Rapport från Vetenskaps-konferensen Barcelona 2013

Print Friendly, PDF & Email

Cutting edge research in homeopathy

Barcelona

Dr. Iris Bell från The Univerisity of Arizona, svarar på frågor via Skype om nanostrukturer

 

Medan mörkermän arbetar hårt på att sänka homeopatiska sjukhus pågår mycket homeopatiforskning runt världen . Här nedan berättar Chris Jörgenfelt vad som sades på Forskningskonferensen i Barcelona 2013.

Artikelförfattare Chris Jörgenfelt

Under tre dagar i månadsskiftet mellan maj och juni samlades många av de män/kvinnor, som arbetar vetenskapligt med att ta fram fungerande forskningsmetoder för homeopatin, i Barcelona. För första gången arrangerade Homeopathy Research Institute en stor vetenskapskonferens med talare från såväl en rad länder i Europa som USA, Brasilien, Argentina, Cuba, Israel och Indien. Sammanlagt var 180 deltagare från 30 länder närvarande. Programmet bjöd på en rik variation av olika former av forskningsinriktningar med allt från grundforskning på såväl vete som grodyngel till patientbaserad forskning och vidare till utvärderingar av kostnadseffektiviteten för homeopatisk behandling samt presentationer om forskning på nanopartiklar och kvantfysik.

Förste man ut var Dr. Peter Fisher (UK)) som drog igenom högintressant forskningsfakta om homeopati i ett halsbrytande tempo. Tack och lov att han kommer till vetenskaps-symposiet i Göteborg där han ska få presentera allt sitt material i ett normalt tempo. Dr Fischer är en verklig klippa kunskapsmässigt och verkar vara insatt i det mesta.

Nästa talare var Dr. Stephen Baumgartner (Schweiz) och återigen mötte vi åhörare en kunskapsrik forskare som sakta men säkert arbetar sig framåt via laboratorieförsök för att visa att potentierade ämnen framkallar mätbara effekter. Det var tydligt att även Dr. Baumgartner var väl insatt i all forskning inom sitt område.

Dessvärre var så många föreläsare inbjudna att presentationerna föregick i två skilda rum under en dryg timme. Jag valde att lyssna på den homeopatiskt inriktade forskningen och missade därmed föreläsningarna om experimentell forskning. Men hörde istället när Jeremy Sherr (UK/Tanzania) och Alistair Grey (Australien) beskrev standardiserade försök med prövningar samt alla problem och svagheter som finns i de gamla prövningarna som Materia Medica är baserad på.

Dr. José Enrique Eizayaga (Argentina) presenterade en multinationell retrospektiv studie (baseras på tidigare insamlat material) om sambandet och sannolikheten mellan mängden välkända symtom för Lycopodium hos patienter och ett framgångsrikt behandlingsresultat. När forskarna gick igenom vilka symtom homeopaterna hade använt för att fastställa att Lycopodium var bästa valet av medel kunde de bekräfta en rad välkända Lycopodium symtom samt avfärda några andra.

Sist ut innan lunch var sedan Dr Lex Rutten (Nederländerna) med föredragstiteln ”Will this medicine work for me?” Han använde sig av torr men intressant statistik för att visa sannolikheten för att olika symtom (som han kallar för prognos faktorer) leder fram till en effektiv behandling. Hans sammanställning bekräftade att det krävs minst tre starka symtom som pekar mot medlet för att få en god behandlingseffekt och att s.k. keynote behandling bara fungerar i 1 av 20 patienter. Dr Rutten undersöker även resultatet av studier inom konventionell medicin och gav exempel på studier som inte visade på någon effekt utöver placebo för såväl antibiotika vid luftvägsinfektioner som en blodtrycksmedicin. Han slog fast att forskningsbevisen för homeopati inte är sämre än för konventionell medicin – båda är allt för dåliga!

Efter lunch fortsatte föreläsningarna och nu på området behandlingars kostnadseffektivitet.

