Är Sverige fortfarande rättssäkert?

2
35
Print Friendly, PDF & Email

Socialstyrelsen anklagade falskt och manipulerade bevismaterial i uppmärksammat ansvarsärende mot läkare.

Sammanfattning:

Socialstyrelsen och Ansvarsnämnden agerade inte rättssäkert och inte enl. ”Vetenskap och beprövad erfarenhet”. Läkaren friades helt till slut 2011 i en vägledande dom i Högsta Förvaltningsdomstolen efter närmare 9 års helt onödig rättsprocess, åtminstone till största delen, se fotnot 3 sista sidan.

Bl.a. Socialstyrelsens fördomsfulla och märkliga agerande samt brist på kännedom om rättspraxis har möjliggjort detta rättsosäkra ärende. Likheter med Thomas Quickskandalen. Förslag om hur undvika upprepning, se sista sidan.

Inledning:

Troligen är det så att det mesta går rättssäkert till i Sverige fortfarande, men vi måste arbeta mer aktivt för att försvara vårt rättssamhälle.

Det finns tydliga likheter med Thomas Quickskandalen jfr med detta ärende, liksom i andra medicinska ansvarsärenden, där Socialstyrelsen (SoS) och Ansvarsnämnden (HSAN) har manipulerat underlagen och bedrivit en klart rättsosäker process. Och där HSAN och de lägre domstolarna inte tillräckligt ifrågasatt det mycket subjektivt och rättsosäkert presenterade materialet.

Detta skrivs också med anledning av flera välskrivna och intressanta referat av homeopatiska vetenskapliga artiklar av Margot Granvik och Chris Jörgenfelt på Dagens Homeopatis hemsida. Undertecknad kommenterar Socialstyrelsens (SoS) och övriga etablissemangets, bl.a. Ansvarsnämndens (HSAN), märkliga reaktioner på dessa övervägande positiva studier.

SoS och lägre rättsinstanser (HSAN, Länsrätt, Kammarrätt i Stockholm) påstod felaktig och rättsvidrigt att läkaren skulle ha arbetat ”ovetenskapligt”. Detta påstående var baserat endast på den s.k. Lancetartikelns felaktiga slutsats (se nedan) och de lägre rättsinstanserna (HSAN, Länsrätt, Kammarrätt) utdömde ett mycket hårt straff, tre års prövotid, utan att ifrågasätta det subjektiva underlaget.

Denna ökända översiktsartikel (meta-analys), här kallad Lancetartikeln, från aug 2005 i den ledande medicinska tidskriften Lancet förmedlade en vilseledande och felaktig information. Författaren påstod att effekten av homeopatisk behandling endast skulle vara en placeboeffekt. Denna starkt nationellt och internationellt kritiserade artikel pga. stora vetenskapliga brister fick ett oförtjänt stort genomslag i massmedia runt om i världen. Vänligen se Margot Granviks och Chris Jörgenfeldts referat från 2012-12-23 på Dagens Homeopatis hemsida. Artikeln i Lancet: “Are the clinical effects of homoeopathy placebo effects? Comparative study of placebo-controlled trials of homoeopathy and allopathy” publicerad av Shang 2005.

Bakgrund till denna långdragna och rättsosäkra process:

SoS började granska läkaren i mars 2003 endast p.g.a. av ett föredrag han höll om homeopati. Läkaren redogjorde där för hur han föreslog homeopati komplementärt till skolmedicinen i lämpliga fall som erfarenhetsmässigt kanske kunde hjälpa patienten. Ca 50 000 läkare ordinerar homeopati i EU och åtskilligt fler läkare, tandläkare, sjuksköterskor etc. i övriga världen. Det finns dessutom tusentals välutbildade homeopater runt om i världen. Exempelvis har alla läkare i USA rätt att behandla med homeopati framgår det via sökning på Internet.

Enl. vicepresidenten i EU-parlamentet Dagmar Roth-Behrendt är närmare 100 miljoner medborgare i EU nöjda med homeopatisk behandling. I EU finns homeopatiska mediciner på många apotek.

Ingen patient har någonsin anmält läkaren under 40 år som verksam läkare. Tvärtom har förvånansvärt många patienter önskat homeopatisk medicin och berättat att homeopatin betydligt minskat deras besvär. Läkaren gav inte något som helst löfte om effekt i det enskilda patientfallet. Som ett tillägg till den skolmedicinska terapin erhöll patienten utan extra kostnad homeopatisk konsultation (ca 15 – 45 min). Kostnad för homeopatiska piller eller droppar var ca 100 – 200 kr/månad, som köptes av patienterna via speciella butiker.

Om SoS ville förvissa sig om att läkaren behandlade komplementärt, vilket enligt rättspraxis är tillåtet sedan länge och även 2003, kunde Socialstyrelsen ha lyssnat på hans föredrag där detta tydligt framgick!

