Homeopati 2,45 gånger mer effektivt än placebo

Print Friendly, PDF & Email

 

Källa: Klaus Linde, Nicola Clausius, Gilbert Ramirez, Dieter Melchart, Florian Eitel, Larry V Hedges, Wayne B Jonas. Are the clinical effects of homoeopathy placebo effects? A meta-analysis of placebo-controlled trials. The Lancet: 1997; 350:834-43

Textförfattare: Margot Granvik och Chris Jörgenfelt

Homeopati är effektivare än placebo

Homeopatisk behandling är mer än dubbelt så effektiv som placebo. Det visar en av de första stora meta-analyserna som gjordes i slutet av 1990-talet.

År 1997 publicerades meta-analysen Are the clinical effects of homoeopathy placebo effects? A meta-analysis of placebo-controlled trials av Klaus Linde et al, i tidskriften The Lancet.

Bakgrunden till meta-analysen, förklarar artikelförfattarna, är att även om homeopati inte har någon plausibel förklaring – med plausibel menas vetenskapligt rimlig eller antaglig – så är homeopatin ändå en mycket spridd behandlingsform. Studiens syfte är att värdera om de kliniska effekter som rapporterats i dubbel-blindade och/eller randomiserade placebokontrollerade studier av behandling med homeopatiska läkemedel ger samma effekt som behandling med placebo, eller om resultaten skiljer sig åt.

Kriterierna som studierna skulle uppfylla för att få ingå i meta-analysen bestämdes i förväg. Den tysk-amerikanska forskargruppen gjorde en omfattande insamling av studier som uppfyllde kriterierna och som rapporterade om effekten av homeopatisk behandling för olika kliniska tillstånd hos patienter.

Av totalt 186 funna forskningsstudier uppfyllde 119 de förbestämda kriterierna. Av dessa hade 89 studier adekvata data för att kunna ingå i meta-analysen. Dessa studier inbegrep totalt 10 523 patienter med i genomsnitt 118 patienter och tog upp 24 olika kliniska kategorier. Forskningsstudierna hade utförts i 13 olika länder och publicerats på fyra olika språk, mellan åren 1943-1995. Totalt hade 50 olika homeopatiska läkemedel ingått, varav 33 studier använt låga potenser (D1-D8; C1-C4), 20 medium (D9-D23; C5-C11) och 31 höga potenser (över D23; över C11). Fem studier hade använt en blandning av potenser. Fyra olika homeopatiska behandlingsmetoder hade använts: klassisk (13 studier), klinisk (49), komplex (20) och isopatisk (7).

När behandlingsresultaten från de 89 studierna jämfördes med placebo visades det sig att odds ratio för den homeopatiska behandlingen var 2,45 jämfört med en placebo-behandling. Odds ratio, oddskvoten, betyder kvoten mellan två odds. Oddskvoten visar sannolikheten för att ett resultat beror på slumpen jämfört med sannolikheten att ett resultat beror på en verklig effekt.

Oddskvoten i Lindes studie ger en uppfattning om hur starkt sambandet är mellan homeopatisk behandling jämfört med placebo. En oddskvot på 2,45 betyder inte att homeopatisk behandling är 2,45 gånger bättre än placebo. Mer korrekt är att säga att homeopatisk behandling ger 2,45 gånger bättre effekt.

Forskargruppens tolkning av meta-analysen är att de kliniska effekterna av homeopatisk behandling således inte kan förklaras med placebo. Däremot fann gruppen inte tillräckligt med bevis från de studier som ingick i meta-analysen, och som tog upp enskilda behandlingar, att homeopatisk behandling är effektiv för enskilda kliniska tillstånd. Klaus Linde et al föreslog då, år 1997, att det behövs mer rigorös och systematisk forskning på homeopatisk behandling.