Dr Elisabeth Thompson (UK) som är daglig ledare för Bristol Homeopathic Hospital inledde med en beskrivning av hur tufft det har blivit att få klartecken från den etiska kommittén för studier som handlar om homeopati. Hade hon inte haft en äldre professor med sig som läxade upp kommitténs medlemmar för deras brist på objektivitet och respekt hade hon inte fått klartecken för sin kommande nya studie.    Här presenterade hon ”The BISCUIT study”, som utfördes för att ge The National Health Service (NHS) underlag för en kostnadsjämförelse mellan homeopatisk och konventionell behandling, samt undersöka nivån av välmående och livskvalité hos de behandlade patienterna. Studien utfördes tillsammans med en grupp forskare och oberoende statistiker från University of Bristol och University of Exeter. Kostnaderna skilde sig inte från gruppen som fick konventionell behandling (p=0,70). Däremot var livskvalitén högre för den homeopatiskt behandlade gruppen(p=0,056). Den riktigt stora skillnaden visade sig inom området välmående. Statistiken visade en kraftig skillnad (p=0,007) på hur patienterna i den homeopatiskt behandlade gruppen uppskattade sitt välmående jämfört med den konventionellt behandlade kontrollgruppen.

Petter Viksveen (Norge) presenterade nästa undersökning om kostnadseffektivitet.

Undersökningen startades ursprungligen av ECCH och första steget var en genomsökning av alla databaser som kunde tänkas innehålla studier inom området. Sexton studier som uppfyllde kriterierna hittades varav femton jämförde homeopatisk och konventionell behandling, medan en jämförde homeopatisk behandling med placebo. Tio av studierna visade en högre kostnadseffektivitet samt ökad hälsonivå jämfört med den konventionellt behandlade gruppen. Fyra studier visade en likartad hälsonivå mellan grupperna och jämförbara konstandsnivåer, medan två studier visade en högre kostnad för den homeopatiskt behandlade gruppen.

Efteråt följde några kortare föreläsningar på olika områden som sträckte sig från kvantfysik till akutsjukvårdens acceptans för homeopati i Schweiz. En annan intressant aspekt var den internationellt välkända amerikanska homeopatens Miranda Castros beskrivning av hur hon numera regelbundet för statistik över alla sina behandlingsresultat och alltid ber sina patienter värdera förändringarna på en skala från 0 – 10. Hon är observant på att två stegs förbättring ligger inom placebo effekten och därmed inte uppvisar någon säkerställd positiv utveckling. Medan behandlingar av en diagnos kan ha 80 % möjlighet för ett bra behandlingsresultat, kan en annan diagnos sakna bevis för en påvisad förbättring. Därmed kan hon direkt säga till nya klienter vilken prognos deras diagnos har för att uppnå en förbättring och hänvisar numera direkt vidare till andra terapiområden när hon vet att personens diagnos har en dålig prognos.

Dag två inleddes med en genomgång av kliniska studier. Dr Robert Mathies, som tillsammans med en större internationell grupp arbetar med ett nytt program som undersöker olika forskningsmodellers värde (model validity) inom gruppen av ”peer-reviewed” placebokontrollerade och randomiserade studier. 

Olika modeller jämförs med studiernas resultat för att få en bättre överblick över hur själva upplägget av studien påverkar slutresultaten. Gruppens undersökning är av stort intresse och hade egentligen krävt en egen artikel. Än så länge är bara den första delen av hela studien färdig, så på konferensen presenterades genomgången av studier utförda med individuell homeopatisk behandling (dvs. klassisk homeopati). Studierna undersöks efter ett flertal olika delmoment som bedöms var för sig efter kriterierna acceptabelt, osäkert och oacceptabel. Resultatet visar att enbart 26 % av studierna kan accepteras för samtliga delmoment. Hela 61 % hade en osäkerhet i sitt upplägg och 4 % av studierna var oacceptabla i ett eller flera av delmomenten. Målsättningen är att finna fram till vilka forskningsmodeller som fungerar bäst för de olika behandlingsmodeller som används inom homeopati, samt att ersätta Shangs kontroversiella studie med en bättre utförd meta-analys.

Dr Sofia Wenna (Brasilien) presenterade en kommande studie med Tuberculinum för patienter som är diagnostiserade med TBC.

Brasilien ligger på 17:e plats bland världens länder för antalet invånare som insjuknar i TBC, men har lägre tillfrisknandenivå än många andra länder. Kampen mot antibiotikaresistent TBC gör det viktigt att hitta andra behandlingsalternativ än antibiotika. Många av personerna som insjuknar har karakteristiska symtom för Tuberculinum bovinum med bl.a. nattsvettningar, hosta och avmagring, vilket är orsaken till att nosoden valdes. Studien kommer enbart att omfatta sammanlagt 50 patienter som delas in i en aktiv- och en kontrollgrupp och måste därför ses på som en pilotstudie (förberedande studie).