Granskningen började dock några dagar innan läkarens föreläsning i mars 2003, vilket tycks visa att det inte fanns intresse för SoS för en objektiv belysning av ämnet!

SoS borde ha känt till rättspraxis från 1990–talet, vilket framgår bl.a. av följande prejudicerande rättsfall i Regeringsrätten där man kan läsa: “Enligt 5 kap. 3 § LYHS (Sjukvårdslagen) ska disciplinpåföljd kunna komma i fråga endast när åligganden som har direkt betydelse för säkerheten i vården inte följts”. (fotnot 1 på sista sidan)

SoS har medgivit offentligt att homeopatiska preparat är oskadliga.

I SoS:s anmälan av läkaren i ärendet 2004 till HSAN (Ansvarsnämnden) fanns endast ett allmänt påstående och tyckande från SoS:s sida att homeopati skulle kunna vara ”ovetenskapligt”. Det saknades dock underlag i anmälan till stöd för att homeopati skulle vara ovetenskapligt. Ett sådant påstående måste alltid åtföljas av underlag/referenser enl. vedertagna vetenskapliga principer.
SoS agerade inte här enl. ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Jfr PUB MED (känd vetenskaplig databas på Internet), ECH (EU-läkarnas förening och dokumentation om homeopati) samt läkaren, den svenske professorn i narkos, dr Robert Hahns analys som starkt talar för att det finns bevisad positiv homeopatisk effekt. Hundratals sådana vetenskapliga undersökningar fanns inskickade i ärendet, men dessa ignorerades helt av SoS, HSAN, Länsrätten och Kammarrätten, vilket också strider mot rättspraxis och ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Lancetartikeln i aug 20005, vetenskapligt förkastlig i sammanhanget enligt Robert Hahn och internationell expertis, , lades till grund för HSAN:s avgörande att fälla läkaren, (se under ”Inledning” ovan). Artikeln kommunicerades inte (den anklagade informerades inte om nytt viktigt material i ärendet). Följden blev att läkaren inte tilläts att yttra sig och därmed berövades den anklagade den självklara rätten att försvara sig.

Detta är ett brott mot Förvaltningslagen, som säger att allt nytt som tillförts ärendet utöver SoS:s anmälan skall kommuniceras med den anklagade. Läkaren hade alltså ingen aning om att HSAN, som enda grund för hans s.k. ”ovetenskaplighet” skulle hänvisa (olagligt) till den ökända Lancetartikeln.

Socialstyrelsen kräver att leg. sjukvårdspersonal skall kunna spå framtiden

SoS påstår i yttrande till Stockholms Länsrätt i nov 2006 att läkaren dock borde ha känt till Lancetartikelns innehåll flera år innan publiceringen 2005, vad den skulle innehålla för vetenskapliga undersökningar (av tusentals publicerade) och vilka slutsatser som skulle dras av dessa. Här begär alltså SoS, att läkaren skulle vara tankeläsare. Är detta krav rimligt?
Varför hänvisade inte SoS själv till dessa vetenskapliga undersökningar redan i sin anmälan 2004 till HSAN, om det vore så enkelt att man flera år i förväg skulle kunna ana, vad författarna avsåg att skriva i sin översiktsartikel mer än ett år senare.

Istället för att mygla och vilseföra Länsrätten med sitt märkliga resonemang ovan, borde SoS meddelat att Lancetartikeln av formella skäl och pga. dålig vetenskaplig kvalitet inte kunde få läggas till grund för kritik av läkaren. Lancetartikeln publicerades alltså ca 1 år efter granskningsperioden 2003/2004 och ca 1 år efter SoS:s anmälan 2004 till HSAN. SoS har igen inte agerat rättssäkert eller enl. ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Ingen sakkunnig eller internationell konsensus (gemensam uppfattning).

Homeopati är officiellt accepterat för läkare att ordinera inom hela EU samt i princip också i resten av världen. Undervisning och forskning i ämnet bedrivs flera på universitet runt om världen, bl.a. i England, Tyskland, Österrike, Frankrike. Specialistexamen i homeopati finns i England och Tyskland.

Vilken internationell eller nationell sakkunnig har SoS konsulterat i ärendet? Ingen finns redovisad! Inte heller har SoS, HSAN, Länsrätten och Kammarrätten brytt sig om att kolla upp internationell konsensus (EU-praxis gäller). Också detta agerande av SoS, HSAN, Länsrätten och Kammarrätten är ovetenskapligt och mot rättspraxis!

