Studier av homeopatisk behandling kräver rätt design
Studier som jämför homeopati med placebo vid behandling av barn med adhd måste pågå under minst tolv månader för att ge rättvisande resultat.
I artikeln Randomised controlled trials of homeopathy in hyperactive children: treatment procedure leads to an unconventional study design analyserar forskargruppen Frei et al, utifrån sin tidigare schweiziska studie av homeopatisk behandling av 62 barn med adhd[1], designen av en vetenskaplig studie.
Den schweiziska adhd-studien omfattade 62 barn som behandlades i en cross-over upplagd studie, med en inledande screeningfas där man sökte efter det optimala individuella homeopatiska läkemedlet för respektive patient. Först när barnet uppnådde en förbättring av CGI med 50 procent, eller med minst 9 poäng, fick barnet gå vidare in i crossover studien som var randomiserad så att barnet endera först fick placebo under sex veckor, och sedan det utvalda homeopatiska läkemedlet i sex veckor.Eller tvärtom; först det utprövade homeopatiska läkemedlet i sex veckor, och sedan placebo i sex veckor.
Studien visade att deltagarna fick en signifikant förbättring av homeopatin jämfört med placebo. Studien visade också att effekterna av den inledande homeopatiska behandlingen under screeningfasen följde med in i crossover-fasen. Forskarnas beräkning utifrån barnens förbättring under screeningfasen är att hela 64 procent av förbättring håller i sig även under placeboperioden. Effekten påverkar därmed slutresultatet för jämförelsen mellan homeopatisk behandling och placebo kraftfullt.
Forskargruppen har följt upp studien med en fördjupad analys och resonemang kring den konventionella medicinska forskningens krav på randomiserade kontrollerade studier, så kallade RCT-studier.
I en RCT-studie delas patienter slumpmässigt in i olika grupper. Detta förfarande är enligt Frei et al inte möjligt i en studie av homeopatisk behandling av barn med adhd, men om en forskningsstudie ska läggas upp så, måste själva studien omfatta minst 12 månader, blir forskargruppens slutsats, baserat på studien av de 62 barnen med adhd.
Under adhd-studiens screeningfas tog det i genomsnitt fem månader för 70 av 83 barn, vilket motsvarar 84 procent, att uppnå den förbättring som krävdes för att få ingå i studien. Det vill säga det tog i genomsnitt fem månader (med en variation mellan 1-18 månader), och tre olika homeopatiska läkemedel (med en variation mellan 1-9 läkemedel) för att hitta det ”rätta” homeopatiska läkemedlet (simillimum). Tretton av de 83 barnen som började i studien svarade inte tillräckligt bra på medicineringen och fick inte gå över till själva crossover studien.
Frei et al menar att dessa erfarenheter visar att en studie som direkt slumpar barn till homeopatisk eller placebobehandling inte kan ge några tillförlitliga resultat. Detta eftersom en sådan studie sannolikt inte ger rätt individuellt homeopatiskt läkemedel till patienten. Ska det fungera måste studien läggas upp med observationstider på minst tolv månader.
Som stöd för åsikterna hänvisar Frei et al till Jacobs J et als adhd-studie där 43 barn randomiserades direkt till antingen homeopatisk behandling eller placebo. Efter 18 veckors uppföljning kunde ingen skillnad mellan grupperna påvisas.[2]
Enligt Frei et al beror resultaten från Jacobs J´s adhd-studie på att forskargruppen inte hann hitta individens individuellt utvalda rätta homeopatiska läkemedel.
Frei et al förutsätter att man vid homeopatisk behandling kan uppnå klinisk förbättring enbart om man arbetar med den enskilda patientens ”simillimum” och betonar att man i den egna studien visade att när patienten väl fick sitt individuella optimalt utvalda homeopatiska läkemedel blev förbättringen åtta gånger starkare jämfört med ett homeopatiskt läkemedel som låg för långt ifrån simillimum, eller placebo.
Enligt Frei et al är det därför oerhört viktigt att man lägger upp RCT-studier så att det är det homeopatiskt individuellt framtagna simillimum-medlet som jämförs med placebo.
En annan intressant faktor Frei et als fördjupade analys tar upp är skillnaden mellan barn som innan studien behandlades med konventionell medicin (metylfenidat) och barn som inte hade fått någon föregående behandling. Samtliga barn som gick in i studien fick avsluta eventuell pågående behandling med konventionell medicin, eller också trappades medicinen ut under screeningfasen.
Det gick snabbare och lättare att hitta rätt individuellt homeopatiskt läkemedel för barn som inte hade fått någon konventionell behandling, jämfört med dem som fått det. Barn som fått konventionell medicin krävde i genomsnitt sex månader och fem olika homeopatiska läkemedel innan de fick ingå i studien, jämfört med fem månader och fyra homeopatiska läkemedel för obehandlade barn.
Av Margot Granvik och Chris Jörgenfelt
Fakta:
CGI står för Conners Global Index. Det är ett frågeformulär för att skatta beteendeproblem i skalor.
Crossover: patienten får det verksamma läkemedlet under en period, och efter ett uppehåll (wash-out), placebo. Eller tvärtom: först placebo, eventuellt uppehåll, det verksamma läkemedlet.
KÄLLA:
Frei H, Everts R, von Ammon K, Kaufmann F, Walther D, Hsu Schmitz S-F, Collenberg M, Steinlin M, Lim C and Thurneysen A. Randomised controlled trials of homeopathy in hyperactive children: treatment procedure leads to an unconventional study design. Homeopathy. 2007. 96: 35-41.
Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.
[1] Frei H, Everts R, von Ammon K, Kaufman F, Walther D, Hsu-Schmitz SF, Collenberg M, Fuhrer K, Hassink R, Steinlin M, Thurneysen An. Homeopathic treatment of children with attention deficit hyperactivity disorder: a randomised, double blind, placebo controlled crossover trial. Eur J Pediatr. 2005. 164: 758-767.
[2] Jacobs J, Williams AL, Girard C, et al. Homeopathy for attention-deficit/hyperactivity disorder: a pilot randomized-controlled trial. J Altern Complem Med 2005; 11: 799–806.
RCT är guldstandard inom skolmedicinen och ovannämnda resultat kanske höjer den externa acceptansen av det som kallas för ”Homeopati”. Homeopaterna borde däremot inte använda sådana studier som argument.
Detta av följande skäl:
Varje princip står a priori framför en vetenskap, därmed står också simileprincipen framför homeopatin. På grund av den homeopatiska läkemedelsprövningen är kunskapen om medlens läkande förmåga en förutsättning för det terapeutiska handlandet. Denna kunskap ger en homeopati-inneboende visshet om bot i det enskilda fallet.
Däremot kan så kallade dubbelblindstudier av allopatiska, det vill säga inte enligt simileprincipen använda medikament bara i efterhand ta reda på en effekts sannolikhet (inte visshet) inom ett kollektiv. På så vis förblir allopatin en ”gissningskonst”.
Ett statistiskt ”bevis” är ingenting annat än ett kvantitativt betraktelsesätt av sjukdom.
Sjukdom är dock som privation – som begränsning och berövande av den sjuka människans existensmöjligheter- inte något kvantitativt problem. Bortsett ifrån att det aldrig har varit Hahnemanns avsikt att betrakta människan som undersökningsföremål, är homeopatisk läkemedelsprövning och dubbelblindtest inte jämförbara. Skolmedicinens farmakoterapi saknar lagbundenhet och måste därför leverera statistiska sannolikhetsbevis. På grund av sin aprioriska laglighet behöver Homeopatin inte sådana ”bevis”.