Professor Jürgen Pannek (Schweiz) höll en fascinerande presentation om behandling av personer med allvarliga ryggradsskador som drabbats av en neurologiskt orsakad förlamning.

De här patienterna lider vanligtvis av återkommande urinvägsinfektioner, som sekundärt leder till njurproblem. Behandling med antibiotika, i många tillfällen långvarig behandlingar, skapar en kortsiktig förbättring men snart återkommer problemet. Många i den här gruppen får successivt antibiotikaresistenta bakterier, som ytterligare försvårar behandlingen. Överlevnadstiden för den drabbade gruppen är genomsnittligt bara 8 år.

En toppresterande utförsåkare bröt ryggraden vid ett fall och blev gradvis hårt drabbad av urinvägsinfektioner. När antibiotikaresistenta bakterier uppstod testades istället behandling med homeopati. Personen blev nästan helt bra från sina urinvägsbesvär och kunde senare tävla i paraolympiska spelen. Resultatet ledde till ett försök där personer med ryggradsskador som drabbats av minst tre urinvägsinfektioner per år erbjöds att testa behandling med individuellt anpassad homeopati (klassisk homeopati). Fem av sju patienter valde att prova homeopatisk behandling. Trots att prover visade på svårbehandlade bakteriestammar, visade en femton månaders uppföljning att tre av patienterna blev helt besvärsfria medan mängden urinvägsinfektioner reducerades för de resterande två. Inga biverkningar rapporterades. När personerna inte behövde behandlas med antibiotika försvann också de resistenta bakterierna. Jag frågade professor Pannak senare varför de resistenta bakterierna försvann, eftersom jag upplevt samma sak hos mjölkkor när lantbrukarna använde homeopati istället för antibiotika. Han svarade att det beror på att de inte behövde behandlas med mer antibiotika och då försvinner vanligtvis de resistenta bakteriestammarna.

Eftersom försöket visade så goda resultat startas nu en större undersökning vid Neuro-Urologie Schweizer Paraplegiker-Zentrum. De homeopatiska behandlingarna utförs av ett center för klassisk homeopati i Schweiz och professor Pannek var väldigt nöjd med det goda samarbetet.

Sist i gruppen med kliniska studier var presentationen av den kommande multinationella studien på PMS med bas i Nederländerna som även Sverige deltar i genom Mats Jongs studie vid Mitt Universitetet.

Det tredje landet som utför samma studie är Tyskland. Dr. Christien Klein-Laansma beklagade att media utsatt den svenska forskningsgruppen för en så negativ publicitet, men att studien nu trots allt motstånd var godkänd. Ingående patienter får besvara ett frågeformulär med frågor som i alla fall får mig att undra över hur de som har skapat studien egentligen tänker. Utifrån svaren kan sedan de behandlande homeopaterna enbart välja på 11 olika homeopatiska läkemedel att ge patienterna.

Nästa grupp av talare berättade om olika laboratorie- och djurstudier. Först ut var professor Thomas Osterman (Tyskland) som är statistiker och har utvärderat en studie som såg på effekten av homeopatiska medel på lymfocyter från tre personer som led av en kronisk och aggressiv periodontit (tandlossning) jämfört med tre matchande friska personer. 12 miljoner tyskar lider av sjukdomen och för invånarna mellan 65 – 75 år handlar det om över 40 %. I försöket testades effekten av Mercurius, Silica, Sulphur och Tuberculinum i potenserna D12 och C200. Försöket var en randomiserad studie med kontrollgrupp. Hos personer som inte lider av periodontit är lymfocyterna alltid mer aktiva än hos de med sjukdomen. Genom att ta blodprover och sedan via videokamera studera lymfocyternas aktivitetsnivåer i en tillverkad miljö där de homeopatiska lösningarna var tillsatta, kunde forskningsteamet se tydliga skillnader. Några av lösningarna visade ingen förändring, medan Silica och speciellt Sulphur gav ett tydligt utslag med ökad aktivitetsnivå hos lymfocyterna från de sjuka testpersonerna. Sulphur C200 skapade en nästan lika hög aktivitetsnivå som hos den friska gruppen.

