Den homeopatiska läkemetoden innehåller en fullständig redogörelse för influensasjukdomarnas utveckling och varför influensavacciner är direkt skadligt för våra kroppar. En läkemetod som skiljer sig från hur vi i Sverige är skolade och att se på sjukdom, samt vägen till läkning.

Han delade upp de ”sporadiska influensasjukdomarna” i tre olika faser (se även faktaruta). Ingen del av de olika faserna kan förebyggas med vaccinering. Sammanfattningsvis kan följande ske för de personer som insjuknat i en influensa:

Fas 1. När en person blir sjuk i influensa så lider den med hög feber och andra klassiska influensasymptom i cirka 10 dygn och tillfrisknar sedan. Om organismen ej lyckas erövra influensan går sjukdomen in i fas 2. I den fasen förändras influensasjukdomen till att bli omväxlande; från ”att må helt bra” till att åter några dagar senare ”känna sig helt sjuk”. Om en korrekt behandling inte sker, eller ett naturligt tillfrisknande, går sjukdomen in i fas 3. I den fasen förenas sjukdomen med det som redan är sjukligt och väcker den latenta kroniska sjukdomen. Här är symptomen högst individuella. Det är diffusa symtom utan synlig sjukdomsorsak.

Den latenta kroniska sjukdomen kan oftast hållas i schack genom livet, med en god och sund livsstil, vilket de flesta av oss kan ha här i Sverige. Ett hyfsat harmoniskt liv utan större bekymmer och med god föda, motion och sömn. Dessvärre är den typen av diagnoser och lidanden något som den allopatiska läkemetoden inte kan behandla eller bota. Helt enkelt för att metoden i sig själv inte är anpassad för det. Allopati är en läkemetod som främst räddar liv i det akuta skovet eller olyckshändelsen.

Influensasjukdomar anses som allvarligare och kan i högre grad utveckla följdsjukdomar än vanlig ”bondsnuva”. De sporadiska influensorna kan vara snarlika i sina symptom jämfört med föregående års influensor. Men vid en noggrannare granskning av symptomen (viruset) upptäcker man att det rör sig om helt olika sjukdomar.

”Vid noggrann undersökning visar det sig nämligen, att varje ny sjukdomsbild i många avseenden mycket avviker från sin föregångare, vilka tidigare falskeligen betecknats med ett bestämt namn.”…”Vissa år är de allvarligare och andra år passerar de nästan obemärkt” Skriver Samuel Hahnemann i sin bok Organon.

Influensasjukdomarna förekommer endast sporadiskt och uppkommer aldrig igen exakt likadant. Influensorna har även en tidsbegränsad livslängd (sjukdomsförlopp, säsong). En säsongensinfluensa kan endast sprida sig under en begränsad tidsperiod, allt från några månader upp till några år(1). När just den influensans säsong är över, självdör den då namngivna influensan för alltid. Precis som att vi i dag inte får några nya inrapporterade fall av svin-, fågelinfluensan eller spanska sjukan.

Hur lång den här livscykeln för Corona-sjukdomen är vet vi inte idag.
Med moderna ord skulle vi beskriva det så, att influensasjukdomarna alltid muterar. Det rör sig aldrig om exakt samma virus. Därför är det lönlöst att vaccinera mot influensasjukdomar. Samuel Hahnemann menar även, att om vi behandlar epidemiska sporadiska influensasjukdomar utifrån den liknande sjukdomen i stället för den liknande smittan, så har vi en läkemetod som både kan förebygga, bota och läka vid influensaepidemier.

Influensavaccinet, en produkt utan en erkänd vetenskaplig metod

Begreppet vaccinering används i dag urskillningslöst för att beskriva att något injicerats under huden, i avsikt att förebygga en viss sjukdom. Men det finns ingen enad medicinsk teori eller metodbeskrivning bakom begreppet vaccinering. Vilket gör att det framställs läkemedel som vaccin, med ett innehåll som har framtagits utifrån en intellektuell teori att de borde fungera. Produkten har sedan genomgått tester för att påvisa att de inte ger några större biverkningar på kort sikt (i genomsnitt en månad från insprutningstillfället).

