Nr 2 av Anna Rosenkvists artikelserie ”Homeopat-volontär i Afrika”
För att förbereda mig inför mitt volontärarbete läste jag Stephanie Nolens bok ”28 stories of AIDS in Africa” som gavs ut 2007. En del av informationen i denna artikel om AIDS är även data som jag har fått från Jeremy Sherr.
”Aids (av ”acquired immunodeficiency syndrome”, på svenska ”förvärvat immunbristsyndrom”) är en dödlig sjukdom som kännetecknas av svåra skador på immunförsvaret, vilket medför att den drabbade är extremt känslig för infektioner. Aids orsakas av humant immunbristvirus, hiv, och utgör slutstadiet av en hiv-infektion.” (Wikipedia)
HIV-viruset tar sig in i cellerna och förstör dem.
Smittvägar: sex (vanligast), blod, graviditet, amning.
I boken kan man bl.a. läsa om orsaker till att AIDS drabbat Afrika så hårt.
Några exempel:
– Var 5e människa i Afrika har HIV/AIDS.
– Av 11 milj har 600.000 dött varav de flesta är unga vuxna. De har lämnat efter sig en generation barn utan föräldrar med sår i själen.
– I Zambia är vart 3e barn föräldralöst.
– Malawis offentliga system har kraschat: landet har bara 10% av de läkare och 30% av de sjuksköterskor som skulle behövas…
Osv, osv
Alla drabbas, både rika och fattiga. Men naturligtvis drabbas fattiga hårdare eftersom trångboddhet, svält, dålig tillgång till rent vatten, ständig oro för familjens framtid m.m. naturligtvis försämrar immunförsvaret ytterligare.
Drabbade grupper som Nolen nämner är: prostituerade, lastbilschaufförer, gruvarbetare, välutbildade, präster, ledare, politiker, Mandelas son, sjukvårdspersonal, lärare.
En viktig orsak till att AIDS spreds så snabbt var att människor började resa mer. Exempel: Lastbilschaufförer som är ute och kör på vägarna mellan länderna och är borta från sin fru i flera dygn. På platserna där de övernattar och pausar finns prostituerade. Sen kommer de hem med viruset och överför det till sin fru som i sin tur överför det till sina barn när hon blir gravid eller ammar.
Många unga män jobbar p.g.a. arbetslöshet på hemorten borta hemifrån och bor på billiga ”sexhotell”. Alkohol och sex är det enda som erbjuds. Dessutom är de vanligt i vissa folkgrupper, bl.a. bland masajerna i Tanzania att männen tar sig flera fruar. Till detta kan läggas alla fall av otrohet, våldtäkter etc. Afrikaner har enligt Nolen ej fler sexpartners än européer men sexkontakterna överlappar varandra. 40% av HIV-spridningen sker under de 6 första veckorna efter att en person blivit smittad. Då är HIV-nivån som högst. Sen sjunker den under flera år för att blossa upp igen senare.
Stigma är ett av de mest använda ord i AIDS-pandemin. Stigma handlar om skam, skräck, fördomar som är kopplade till denna sjukdom. Många AIDS-drabbade i Tanzania blir isolerade av sina vänner och släktingar. Nolen berättar hemska historier i sin bok om kvinnor som smittats av sina män och blir beskyllda för att ha smittat mannen och blir utkastade av släktingarna från sitt hem när mannen dör.
Infektions-sjukdomar följer människors resande och migrationen
Så här sade Jeremy Sherr på ett seminarium som han höll med oss volontärer:
När människor förlorar sin inkomstkälla måste de flytta -> då förlorar de även sina rötter -> detta sänker immunförsvaret. Hur? För 1000 år sedan visste alla människor vilken ”stam” de tillhörde. Nu har så många tvingats flytta hit och dit och stammarna har blandats upp och spridits över världen. Om du inte har en stam att tillhöra lever du som ett träd utan rötter. Ett träd utan rötter kan inte ta upp den näring det behöver. Förr visste människorna vilka som var deras vänner och vilka som var deras fiender, de visste vem de behövde försvara sig mot, de höll ihop och hade på så vis bättre immunförsvar.
Det är inte det försvagade immunförsvaret (dvs AIDS) som dödar, det är de opportunistiska infektionerna. AIDS försvagar trädets rötter -> då står trädet sämre så att vinden (=opportunistiska infektioner) kan komma och välta det.
AIDS är som en orm; den slingrar sig fram sakta sakta, ingenting händer, sen plötsligt: PANG! Något händer och du blir sjuk. Vi behöver en klinik och ett sjukhus för AIDS. Vi hör talas om begravningar här varje dag!
Symtom på AIDS:
Tuberkulos (går hand-i-hand med AIDS i Afrika), svampinfektioner som t.ex. candida och ringorm, kvarstående pneumoni, hudbesvär, klåda, sår, bölder, meningit, avancerad demens, besvär i munhålan såsom svampinfektioner, sår, blåsor, opportunistiska infektioner, trötthet, aptitlöshet. Även nervsystemet skadas. Herpes Zoster har Jeremy och Camilla sett hos en del patienter, det är en virussjukdom som angriper nervsystemet. Inget organ lämnas opåverkat. Till slut (om man ej får behandling) blir det en total immunkollaps i kroppen.
