Är homeopati lönsamt för samhället?

Print Friendly, PDF & Email

homeopatiArtikel: Economic evaluations of homeopathy: a review
Av: Petter Viksveen, Zofia Dymitr och Steven Simoens
Publicerad i: Eur J Health Econ, 2013
Referent: Margot Granvik

Uppdaterad 2/11 2013 I åtta av 14 studier förbättrades patienternas hälsa, till en lägre kostnad, med homeopati, jämfört med andra behandlingsmetoder. Men, studierna är för spretiga. De håller inte tillräcklig kvalitet för några bestämda slutsatser om huruvida homeopati är en kostnadseffektiv behandlingsmetod eller inte.

Syftet med översikten “Economic evaluations of homeopathy: a review” av Viksveen et al var att få en överblick över, samt en värdering av, de ekonomiska utvärderingar som gjorts av homeopati jämfört med konventionell sjukvård, akupunktur eller placebo.

Genom en omfattande litteratursökning fick Viksveen et al fram 868 titlar. Dubletter raderades, varpå 496 titlar återstod. Efter att relevansen hos dessa bedömts återstod 14 studier (beskrivna i 16 artiklar). Tolv studier jämförde resultaten av homeopatisk behandling med andra behandlingar, mest vanligt var jämförelser med konventionell sjukvård. Två använde ett upplägg med ”före” och ”efter” den homeopatiska behandlingen.

I 13 av de 14 studierna fick totalt 3 512 patienter homeopatisk behandling. Den 14 studien uppgav inte hur många som ingick. Tolv studier hade kontrollgrupper.

Fem av studierna omfattade 2 781 patienter med olika besvär, fyra studier rymde 573 patienter med problem med luftvägar och öron och resterande fem studier handlade om enskilda diagnoser, exempelvis magkatarr, atopiskt eksem eller problem med tänder (Arnica D12 tre dagar före och sju dagar efter kirurgiskt ingrepp).

Av de 14 studierna rapporterade åtta studier förbättringar av patientens besvär och/eller hälsotillstånd, till lägre kostnader. För fyra studier var de kliniska resultaten bättre för homeopatin, eller lika god jämfört med kontrollgrupperna, till samma kostnader. I de två sista studierna var de kliniska resultaten likadana som i kontrollgrupperna, men med högre kostnader för den homeopatiska behandlingen.

Det som kostade mest var den homeopatiska konsultationen, medan de homeopatiska läkemedlen är billigare än de konventionella.

Hur lång tid studierna pågick varierade kraftigt; från som kortast 12 timmar till som längst nio år. De flesta sträckte sig över mer än sex månader.

Studierna skiljer sig också åt när det gäller hur många som deltog i de undersökta patientgrupperna, samt om det gällde enbart en diagnos, problem mer generellt, eller flera kroniska åkommor.

Fem av studierna gjordes i Tyskland, fyra i Storbritannien och en vardera i Belgien, Frankrike, Italien, Holland och Schweiz. I sex av studierna utfördes behandlingen av en ensam praktiker, eller en enda klinik. De övriga omfattade allt från 4 till 101 deltagande homeopater eller kliniker.

Åtta av de 14 studierna omfattade i huvudsak klassisk homeopati, med totalt 1 851 deltagande patienter. I tre studier fick alla deltagare samma produkt (varav två var komplexmedel) och för de tre resterande studierna fanns inga uppgifter om hur den homeopatiska behandlingen var upplagd.

En del studier mätte resultaten i form av hur sjukdomssymtomen förändrades. Enbart några av studierna tog upp hur hela livskvaliteten påverkades.

Viksveen et al lyfter fram att det är svårt att dra några slutsatser från översikten. Studiernas upplägg spretar, de är behäftade med metodologiska svagheter och olika mätmetoder har använts. En del av studierna håller låg kvalitet. Detta gör det svårt att jämföra studierna med varandra.

Studierna har även räknat på de ekonomiska utfallen på olika sätt: en del vägde in direkta kostnader för konsultation och medicin, andra även resorna till och från konsultationen. Sju studier tog med sjukskrivningar och frånvaro från arbetet, men redovisade även dessa kostnader på olika sätt, exempelvis som att inte räkna in vad missad arbetstid kostade patienten.

Viksveen et al rekommenderar att framtida studier av kostnadseffektivitet läggs upp som stora kohortstudier (det vill säga att man väljer ut en grupp individer från exempelvis en bestämd ort, eller utifrån ett bestämt födelsedatum).

För att få korrekta och tillförlitliga jämförelser bör kostnader för konsultation, mediciner, sjukhusvistelse, resor och sjukfrånvaro beaktas enligt forskarna, som även understryker att studierna bör sträcka sig över minst sex månader.

Viksveen et al förordar mätmetoder för hur livskvaliteten hos patienten påverkas. Vidare menar författarna att det är viktigt att de som deltar i en studie är representativa för befolkningen och att de söker behandling för vanliga åkommor. Detta för att få resultat som är generaliserbara, och som går att jämföra med exempelvis kostnader i den konventionella vården.

Av de åtta studier som visar att homeopatisk behandling ger en samhällsekonomisk vinst finns tre sedan tidigare beskrivna på ”Vetenskapenomhomeopati.se” under rubriken Samhällskostnad.

Witt et al har gjort det Viksveen et al förordar, en omfattande kohortstudie på patienter med kroniska problem. Se: Kroniskt sjuka vinner på att gå till homeopat.

Frei et al har jämfört homeopati vid akut otitis (öroninflammation) med spontanläkning eller antibiotika. Se: Homeopati bättre än antibiotika vid akut öroninflammation.

Trichard et al har jämfört medicinska kostnader och resultat vid rhinopharyngitis (näs-hals inflammation) hos barn. Se: Homeopatisk behandling gav friskare barn

Mina reflektioner:

Ska man i Sverige jämföra kostnader och effekter av homeopatisk behandling, med konventionell behandling, borde man väga in att svenska praktiserande homeopater själva stått för sin utbildning. Samhället betalar således vare sig för utbildningen, för den homeopatiska behandlingen eller för läkemedlen. I Sverige läggs samtliga dessa kostnader på den enskilda praktiserande homeopaten och på patienten.

Förmodligen är det dyrare för en patient att gå till en homeopat än till sin vårdcentral. Men eftersom det ofta är patienter med kroniska problem som inte blivit hjälpta av den konventionella vården, som söker sig till en homeopatisk behandling, är frågan hur man ska räkna på patientens kostnader. Att gå varv efter varv inom den vanliga vården både kostar och tar tid. För att inte tala om vad försämrad livskvalitet kostar.

För att få en korrekt jämförelse av kostnadseffektivitet bör även de grundläggande etiska/filosofiska skillnaderna i behandlingsmetoderna vägas in; helhet mot detaljer. Vi har en välbeprövad homeopatisk medicinsk behandlingsmetod, med väldokumenterad kunskap om de homeopatiska läkemedlen och deras verkningar, som strävar efter bot för hela människan. Detta att jämföras med den konventionella vården som ofta enbart behandlar enskilda symtom utan att söka uppnå bot för hela personen, med läkemedel där biverkningar ofta är ofullständigt dokumenterade, och där medicinerna dessutom interagerar med varandra på ett sätt som vi fortfarande vet väldigt lite om.

Text: Margot Granvik

Artikeln kan införskaffas här: ”www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23397477”  

Kommentera