Meta-analysen jämförde även olika data ur studierna. Bland annat visar meta-analysen att de studier som har högst odds ratio för positiv effekt av homeopatisk behandling är:
behandling av cystit med Staphisagria C30 hos 200 deltagare (Ustianowski),
smärtlindring vid förlossning där 34 kvinnor fick Caulophyllum C5 (Coudert),
behandling av afasi där 36 patienter fick individuell behandling (Master),
behandling av hudutslag hos 40 patienter med senapsgas C30 där resultaten mättes i form av hur mycket sårens djup påverkats (Paterson),
individuell behandling med C30-potenser av migrän där 60 patienter deltog (Brigo),
individuell behandling av reumatoid artrit hos 46 patienter (Gibson), och
behandling av kramper med Cuprum C15 hos 68 patienter (Hariveau).

Exempel på de studier som visade resultat där odds ratio inte översteg placebo var:
behandling av 46 deltagare som fick Arnica C30 för blåmärken (Campbell),
behandling av 128 patienter som fick Arnica C200 för att förebygga komplikationer (Kennedy),
behandling av 77 patienter med Arnica C200 som smärtlindring efter tandutdragning (Kaziro).
individuell behandling av tio kvinnor med premenstruella symtom (Chapman), och
behandling av 47 deltagare med kramper som fick Cuprum D30 (Mössinger).

Noteras kan att de flesta studier hade odds ratio som visade starkare positiva effekter för homeopati jämfört med placebo.

Linde et al har även bedömt kvaliteten hos de 89 ingående studierna. 26 av dem bedömdes vara högkvalitativa studier. Odds ratio för dessa 26 studier är 1.66.

81 av de 89 ingående studierna var dubbelblind-kontrollerade.

När Linde et al korrigerade meta-analysen för att minska risken för publikationsbias, alltså att fler positiva än negativa studier ingår i meta-analysen eftersom man tror att studier som visar effekter har lättare att bli publicerade än studier som inte visar något, blev odds ratio 1,78.

Om man jämför odds ratio för de olika homeopatiska behandlingsmetoderna visar meta-analysen följande:

Sju studier klassades som isopatisk behandling, och de visade bäst resultat jämfört med placebo, med en odds ratio på 5,04.

Av de 89 analyserade studierna klassades 13 som behandling med individuell klassisk homeopati och de uppvisade nästbäst resultat, med odds ratio på 2,91.

De flesta studierna handlade om att behandla kliniskt med ett utvalt preparat för en klinisk diagnos, totalt 49 studier, och där hamnade odds ratio på 2,0.

20 studier handlade om komplexhomeopati som sammanlagt fick en odds ratio på 1,94.

Meta-analysen jämförde också effekten av potenserna. I 51 av studierna användes höga eller medium potenser, i 31 studier användes enbart höga potenser. Odds ratio skiljer sig inte nämnvärt för de två grupperna: 2,77 för höga/medium potenser och 2,66 för enbart höga potenser.

Meta-analyser som tar upp homeopatisk behandling har diskuterats och debatterats livligt inom den vetenskapliga världen. Är du som läsare intresserad av att ta del av en djupare och noggrannare vetenskaplig analys av meta-studierna, kan du läsa flera artiklar på forskningschefen och läkaren Robert Hahns blogg. Där går han noggrant igenom Lindes meta-analys och ser närmare på kritiken den mötts av, samtidigt som han gör en kritisk granskning även av andra homeopatiska meta-analyser.

HYPERLINK ”Är homeopati bättre än placeb0?

HYPERLINK  ”VoFs bluff om homeopati”

Våra reflektioner:

Inom den konventionella medicinen publiceras det numera en strid ström av medicinska forskningsstudier. En enskild läkare har inte en chans att ta del av ens det som rör hennes eller hans område. Därför görs meta-analyser, som kan sägas vara en samlad studie av studier. En meta-analys ska visa om en medicinsk behandlingsmetod har effekt. Detta kan sen ligga till grund för riktlinjer för hur sjukvården ska behandla olika diagnoser.

