Forskningsfusk vid Uppsala Universitet vid KBT mot hyperakusi

Print Friendly, PDF & Email

 

Framfuskad studie visar felaktigt att KBT är bra vid ljudöverkänslighet. Michael Zazzios hyperakusistudie visar 30 gånger bättre resultat, men den studien tar man ingen notis om.

Michael Zazzio, arbetar på AudioLaser-Kliniken och som själv är oberoende och icke universitetsanknuten forskare inom audiologi och specialiserad på just hyperakusi (överkänslighet för ljud – ett tillstånd som är starkt kopplat till tinnitus) har för hyperakusi tagit fram den hittills bästa, existerande behandlingsmetoden.

Michael Zazzio har påvisat att det föreligger allvarliga felaktigheter och brister samt oacceptabla oetiska förutsättningar i ett doktorandarbete som redan har lett fram till en disputation vid Uppsala Universitet. Doktorsavhandlingen gäller behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) i kombination med ljudstimulering vid hyperakusi. I Sverige lider 5-8 procent av befolkningen av hyperakusi.

Michael Zazzios klander gentemot Linda Jüris doktorsavhandling ”Kliniska studier och effekt av kognitiv beteendeterapi” har skickats in till Uppsala Universitets rektor, Eva Åkesson och professor Sten Rubertsson, ansvarig för medicinfakulteten. Klandret innehåller följande:

Redan i mars 2004 fick Michael Zazzio svar från Linda Jüris om att hon från honom inte fick inhämta kunskap om hyperakusi i sitt doktorandarbete. Detta strider mot de grundförutsättningar som alltid skall gälla för doktorandarbeten. Det skall vara en självklar och oinskränkt förutsättning för doktoranden att söka kunskap utifrån eget intresse och nyfikenhet. Tillsammans med professor Gerhard Andersson och docent Hans Christian Larsen förbjöd professor Lisa Ekselius doktoranden Linda Jüris att ha ett sådant kunskapssamarbete med Michael Zazzio, vilken har utbildat läkare och numera även föreläser internationellt som inbjuden talare och som forskar tillsammans med läkare i flera länder. Professor Gerhard Andersson har tidigare utmärkt sig i relation till Michael Zazzio då Gerhard Andersson tillsammans med professor Alf Axelsson och professor Kajsa-Mia Holgers i egenskap av experter hotade med att lämna TV-studion i programmet Livslusts tinnitusspecial år 2000 om Michael Zazzio tilläts att få yttra sig om tinnitusbehandling med laser i det direktsända TV-programmet.

I början av sitt doktorandarbete skrev Linda Jüris i mars 2004 till Michael Zazzio ˮTack för den intressanta inblicken i ditt arbete! Jag är efter diskussion med mina handledare tvungen att berätta att det inte finns utrymme i vårt projekt för ett samarbete med dig/er. Däremot är vi jätteintresserade av att få tillgång till framtida publicerade artiklar, om möjligt! Gerhard är biträdande handledare men har förstås extremt stort inflytande på studien. Min huvudhandledare heter Lisa Ekselius och är överläkare i psykiatri, dessutom har jag HC Larsen, överläkare i auidologi som biträdande. Massa handledare.ˮ

Trots att Linda Jüris fick Michael Zazzios hyperakusisstudie, vilken var publicerad i MEDLINE-indexerad, medicinsk, vetenskaplig tidskrift, så struntade Linda Jüris att ta med Michael Zazzios studie såväl i referenslistorna i sina studier som i sin doktorsavhandling – detta trots att Michael Zazzios studie har uppvisat de klart bästa långtidsutvärderingsresultaten beträffande förbättring och läkning av hyperakusi.

Mycket allvarligt klander, om sådant som kan jämställas med forskningsfusk, riktas just nu mot en av de studier som ligger till grund för doktorsavhandlingen och i vilken Uppsalaforskarna har filtrerat bort patienter – till synes för att kunna uppnå ett bättre behandlingsresultat än om samtliga patienter med hyperakusi hade inkluderats i studien. Studien har dessutom stora metodologiska brister och forskarna i gruppen har visat att de inte har varit medvetna om sådana mättekniska felkällor som för andra, i ämnet insatta forskare, är uppenbara och självklara.