De långsiktiga biverkningarna och förändringarna av sjukdomsbilden hos den vaccinerade har kategorisk avfärdats sedan den första inympningen av ko-koppan genomfördes.
Den historiska upptäckten av vaccinet som framställdes utifrån Edward Jenners laborerande med ko-kopps ympningar, år 1796, byggde åtminstone på en iakttagelse från ett naturligt och iakttagbart förlopp och inte enbart på en intellektuell teori. Historien om att de som mjölkade korna och varit smittade med ko-koppan inte dabbades av smittkoppan, har vi nog alla hört. Edward Jenners vaccinationsmetod är att ett sjukdomssekret från en olik sjukdom och dessutom från ett djur inympades förebyggande mot en annan mänsklig sjukdom, den fruktade smittkoppan. Kortsiktigt fungerade den läkemetoden och han hade åtminstone en idé bakom sitt förfarande.

Vid vaccinering mot röda hund så används sjukdomsämnet som tagits av insjuknade människor med röda hund, mässlingens sjukdomsämnen mot mässlingen och så vidare. Allt är här injiceringar av sekret från så kallade fasta sjukdomar. Samuel Hahnemann delar upp sin teori om smittsamma sjukdomar i vad han kallar för fasta sjukdomar och influensasjukdomar. Vid fasta sjukdomar rör det sig om de sedan länge kända och namngivna sjukdomarna, som mässling, påssjuka, röda hund med flera. (Läran om vad som händer i organismen vid vaccinering av den typen av sjukdomarna har sitt eget resonemang och kommer därför inte att beröras närmare just nu).

Att därifrån sedan ta steget och börja med injiceringar av sekret från tidigare års influensasjukdomar, i tron att det skulle kunna förebygga en sjukdom, som dessutom aldrig mer kommer att återvända, är en ganska lång väg från vaccineringens ursprungliga upptäckt. Ännu längre väg från upptäcktens källa, är de senaste och nyaste intellektuella teorierna om vacciner, de som är baserade på mRNA-GMO-teknik och spikproteiner. Den nya typen av vacciner är en produkt som inte ännu hunnit genomgå en beprövad och vetenskaplig forskning på eventuella biverkningar under kort eller, framförallt, lång tid efter vaccinationen. Den bygger inte heller på någon tes eller någon läkemetod som är baserad på någon tidigare naturlig iakttagelse eller erfarenhet.

Vacciner innehåller även andra ämnen, för att öka hållbarheten och fungera som bärare av sjukdomssubstansen. Det rör sig många gånger om tungmetaller, konserveringsmedel med mera, som självklart inte har någon naturlig eller välgörande effekt i en levande kropp och därför aldrig borde injiceras i en sådan. I stället får vi fundera vidare på vad som egentligen händer i organismen, om vi injicerar med sjukdomsämnen, RNA-substanser eller andra patologiska produkter. I de senaste Covid-vaccinerna har oberoende forskare även kunnat påvisa innehåll av grafenoxide och ämnen från parasiter och annat som inte har redovisats på innehållsförteckningen . Vilket läkemedelsverket fastslår inte stämmer, men den innehållsförteckning som redovisas på deras hemsida(2) påminner mer om en måltid med sitt innehåll av socker, salt, kolesterol, ättiksyra, stamceller från ägg kan man utläsa vid en snabb anblick. Det är väldigt otydligt från vilken värd de animaliska fetterna och proteinerna härstammar och det erbjuds inte något vegan-alternativ.

Det behövs även en ökad förståelse för hur vacciner och vaccinationer, på kort och lång sikt, påverkar och förändrar en organism från hälsa till, i värsta fall, ett livslångt lidande.

Vaccinets intrång bakom organismens försvarslinje

Vaccinets läkemetod är att den agerar som en Trojan och tar sig in bakom immunförsvaret linje, rakt in till organismens vävnader, cirkulation och vitala organ. Kroppens naturliga immunförsvar verkar via slemhinnan och lymfkörtlarna, alltid redo att bearbeta information från yttre inkräktare, som den sedan kan försvara sig emot!

Om en person insjuknar i en influensasjukdom kan immunförsvaret mobilisera sig och angripa sin inkräktare. I alla tider har det naturliga förfarandet varit att den som är sjuk i influensa isoleras och får den omvårdnaden som behövs tills den berörda har tillfrisknat. Under tiden har immunförsvaret och livskraften hunnit bilda anti-kroppar samt blivit skolade i just den influensasjukdomens natur. Det vi vet och kan se utifrån beprövad erfarenhet är, att om en organism har genomgått en typ av influensasjukdom under ett tidigare år, så har ett livslångt försvar mot just den virusstammen bildats. Om samma organism (person) återigen skulle insjukna i en influensasjukdom, som har sitt ursprung från samma stam, så kommer den sjukperioden att ge mildare symptom.