Linde et als meta-analys av homeopatiska studier är välgjord och korrekt utförd. Det går att lita på resultaten. Homeopati har bättre effekt än placebo.

För behandlande homeopater är det extra intressant att Linde et al även jämfört resultat från olika homeopatiska behandlingsmetoder. I gruppen av sju studier med behandlingsmetoden isopati står Reilly et al för tre. Utgångsläget för studierna var att testa om preparat som potentierats förbi avogadros tal, och därmed inte innehöll några ursprungliga molekyler, fortfarande kunde framkalla mätbara effekter. Tidigare rapporter om effektiv desensibilisering för allergiker genom homeopatiska antigen gjorde en konventionell forskningsdesign möjlig. Resultatet visade en tydlig skillnad mellan den placebobehandlade, och den homeopatiskt behandlade, gruppen, både när det rörde allergisymtom och mängden använt histamin.

Artikeln finns här:

HYPERLINK ”http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(86)90410-1/” 

Också de fyra övriga studierna på isopati testade utfallet av allergibehandling, men här användes ett litet homeopatiskt preparat, Galphimia glauca, som kan framkalla tydliga allergisymtom.

En annan, framtida utmaning, som Linde et al tar upp är reproducerbarheten. Inom vetenskapen värderas det högt att en studie kan upprepas, och att man då använder: samma kliniska tillstånd, befolkningsunderlag, homeopatiska behandlingsmetod, medel och samma sätt att mäta utfall. Inga studier uppfyllde Linde et als uppsatta kriterier för reproducerbarhet. De ovan nämnda fyra studier som testade Galphimia glauca i fyra veckor hos personer med säsongsallergi kommer närmast att uppfylla kriterierna. Det fanns fem studier som undersökte behandlingsresultatet vid magoperationer för att få igång tarmsystemet (flatus and stool). Problemet här är att ingen av studierna använde samma homeopatiska läkemedel, utan flera (Opium, Arnica, Raphanus, Cinchona, China, samt ett komplexmedel).

Det är en viktig aspekt för framtida homeopatisk forskning att både skapa reproducerbara studier samt göra om tidigare studier.

Linde et als meta-analys kan du hämta här:

HYPERLINK ”http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736%2897%2902293-9/abstract”

Den finns, åtminstone för tillfället, även i full version här:

HYPERLINK ”http://www.destinationsante.com/IMG/pdf/HOM-Lancet_Linde_1997.pdf”

 

Murphy, R., Lotus Materia Medica (2000). B. Jain Publisher, New Delhi.

 

 

Comments

  1. Intressant att isopatiskt klassad homeopatisk behandling uppvisade bäst resultat och därefter klassisk homeopati. Att komplexhomeopati kom på sista plats förstår jag eftersom den är väldigt svår att använda sig av, den kräver annorlunda kunskaper jämfört med de övriga behandlingsmetoderna.

    Det ska bli intressant att få läsa skeptikernas bortförklaring av studien men det blir väl som vanligt en massa svammel.

    • Hej Ronny,

      Vad är en ”isopatiskt klassad homeopatisk behandling”?

      GE

      • Gert E

        Jag vet att du är väldigt enkelspårig när det gäller homeopati. Om du inte vet vad isopati är för något så kan jag rekommendera lite böcker, säg bara till.

        • @Ronny,

          Det föreligger ett gravt missförstånd. Jag har inte frågat efter isopati. Jag frågade: ”vad är en isopatiskt klassad homeopatisk behandling”. Du använde frasen i ett tidigare inlägg, därför vill jag gärna ha ett svar.

          • Gert E

            Jag tror nog att de allra flesta som läser på den här sidan vet att jag menar isopatiska homeopatmedel.
            Jag vet att du bara spelar dum och vet egentligen vad det handlar om.
            Vad du egentligen vill är att tala om för mig och läsarna att isopati inte är ett homeopatmedel. Det får stå för dig, jag bryr mig inte om dina åsikter när det gäller vad som är homeopati och vad som inte är det. För mig och alla som jag känner så är isopati liksom komplexmedel och enkelmedel homeopatmedel. För oss är patientens bästa nummer ett och inget annat.
            Du får fortsätta med dina idee´r om vad som är homeopati och vad som inte är det, jag kommer då inte att fortsätta meningslösa ordväxlingar med dig om vad som är vad.