Doktorsavhandlingen har visat sig vara fullbemängd med allvarliga felaktigheter och ovidkommande påståenden. Den har förändrat och förvridit vetenskapliga sanningar samt innebörden av medicinska begrepp och har negligerat och undvikit att i disputationens bakgrund och historik inkludera redan publicerad, betydelsefull forskning på området. Inga jämförelser med annan forskning har gjorts, vilket är oacceptabelt eftersom en doktorsavhandling finansieras av det allmänna, och därmed föreligger det en skyldighet för doktoranden att redovisa verifierade behandlingsresultat för konkurrerande metoder. Universitetsanknuten forskning är en kraftfull påverkansfaktor på den samhällsfinansierade sjukvården varför det är av synnerlig vikt att universitetsforskning på ett seriöst sätt redovisar allt som är av betydelse då forskningsresultaten från en ny behandlingsmetod läggs fram.

I doktorsavhandlingen hänvisar Linda Jüris till att målet med psykologisk behandling inte är att bota eller eliminera sjukdomssymtom utan att reducera stress och öka livskvaliteten. Av försökspersonerna var vid behandlingsstarten 42 % sjukskrivna på grund av hyperakusi men endast 12 % av dem kom efter behandlingen tillbaka till arbete. Det är dock inte alls klarlagt i doktorsavhandlingen om någon av just dessa patienter erhöll någon verkligt uppmätt förbättring. I Michael Zazzios studie blev 65 % helt friska. Linda Jüris doktorsavhandling beskriver inte ens om någon patient tillfrisknade helt i den KBT-behandlingsstudie som doktorsavhandlingen baseras på.

Doktorsavhandlingen, som baseras på en metod som leder till ett mycket magert behandlingsresultat, har undvikit att jämföra avhandlingens egna behandlingseffekter med redan befintliga behandlingsmetoder som är extremt mycket bättre och som baseras på studier som är publicerade i internationell, referentgranskad erkänd vetenskaplig, medicinsk litteratur. Mängder av fel och osanningar har i doktorsavhandlingen upprepats ett stort antal gånger.

Klandret mot doktorsavhandlingen baseras på och refererar till kunskap från väl kända medicinska fakta, kunskap som förmedlas på internationella audiologiska specialistkonferenser samt kongresser och till vetenskapliga artiklar och studier som är publicerade i internationell, referentgranskad, erkänd, vetenskaplig, medicinsk litteratur.

Disputationen genomfördes vid Uppsala universitet den 30 oktober 2013 och examinatorerna godkände snabbt doktoranden, inom loppet av någon vecka, vilket bevisar att examinatorerna (vilka bland annat var professorer i medicin) saknar nödvändiga grundkunskaper på området. Opponenten hade inte heller några allvarliga invändningar och kan således icke heller ha nödvändiga grundkunskaper för att kunna utföra sin uppgift. Bara det faktum att doktoranden och hennes handledare hade glömt att sätta ut rubriker i en lista där resultat redovisas, visar att arbetet med doktorsavhandlingen inte är kvalitetssäkrat. Därmed ifrågasätts kvalitetssäkringsarbetet, främst vid Uppsala universitet men även vid andra universitet och högskolor i landet, till exempel vid Örebro universitet där opponenten är verksam.

Godkännandet av Linda Jüris disputation visar att det vid ett svenskt universitet i dag går att erhålla en doktorshatt utan att doktoranden har adekvata och relevanta kunskaper och utan att doktoranden och dess handledare är noggranna i sitt arbete. Det är uppenbart att de tre handledarna har använt doktoranden för att profilera sig själva och för att osant föra fram KBT som om det skulle vara den bästa hyperakusisterapin, vilket den inte alls är.

I tackdelen av sin doktorsavhandling skriver Linda Jüris i sitt tack till handledaren professor Lisa Ekselius: ”And you look great, too!”. Yttrandet är signifikativt för kvalitetsnivån på doktorsavhandlingen, vilken helt klart baseras på att Linda Jüris är sina handledare trogen, till fullo till lags samt går deras ärende genom att ställa upp på att till de svenska landstingen sälja in KBT för behandling av hyperakusi. I utbyte mot detta erhåller hon en eftertraktad och högaktad doktorshatt.