Vissa undantag från regeln är personer som dagligen och under lång tid behöver ta allopatiska(4) läkemedel. Den organismen är då redan så belastad med ännu en sjukdom, den iatrogena , genom det dagliga intaget av läkemedel och kommer därför att lida mera och högst troligt är att influensasjukdomen i stället direkt utvecklar sig till sin andra eller tredje fas.

Vid en vaccinering får immunförsvaret inte en chans att mobilisera sina styrkor och skapa ett försvar, anti-kroppar. Vilket leder till att det blir en till, en ny okänd sjukdom i organismen som får ta plats bredvid de medfödda svagheterna som en organism naturligt redan besitter. Den nya okända sjukdomen kommer att inta ett eget område i kroppen, bredvid den redan befintliga latenta kroniska sjukdomen.

Sjukdomen som ska bota det sjuka

Samuel Hahnemann förklarar även att ämnet som har vaccinerats in i organismen i sig blir en ny sjukdom – vaccinationssjukdomen – som kommer att finnas kvar i organismen och påverka olika organfunktioner. Till slut kommer den redan befintliga latenta sjukdomen att förenas med vaccinationssjukdomen. De tillsammans skapar sedan en ny och tredje sjukdom, som är ännu farligare för hälsan och kan skapa livshotande sjukdomar och lidanden.

I det här fallet kan alltså inte immunförsvaret komma åt att läka ut vaccinationssjukdomen, utan det blir den redan latenta befintliga sjukdomens uppgift. Det kan endast ske genom en förening av de båda sjukdomarna, som tillsamman sedan utvecklas till en tredje sjukdom. Det är lite som att en blind ska leda en annan blind över vägen, att en sjukdom ska övervinna en annan sjukdom i ett försök att bevara hälsan.

Ett liknande förlopp kan ses efter att de som vaccinerats utvecklar nya kroniska symptom som utmattning, astma, blodproppar, hjärnblödning, blodförgiftning och flera andra sjukdomsdiagnoser och dödsfall. Det sker på grund av att vaccinsjukdomen lever vidare i sin nya värd (kroppen) som skapar symptom efter vaccineringen.

Om man då ger organismen ännu en dos av samma vaccin, så kan varken sjukdomen eller immunförsvaret agera stödjande eller hjälpa de livsviktigaste organen, som hjärta, lungor med flera. I stället förflyttas sjukdomen till ett ännu djupare plan in i organismen, den mänskliga medvetenheten samt sinnesorganens varseblivning (syn, doft, smak, känsel och hörsel).

”De grövre kroppsorganens besvär överförs till det själsliga, psykiska planet, dit ingen kirurgs kniv kan nå”, skriver Samuel Hahnemann.

Det finns idag en beprövad läkemetod som kan bota och förebygga både influensaepidemier och Covid-19. Det finns läkemedel att använda, som är godkända och registrerade hos Läkemedelsverket. Metoden kallas homeopati och läkemedlen homeopatika. Den som behandlar och föreskriver dessa är en person som har en yrkesutbildning i den homeopatiska läkekonsten, utifrån Samuel Hahnemanns läror.

———————————————————————

FAKTARUTA

Den sporadiska influensasjukdomens tre olika faser.
Det rör sig alltid om en helt ny influensasjukdom varje säsong, även om den nya är en influensa snarlik den från tidigare år i sitt beteende. Vissa år är influensan kraftfullare i sina symptom än andra, då den passerar nästan obemärkt förbi.

Fas 1. Den sporadiska säsongsinfluensan. Organon §§ 100–104.
I den första fasen av den akuta sporadiska influensasjukdomen, kan det naturligt friska immunförsvaret själv läka sjukdomen. Den plågar den sjuke i cirka 10 dygn. Om livskraften (immunförsvaret) får göra sitt arbete ostörd och kanske med stöd av homeopatisk behandling blir individen helt frisk och det blir inga bestående men eller nya sjukdomsdiagnoser efteråt. Så den tidigare sjuka personen kan sedan, frisk och kry, återgå till sitt dagliga liv igen efter en ansträngande sjukdomsupplevelse, som den kommer att minnas i resten av sitt liv.

Influensasjukdomar, kan till skillnad från de akuta förkylningarna, tyvärr ställa till större oreda i organismen. Så om immunförsvaret inte fått göra sitt jobb, genom att man har undertryckt sjukdomen med en felaktig behandling som exempelvis allopatiska läkemedel, febernedsättande, antibiotika, anti-inflammatoriska produkter eller av någon annan ogynnsam anledning som sorg, arbete, oro eller otrivsel under sjukdomsförloppet, så kan immunförsvaret inte självt övervinna sjukdomen. Då utvecklas influensasjukdomen in i fas två, växelfebersepidemi. Inom homeopatin kallar vi den så och den är inte helt olik de mer kända subtropiska växelfebersjukdomarna som malaria.