Labbtester för HIV/AIDS
Provtagning och ARV-behandling är gratis för AIDS-patienter i Tanzania. Men tyvärr har man ej kapacitet att ta de bästa testerna och standarden på kliniker och lab är inte optimal.
CD4 ett mått på hur många CD4-celler eller ”hjälpar-celler”,T-lymfocyter, man har i blodet – en frisk person har ca 1000-1500 per mm3. Det är ett mått på hur ”bra” immunförsvaret fungerar, men är tyvärr ej alltid rättvisande. HIV-viruset bryter ner dessa hjälparceller så att de slutar fungera. I väst kollas CD4 varje månad, här var 6:e månad. Kanske. CD4 är lättpåverkat av stress och näringsstatus, vilket ju många lider av – hotande svält är ett faktum för många familjer i Tanzania. Särskilt om någon drabbas av sjukdom – då orkar man ju inte arbeta för att odla eller skaffa mat till familjen. Dessutom säger CD4 inte allt. Patienten kan ha ett CD4 på 650 men ändå vara svårt sjuk i AIDS. En annan kan ha CD4 på 6 och må alldeles utmärkt. Viruset dödar ”soldaterna” men berättar inte om soldaterna är duktiga och starka. Så man måste alltid ta hänsyn till symtomen, de säger mer än blodprovet.
Enligt Jeremy är CD4 ett inexakt labbtest. Men det billigaste (kostar ca 10-15 USD).
”Viral load” är mer rättvisande men kostar ca 85 USD. Genom att mäta virusmängden i blodet får man en uppfattning om hur mycket hiv det finns i kroppen.
Ett tredje sätt att kolla HIV är s.k. Snabbtest för att se om patienten är HIV-positiv eller negativ: man bör ta tre olika blodprov: antikroppar, antigen och ett till (som jag har glömt-kan du fylla i Camilla?), men detta görs inte p.g.a. resursbrist. Man tar bara ett av dessa tre.
Labbtest eller kliniska symtom avgör vem som får ARV. Om en person i 20-30 årsåldern, tidigare frisk, plötsligt får symtom är det stor sannolikhet att han har AIDS.
Bromsmedicin, ARV (Antiretroviral Therapy), har gett mirakulösa resultat. Men de har (som alla kemiska läkemedel) också biverkningar. Det är noga att man tar medicinen exakt rätt tidpunkt och ej gör uppehåll, annars risk för resistensutveckling. Detta är ju ett problem främst för fattiga, analfabeter och patienter som bor i otillgängliga trakter på landsbygden (vilket många i Tanzania gör).
I I-länder börjar man behandla med ARV vid CD4 under 350, i U-länder under 200. Ju mindre systemet är skadat desto lättare är det att tillfriskna. ARVs funktion: Viruset är kvar i kroppen men medicinen gör dem svaga så de ej kan föröka sig. ARV är ingen garanti: även två HIV-positiva bör använda kondom – risk för korsinfektion. En hel del patienter har behandlingssvikt. I väst finns ett flertal olika bromsmediciner som man alternerar och kombinerar på olika sätt, detta har man ej råd med i Tanzania, där finns endast två sorter att tillgå. ARV-behandling och uppföljning är naturligtvis bristfällig i u-länderna jämfört med i de rika länderna.
Sjukvården i Tanzania är undermålig. Kom ihåg att det är ett av Afrikas fattigaste länder. En svensk sjukgymnast som jobbar på ett av sjukhusen gav mig en skrämmande beskrivning av hur sjukvården är. Ett exempel som säger rätt mycket om hur det står till: det finns ca 2 sjuksköterskor på 200 patienter!! 40% av inlagda patienter är HIV-positiva och handskar och handsprit är ingen självklarhet.
ARV är ingen garanti; det förlänger livet men botar ej. Det är här homeopatin kan komma in och hjälpa till eftersom homeopatisk medicin stärker immunförsvaret och det är ju just det som fallerar vid AIDS. Dessutom har Jeremy och Camilla sett att homeopatin ofta lindrar biverkningarna som uppkommer av ARV-medicinerna.
Camilla och Jeremy Sherr uppmanar aldrig patienter att sluta med ARV. De lägger sig inte i läkarordinationer och när patienterna frågar om de ska sluta med läkarordninerade mediciner så svarar man alltid att de bör fortsätta med dessa.
Jeremy och Camilla har under sina 4 år i Tanzania skaffat sig bred kunskap och erfarenhet om behandling av patienter med AIDS och de håller på att utarbeta ett särskilt Repertorium och Materia Medica för AIDS-patienter med medel som de har erfarit är extra vanliga vid denna sjukdom.
Jag kommer i mina artiklar att presentera några fall med patienter som jag har träffat. Vill ni läsa fler cases så finns det på hemsidan www.homeopathyforhealthinafrica.org.
Text: Anna Rosenkvist
_________________________________