Doktorsavhandlingen vid Uppsala universitet visar med all tydlighet att samtliga involverade ingår i en förening för inbördes beundran. Genom att begagna sig av okunniga människors auktoritetstilltro förmår universitetet main stream media att skriva om och göra reklam för doktorsavhandlingen i dagstidningar och på internet samt göra nyhetsinslag i radio och TV.

Kvaliteten i doktorsavhandlingen är påfallande låg. De behandlingsresultat som den baseras på är riktigt dåliga. Att begagna sig av KBT för behandling av hyperakusi och även för tinnitus är att slösa bort pengarna. Psykologer är det dessutom underskott på och deras arbetsinsatser behövs på annat håll i stället för att behandla hyperakusi med KBT. KBT för behandling av hyperakusi kan med tanke på de magra behandlingsresultaten omöjligen ha någon större utvecklingspotential och bör därför inte användas för behandling av hyperakusi inom den audiologiska sjukvården eftersom Michael Zazzio har forskat fram en behandlingsmetod som i långtidsutvärdering ger mer än 30 gånger bättre (det vill säga mer än 3 000 % bättre) behandlingsresultat än kognitiv beteendeterapi. Michael Zazzios behandlingsmetod har stöd i flera studier.

Läs också en intervju av Michael Zazzio på NHF Sweden
Michael Zazzios hemsida

Comments

  1. Jag kan inte uttala mig om fuskanklagelserna men tycker den del av kritiken som skjuter in sig på att den i avhandlingen undersökta metoden endast redovisar ”magra behandlingsresultat” helt missar poängen med forskning, nämligen kunskapsuppbyggnad. Även negativa eller neutrala resultat bidrar till ökad kunskap men tyvärr publiceras dessa resultat i för liten utsträckning.

    • Kanske ska ”magra behandlingsresultat” ses i relation till vad man gör utav resultatet. Att lyfta fram en behandling med dålig effekt som om den skulle vara bra när det finns mycket bättre alternativ är att lura patienten.

  2. Ja Nanowire, negativa och neutrala resultat publiceras verkligen i för liten utsträckning och detta gäller i synnerhet all forskning inom läkemedelsindustrin!
    Där utmålas alla ”fantastiska mediciner” som guld och gröna skogar, men varför blir då ingen frisk av dem? Varför har vi ett tillstånd där snart varenda människa knaprar piller och är mer eller mindre kroniskt sjuk om de nu skulle vara så fantastiska?

    • Hej Janne!

      Du undrar varför ingen blir frisk av mediciner?

      Hm. Du känner alltså ingen som blivit frisk av medicin? Ingen som fått smärtstillande? Ingen som fått penicillin? Ingen som befriats från cancer mha cytostatika? Ingen som sluppit polio för att det satts in ett internationellt vaccinprogram? Ingen som sövts med effektiva narkosmedel? Ingen som använder astmamedicin..?

      Inte det?
      Nej, då finns det säkert inga fungerande mediciner..

      Varför så många får medicin idag?
      För att det äntligen FINNS behandling mot enormt många av de tillstånd som tidigare inte kunnat botas. En del tillstånd kräver livslång behandling, för att tex ett organ i kroppen är trasigt och inte kan lagas. Är det då bevis för att medlet är overksamt, att man tar det ”kroniskt”?

      Negativa forskningsresultat är viktiga. Det håller jag med om. Alla studier ska presenteras.

      • Långsamma tänkaren! Ja du tänker verkligen långsamt och i din egen lilla bubbla där du lever långt åtskild från verkligheten.

        Att trycka i sig smärtstillande piller är det att bli frisk? Nej det dämpar bara i bästa fall symtomet vilket i slutändan leder till ännu djupare kroniskt tillstånd.
        Botar penicillin? Nej samma sak där – i bästa fall så så tar det bara bort symtomet. Hur många ”öronbarn” får inte årligen öroninflammation på öroninflammation efter konstanta penicillinkurer? Detta är bara ett exempel, finns hur många som helst…
        Botar cellgifter cancer? Samma sak där, i bästa fall tar de bort symtomet (tumören), men orsaken finns fortfarande kvar och hur många får inte tillbaka tumörerna efter en tid? Hur många dör inte av cellgifterna? Hur många får inte obotliga skador?
        Menar du på fullaste allvar att du tror att folk inte har fått Polio på grund av vaccineringar? Ta och läs på lite FAKTA min vän: http://vaccin.me/2013/05/03/doktor-suzanne-humphries-berattar-varfor-polio-ar-borta-och-det-ar-inte-tack-vare-vaccinet/ Jo narkosmedel sövs folk med narkosmedel men varför inte använda akupunktur, hypnos m.m. som är biverkningsfritt istället? Att använda astmamedicin, botar det sjukdomen? Nej det undertrycker symtomet och försvagar lungornas egen funktion ytterligare.