Fas 2. Växelfebersjukdomar. Organon §§ 231–244.
Vi såg många sjukdomsfall under sommaren år 2020, hos personer som tidigare hade insjuknat i Corona och som började uppvisa märkliga växelfebersymptom. Det innebar att vissa dagar upplevde de sig som helt friska, för att andra dagar återigen känna av de klassiska Corona-symptomen. Många hade symptom som förlorat luktsinne, svårt att andas, dagar med total matthet och en krypande elektrisk känsla på huden och i kroppen. Symptomen skiftade, från att personerna under några dagar kände sig helt återställda till att de återigen upplevde sina märkliga sjukdomssymptom på nytt.

Epidemier med så kallade växelfebrar förekommer främst i de tropiska klimatzonerna (typ malaria). Men även en influensasjukdom kan utvecklas till sub- eller pre-kroniska sjukdomsfaser, så kallade växelfebersepidemier som vi kallar dem inom homeopatin.

Fas 3. Uppväckandet av den kroniska sjukdomen (Postcovid) Organon §§ 72, 78, samt boken Kroniska sjukdomar. Om fasen med växelfebrar, eller de omväxlande friska kontra sjuka perioderna, inte läks ut så uppkommer den tredje fasen, postcovid. Även om den räknas som en växelfebersepidemi inom homeopatin, så har nu sjukdomen väckt upp den latenta kroniska sjukdomen.

Denna fas ger fler allmänna konstiga symptom som yrsel, muntorrhet, värk och symptom som den drabbade individen kan ha haft tidigare i sitt liv. Vad det egentligen handlar om är att den medfödda svagheten har aktiverats i förtid. Den latenta kroniska sjukdomen kan ligga tyst och stilla i ett helt liv om det sig så vill, om vi lever med en harmonisk och sund livsstil. Men den kan väckas av den sporadiska influensasjukdomen, större olyckor eller händelser.

———————————————————————————

Referenser

1. I Läkartidningen beskrivs att det blev narkolepsiliknande följdsjukdomar hos de som hade haft och överlevt ”spanska sjukan”, som var en influensa som orsakades av viruset H1N1 ”Många med spanska sjukan fick komplikationer. Bland de mest påtagliga var de psykiatriska följderna. De som insjuknat drabbades av ångest, trötthet och melankoli. En undersökning i Norge 1872–1929 visade att från 1919 och framåt ökade antalet intagna på norska mentalsjukhus sexfaldigt! Många drabbades också av kronisk trötthet. I Tanzania noterades att hela byar av invånare drabbades av extrem trötthet, så pass att de inte orkade stå. En del av dessa patienter sades ha encephalitis letargica. Människor somnade plötsligt, under pågående aktivitet. Flera utvecklade också ett Parkinsonliknande tillstånd. Andra fick en för tidig demens. Intressant nog vaknade flera av dessa patienter upp ur sin demens 5–10 år efter att de hade insjuknat, och man talade om post-influensa reversibel schizofreni. Likheterna med dagens narkolepsi är slående.”

2. https://www.ema.europa.eu/en/documents/product-information/spikevax-previously-covid-19-vaccine-moderna-epar-product-information_sv.pdf

3. Ordet ”Livskraft”. Ett ålderdomligt uttryck utan ett modernt liknande ord. Men något som finns i en levande organism, det ovetbara som en egen intiligens som sköter hela maskineriet.
Motsatsmetoden är den som ligger till grund för den västerländska läkemetoden som även benämns vid ordet allopati (grekiska Allon- annan, annorlunda) i den homeopatiska litteraturen. Den allopatiska läkeprincipen bygger på Contraria contrariis, det är läkemetod som tar bort symptomen genom sin motsatsmetod.

4. Iatrogena ”En av läkaren skapad sjukdom”. Det är följder av operationer, diet och fasta, åderlåtning och alla former av biverkningar från läkemedel som används under längre tid.

Text: Monika Swärd

Artikeln tidigare publicerad på Monika Swärds hemsida: https://phenix.se/?fbclid=IwAR1PypxNQf7xUl94sfL78xRFlsbIhY5F-Do2ItzZlelvVq-mIn7TDaVF9uc