100-tals inskickade undersökningar (bl.a. de som redovisas informativt av Margot Granvik och Chris Jörgenfeldt på Dagens Homeopatis hemsida) med vetenskapligt stöd för homeopatin, lästes aldrig av SoS, HSAN, Länsrätten eller Kammarrätten, åtminstone kommenterades de inte! Inte heller inskickat utlåtande från en svensk professor i EU-rätt som stödde läkaren ang. EU-rättspraxis. Också detta agerande av SoS är totalt ovetenskapligt och rättsosäkert vid bedömningen om en metod är vetenskaplig eller inte.

En myndighet eller domstol kan ju inte bara subjektivt ta fram det som är till nackdel för anklagade! Jfr Thomas Quick-skandalen.

Flera läkare inom EU tror inte att det kan vara sant att en läkare kunde granskas, än mindre dömas till ett hårt straff i Sverige enbart p.g.a. av ett föredrag som handlar om läkarens arbete med homeopati, komplementärt till skolmedicinsk behandling.

HSAN:s mycket hårda dom överklagades till Länsrätten och Kammarrätten i Stockholm, som båda avgjorde målet utan att göra en egen objektiv bedömning. Länsrätten och Kammarrätten höll alltså okritiskt med om SoS:s och HSAN:s irrelevanta och felaktiga slutsatser om att behandlingen av de i målet granskade patienterna skulle ha brustit i s.k. ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Länsrätt och Kammarrätt fällde läkaren felaktigt och på rättsosäkra grunder.

Märkligt nog påstod SoS falskt och utan underlag i yttrande till Kammarrätten 2010 (fotnot 2 på sista sidan) åter igen att läkaren inte skulle ha sett till att patienterna erhöll skolmedicinsk behandling i majoriteten av de granskade patientfallen. Detta trots att det sedan flera år innan var klarlagt att alla patienterna fått skolmedicinsk behandling, vilket även Högsta Förvaltningsdomstolen senare bekräftar, se nedan.

SoS har vägrat trots uppmaning flera gånger att redovisa underlagen till den märkliga anklagelsen att patienterna inte skulle ha fått skolmedicinsk behandling. Vad håller SoS på med egentligen?

Högsta Förvaltningsdomstolen friade till slut läkaren helt i sept. 2011 och skriver bl.a. på sid. 8 i den vägledande domen:

”Något fall där en patient gått miste om eller riskerat att inte få lämplig skolmedicinsk behandling till följd av AA:s agerande har inte påvisats. Den risk för patientsäkerheten som Socialstyrelsen ändå anser föreligga är enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening alltför oklar och hypotetisk för att kunna beaktas”. (fotnot 3 på sidan 6).

Domstolen avgör om en terapi är OK – inte SoS.

Svensk uppfattning är underställd internationell uppfattning vad som är accepterat (EU-rättspraxis sedan 1995). SoS har bevisbördan:Läkarens erfarna och kompetenta juridiska ombud, Ingegerd Lundberg Krook, säger med hänvisning till Högsta Förvaltningsdomstolens dom, se hemsidan Integrativ-medicin.se: Socialstyrelsen kan inte förbjuda att en kompletterande alternativmedicinsk behandling används av en legitimerad vårdgivare.

Initialt är det den legitimerade, och inte Socialstyrelsen, som avgör om en kompletterande KAM-behandling utgör en risk för patientsäkerheten. Om Socialstyrelsen inte delar den legitimerades uppfattning, så får styrelsen i efterhand vända sig till förvaltningsdomstolen med yrkande om påföljd för den legitimerade. Och då har Socialstyrelsen den fulla bevisbördan för sin ståndpunkt att den av Socialstyrelsen ifrågasatta KAM-behandlingen äventyrat patientens liv och hälsa. Detta har stöd i gällande rätt.

Ingegerd Lundberg Krook säger vidare att:

Det är således inte Socialstyrelsen som avgör om patientsäkerheten har satts i fara i ett enskilt patientfall, utan det gör förvaltningsdomstolen. Det räcker alltså inte att Socialstyrelsen konstaterar att en alternativmedicinsk behandlingsmetod har använts som komplement till den skolmedicinska. Har patienten fått lämplig skolmedicinsk behandling så är patientsäkerheten tillgodosedd, såvida Socialstyrelsen inte kan åberopa full bevisning för att den kompletterande alternativmedicinska behandlingen har äventyrat patientens liv och hälsa. Lundberg Krook framhåller också att HFD inte säger någonting i domen om systematisk användning av homeopatisk behandling eller att sådan kompletterande behandling endast får ske på patientens egen begäran.

Välkomnar beslutet

Läkarföreningen för Integrativ Medicin, LIM, och Föreningen för Integrativ Medicin, FIM, välkomnar den prejudicerande domen. Föreningarna uppfattar domen som ett stöd för att KAM-behandling får ges i kombination med skolmedicinsk vård- och behandling under förutsättning att Patientsäkerhetslagen följs. De KAM-metoder som kan bli aktuella är sådana som är accepterade och väl etablerade sedan länge i övriga EU-länder. Det innebär att de har haft ett stort antal användare under många år, alltså är väl beprövade och utvärderade.