Vi fick sedan möta två duktiga kvinnliga forskare, Dr Debora Olioso (Italien) och Dr Ghada Alsaleh (Frankrike), som beskrev sina respektive labbstudier. Dessvärre övergick deras snabba presentation av laboratoriestudiernas resultat min kapacitet att förstå allt, så min enda kommentar är en stor tveksamhet till att studier av Gelsemiums effekt på neurocyter eller att potentierad TNF-alfa protein skulle kunna skapa reaktioner i ledvätskan från personer drabbade av reumatoid artrit (TNF-alfa proteinet slås ut av de nya biologiska läkemedlen som används mot reumatism). Vad som beskrevs var tankesättet till konventionell medicinsk forskning överfört till homeopatin och så enkelt är det inte eftersom behandlingsmodellerna utgår från helt olika grunder.

Efteråt mötte vi fårbonden David Eyles (UK), som genom egna studier visade att en blandning med Arnica, Aconitum och Hypericum C200 fungerar som smärtlindring för lamm som blir ”tail-ringed” dvs. får ett gummiband spänt runt svansen för att strypa blodcirkula-tionen så att den nedre tredjedelen successivt ska falla av! Allt i preventivt syfte för att förhindra att lammen insjuknar av insektsangrepp i päls där avföring och urin sitter fast. Han jämförde en behandlad grupp med en placebogrupp och studerade lammens beteende efter fastställda kriterier på smärta.

Senare mötte vi den israeliska forskaren Dr Yakov Freed, som tillsammans med fem andra forskare studerat effekten av Cocculus C30 på råttor som led av sömnbrist.

Trött mus

Trött mus

Studien är dubbel-blind och placebo kontrollerad. Genom att hålla råttorna vakna i 48 timmar skapades en akut sömnbrist. Råttor från grupper som behandlades med Cocculus respektive placebo testades sedan i fyra standardiserade undersökningsmoment som visade neurologiska reaktioner vid plötslig skrämsel (ingen skillnad), förmågan att mildra reaktionerna vid en inledande varningssignal innan det skrämmande momentet inträffar (”pre-pulse inhibitation” som visade en bättre nivå för den behandlade gruppen), rörelsemängden (de behandlade råttorna återhämtade sig snabbare) och motionsnivån (råttorna som fick aktiv substans hade en klart högre rörelseaktivitet). Dessutom mättes hormonnivåer i blodet. Sömnbristen leder generellt till ökade nivåer av kortisol och serotonin samt lägre nivåer av testosteron och leptin, men hos den Cocculus behandlade gruppen minskade den skapade hormonella nivåskillnaden snabbare. Studien är inlämnad för publicering och genomgår för närvarande en kollegial granskning. Trots att studien är utförd med tester på djur ser den ut att hålla en etiskt försvarbar nivå.

Avslutningsvis på lördagen presenterades talare som arbetade med grundforskning i sin strävan att finna en förklaringsmodell för hur potentierade homeopatiska mediciner fungerar.

Först fick vi möta Dr. Iris Bell från The Univerisity of Arizona i USA, som gick igenom forskning inom nanostrukturer.

DSCF1453

Dr Bells konklusion är att homeopatiska läkemedel, åtminstone i lägre potenser, är nanostrukturer som visar varierande former och storlekar beroende på ursprungsämnet. Hon presenterade bl.a. forskning av Das et al, som visar hur den homeopatiska modertinkturen från olika plantor kan framkalla en biosyntes med nanopartiklar från såväl silver som kisel via glasprovrören som blandningen potentieras i.

Nano

Gelsemium, Hydrastis och Thuja. Det är en helt ny värld som forskarna nu börjar upptäcka. Forskningen är bara i sin linda ännu och mycket spännande kommer garanterat att komma i framtiden. Hennes föreläsning var bandad och spelades upp tillsammans med Powerpoint presentationen. Efteråt deltog hon via Skype och svarade på åhörarnas frågor.

Dr Alexander Tournier (UK) VD för Homeopathic Research  Institute och oberoende forskare presenterade efteråt sambanden mellan  kvantkoherens (Quantum Coherence Domains, QCD), som beskriver olika tillstånd i kvantmekaniska system och nanopartiklar. Dr Tourniers hypotes är att förmodligen ska QCD: s betraktas som en annorlunda form av nanopartiklar. Jag måste erkänna att jag inte fick med mig allt i hans fascinerande föredrag och det är därför fantastiskt att få en ny chans till hösten eftersom Dr Tournier kommer till Vetenskapssymposiet i Göteborg!