        Alla dessa sjukdomar som du beskriver är riktiga guldkalvar för läkemedelsindustrin, det tjänas astronomiska belopp på att hålla dem lagom sjuka så de inte dör av dem.
        Inom alternativmedicinen så betraktas de definitivt inte som kroniska och obotliga, det finns en lång rad bevis för det, titta bara på naturfolken där inga dylika sjukdomar existerar.
        Det handlar om att understödja kroppens självläkning, att se helheten för att kunna bli genuint frisk vilket inte industrin har något intresse av överhuvudtaget.

        Jag jobbar själv inom alternativmedicinen och träffar nästan dagligen människor som går från kroniska tillstånd till hälsa efter att de börjat jobba med kroppen och inte emot den med kemiska piller.
        Jag har många levande exempel på det liksom vi alla övriga inom alternativmedicinen. Du kan börja med att läsa på: http://www.anekdoter.se/

  3. Redan 2007 har en arbetsgrupp tittat i Cochrane Collaborations databas för att utröna evidensen inom medicinsk sjukvård (El Dib et al: Mapping the Cochrane evidence for decision making in health care, Journal of Evaluation in Clinical Practice 13, 689-692)

    El Dib och kollegor tittade slumpvis på 1016 reviews och ställde den simpla frågan: hur många reviews ger klara informationer och tillåter entydiga slutledningar.

    Resultatet blev följande:
    2,0% av alla interventioner är skadliga ( nej, homeopatin är inte med här)
    1,4% visar klart att terapin är är bra och vetenskapligt entydigt bekräftad
    43% av alla reviews säger att interventionen troligtvis är hjälpsam, men det är inte bekräftat, och slutligen
    48% är oklara och mera forskning behövs

    Hur står det då till med den ockulta homeopatin, vilket mörker famlar homeopaterna i?
    I BMJ stod det för att tag sedan att det existerar 156 randomiserade studier om homeopati. 41% visar att homeopatin troligtvis är hjälpsam, 7% av studierna visar att homeopatin inte gör nytta och och 52% tillåter inga slutledningar

    Det framgår att homeopatin är vetenskapligt lika bra eller dåligt bekräftat som konventionella medicinska interventioner. Med andra ord: vi har samma (goda eller dåliga) utgångsläge. Resultaten ger oss ytterligare en fingervisning, nämligen att vi borde omvärdera randomiserade studiers duglighet som metod inom medicinsk forskning.

    Sedan är det ju också så att det förekommer forskningsfusk inom våra leder. Jag tänker närmast på skandalen kring Belladonnas in vitro inverkan på råttarmar. Det fanns/finns med all säkerhet också mindre seriösa tillverkare av homeopatiska medel och föreningar för inbördes beundran kan homeopaterna också bjuda på. Ännu en gång blir det tydligt att vi och våra motståndare har samma utgångsläge, vi alla sitter i samma båt, men vi beter oss inte speciellt upplysta och försöker dölja den sanna situationen.

    Istället för att gräva skyttegravarna ännu djupare vore det bra att vi kom fram i ljuset för att börja en konstruktiv debatt.

    GOD JUL önskar
    Gert E

    • Gert E,

      En bra start på detta vore om de alternativmedicinska tidskrifterna anslöt sig till alltrials.net och började kräva öppenhet och registrering av de medicinska studier dom publicerar. Så gör de tyvärr inte idag… man undrar varför?

Trackbacks

  1. […] Läs mer: http://dagenshomeopati.se/2013/12/11/forskarfusk-michael-zazzio/ […]

Lämna ett svar till Janne Avbryt svar