Socialstyrelsen anklagar falskt igen även efter den vägledande domen

Trots Högsta förvaltningsdomstolens friande och vägledande dom hävdade SoS fortfarande högst anmärkningsvärt igen, i brev till JK så sent som i oktober 2012 att skolmedicinsk behandling skulle saknas i exempelvis patientfall 1 och 20 (fotnot 4 på sista sidan). Detta är en mycket allvarlig och falsk anklagelse. I patientfall 1 och 20 fanns redan 2005 ett sakkunnigutlåtande från professor Rorsman, Medicinska Fakulteten, Lunds Universitet, som klargjorde att dessa patientfall skötts skolmedicinsk helt korrekt baserat på inskickade journaler till SoS redan 2003.

Välkommet vore SoS:s, HSAN:s, Länsrättens, Kammarrättens och Justitieombudsmannens (JO) kommentarer till detta öppna brev ang. deras minst sagt märkliga och rättsosäkra agerande. Ang. JO se nedan.

JO agerar också rättsosäkert i detta ärende

Justitieombudsmannen (JO) svarade i aktuellt ärende mycket kortfattat och redan enl. efter någon timme(?) efter insänd viktig komplettering i ärendet, att JO inte utreder ärendet. JO kan knappast ha hunnit skicka efter och läsa de viktiga och relevanta extra dokumenten på denna korta tid, vilket även framgår av JO:s svar. (se fotnot 5 på sista sidan)

JO avslog alltså berättigat klagomål utan att motivera varför. Detta trots att JO självt har yttrat många gånger att det är mycket viktigt att myndigheters och domstolarnas beslut motiveras. JO:s beslut går inte att överklaga. Kan det kallas rättssäkerhet? Varför behöver inte JO motivera sina beslut? Undertecknad har inte lyckats finna detta undantag i skrift. Var står detta i lagen?

Hur vet vi säkert om JO verkligen läst alla insända dokument och tagit medborgarens klagomål på allvar, då avslagsmotivering saknas och JO endast skickar ett intetsägande standardsvar? Vem granskar Socialstyrelsen om inte JO gör det? Vem granskar JO?

Sammanfattningsvis:

Denna nästan 9 år långa, onödiga och rättsosäkra process, åtminstone till största delen, var äntligen över i september 2011, tack vare Högsta Förvaltningsdomstolen. Många har kallat detta ärende för en häxjakt.

Det finns tydliga likheter med Thomas Quickskandalen (Quickgate) jfr med detta ärende, liksom i andra medicinska ansvarsärenden, där SoS och HSAN har manipulerat underlagen och bedrivit en klart rättsosäker process. Och där HSAN och de lägre domstolarna inte tillräckligt ifrågasatt det mycket subjektivt och rättsosäkert presenterade materialet. Tänk om våra illa behandlade ansvarsärenden inte tillhör undantagen?

Förslag:

1) för att undvika vilseledande och tveksamma underlag/bevis innan ett beslut, kan en oberoende Rättssäkerhets-ombudsman (RÄSO) vid behov granska ärendet. ”RÄSO” kan gå igenom materialet och se till att relevanta underlag finns med och manipulerade och orimliga ”bevis” plockas bort.

Förslaget om en ”RÄSO” skickades till justitieminister B Ask 2010, men mottogs minst sagt ljummet, se fotnot 6.

2) JO måste som alla andra givetvis motivera sina beslut. Varför inte?

Hälsningar ”Komplement” febr. 2013

——————–

Fotnot 1) Regeringsrättens mål dnr 4348-07
Fotnot 2) Socialstyrelsen Region Mitt dnr 9.4.3-13805/2010
Fotnot 3) Högsta Förvaltningsdomstolen. Dom 2011 09 23, dnr 6634/10
Fotnot 4) Socialstyrelsen Stockholm dnr 32551/2012 sid. 22, 2012-10-31
Fotnot 5) JO dnr 2632/2012
Fotnot 6) Ju2010/2451‏

Läs också: Robert Hahn; Meta-analyserna av homeopati I och II

2 KOMMENTARER

  1. Myndighetspersoner på Socialstyrelsen ser med andra ord ut att bryta mot grundlagen vid beslut eftersom de i sina utlåtanden baserar sitt ställningstagande mot homeopati på uppenbart felaktiga uppgifter. De brister därmed i kravet på såväl saklighet som opartiskhet vid myndighetsutövandet.

    Grundlagen Kapitel 1 § 9
    ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
    Lag (2010:1408).”

Lämna ett svar till Chris Jörgenfelt Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.