Slutligen talade Dr Steven Cartwright (UK) om sin forskning på hur våglängdernas färgspektra visar förändringar när ett färgämne blandas med en potentierad lösning av glycerol. Glycerol valdes därför att den är en enkel substans att arbeta med. Dr Cartwrights försök visar skiftningar i våglängdernas färgspektra beroende på vilken potens som använts.  Hans forskning visar att den homeopatiska stimulansen troligtvis inte sker genom vattnet utan av joner i lösningen tillsammans med kvartslösningar från glasbehållaren som används vid potentieringsprocessen. Det innebär att han har funnit en likartad process som forskarna Dr Iris Bell refererade till.  Hans forskningsförsök bekräftar det många homeopater har en misstanke om, nämligen att det krävs glasbehållare för att framkalla en potentiering. Om en platsbehållare används sker ingen reaktion. Jag satt bredvid Dr Cartwright på kvällens middag och han berättade att han efter att ha doktorerat i kemi arbetade med forskning. När han senare stötte på homeopati blev han fascinerad av behandlingsmetoden och valde att utbildade sig till homeopat. Efter många års arbete som praktiserande homeopat har han nu återgått till sitt arbete på ett forskningsinstitut. Orsaken är skeptikernas hårda attacker mot homeopatin och att han nu vill bidra till den forskning som krävs för att visa mätbara effekter av potentierade läkemedel.

Dessvärre var jag tvungen att flyga hem tidigare på söndagen och missade därför de avslutande föredragen på söndag förmiddag. Men jag återkommer med en egen artikel om en av huvudtalarna Dr. Elio Rosso (Italien), som presenterade den nya nationella hälsomodellen i Toscana där ett flertal alternativa behandlingsmodeller inklusive homeopati har införlivats med den konventionella vården.

En annan intressant presentatör jag missade var professor Gustavo Bracho (Cuba), en av cheferna på Finlay Institutet, som är välkänt för sin vaccinframställning. Han presenterade den uppseendeveckande homeoprofylax behandlingen mot Leptospiros som har utförts på Cuba. Som tur var fick jag se en kanadensisk film under en lunchpaus som presenterade professor Brachios forskning och jag har även läst hans studie. Under monsuntiden ökar alltid mängden insjuknade fall av Leptospiros markant i landets låglänta del pga. spridningen av bakterier i kvarstående vattensamlingar. År 2007 förväntades nivån av antalet insjuknade i Leptospiros nå en topp pga. extrema väderfenomen med ovanligt mycket nederbörd. Att framställa tillräckligt många vaccindoser fanns inte tid till och därför provades istället en profylaktisk behandling med homeopatika. En nosod bestående av fyra kända bakteriestammar av Leptospiros tillverkades i C200 och gavs till 2, 3 miljoner människor i de mest utsatta områdena som orala droppar i två omgångar med 7 – 9 dagars mellanrum. Den statistiska uppföljningen visade att insjukningsfrekvensen sjönk från en uppåtgående topp tillbaka till den låga nivå som hålls under årets torrare månader. Under det kommande året förblev nivåerna låga och det blev ingen ökning av antalet sjukdomsfall när regnperioden inföll. Skillnaden var också markant vid en jämförelse med områden där befolkningen inte fick homeopatisk profylax. Där visade den statistiska uppföljningen att antalet fall var oförändrat och följde prognosen.

Avslutningsvis vill jag konstatera att det var en fantastisk upplevelse att få ta del av alla duktiga och engagerade forskare inom den breda forskningsmiljö som undersöker effekter av såväl homeopatisk behandling som potentierade preparat runt om i världen. Det lovar gott inför framtiden.

Vetenskaplig dokumentation är numera ett ofrånkomligt krav för att en behandlingsmetod ska godkännas. Jag vill därför verkligen uppmana alla att delta på Vetenskapssymposiet i Göteborg den 12 – 13 oktober. Där kommer ni att få kunskap om vilka studier ni kan hänvisa till i er kontakt med såväl klienter som media. Det är en chans ni bara inte får missa!

Text: Chris Jörgenfelt

 

Kommentera