    • Run4life says:

      Ronny jag förstår att komplex behandlingen kom sist, den är ju inte förankrad i den homeopatiska principen (Ej prövad i sin nya sammansättning).
      Dessutom förstår jag att homeopati är svårt för komplexare, då det inte finns anvisningar som säger vilket medel man skriver till vilken sjukdom.
      Homeopaten skriver ut ett medel på patientens REAKTION på sjukdomen, reagerar man som Belladonna skall man inget annat ha. Oavsett vad sjukdomen heter.

      • Ronny. Hur menar du att ”Homeopaten skriver ut ett medel på patientens REAKTION på sjukdomen”?

        • Run4life och Peter J.
          När det gäller komplexmedel så får man inga bra resultat om man bara skriver ut ett medel. Man måste se människan som en helhet och därav använda sig av en kombination av komplexmedel. Man måste ge en kombination så att man behandlar alla delar i kroppen som är inblandade i just den sjukdomen. Man måste därav ha stora kunskaper om hur människokroppens alla delar samspelar med varandra.
          Att enkelmedel är att föredra håller jag helt med om men nu är det ju så här att antalet enkelmedel på marknaden har sjunkit drastiskt. Vad gör man om just det enkelmedel som behövs inte finns? Låter man då bli att behandla patienten i fråga? Jag använder mig av komplexmedel när enkelmedlet som behövs inte längre finns tillgängligt, jag låter då i alla fall inte bli att behandla någon genom att vara enkelspårig och vägra använda mig av det som finns (komplexmedel) bara för att det ska vara så. Så därför använder jag mig av enkelmedel, isopatiska homeopatmedel och komplexmedel när jag behandlar någon allt efter behovet som finns för just den patienten.

  2. Författarna hänvisar till Robert Hahn. Hahn drar (som andra före honom) slutsatsen att meta-analyser är bara ett teoretiskt attraktivt koncept. I praktiken stupar det hela på två faktorer: 1. väldigt komplexa system med många variabler avspeglas bara ofullständigt i meta-analyser. 2. resultaten ”formas” relativt lätt beroende på frågeställningens och iakttagelsens perspektiv. Forskarna har därmed möjlighet att hitta exakt det de söker, förmodar eller anser som ”sant”.
    Den medicinska forskningens diskreta charm ligger i det faktum att identiska siffror och data interpreteras olika (ibland diametralt motsatt) av olika vetenskapliga fraktioner.
    Detta om meta-analysens pålitlighet i allmänhet.
    Nu till Lindes studie i synnerhet: 1997 interpreterar han sina resultat med följande ord:”resultaten av vår analys överensstämmer inte med hypotesen, att homeopatins kliniska effekter helt och hållet beror på placebo”.
    2006 kommenterade LInde själv sin studies graverande metodiska brister ( för övrigt ett tecken på mod, proffsighet och neutralitet): ”Vi har sammanfört (pooled) studier som egentligen under inga omständigheter skall sammanföras, komplexmedel, isopati och individuell utskrivning, träningsvärk och migrän. Studier med en längd av några dagar med studier som varade flera år och med helt skilda tidskriterier”. LInde betecknar sin egen studie som ”fullkomligt obrukbar” och beklagar att den har bidragit till dagens diskussion om homeopati.
    Granvik och Jörgenfelt vet tydligen bättre en Linde själv och framhärdar i tron att studien ”bevisar att homeopatin är mer än dubbelt så effektiv som placebo”. Vilket märkligt samspel mellan önsketänkande och förklaringstvång!

    GE

  3. Vi refererar vetenskapliga analyser. Om Linde et al i sin studie konstaterar att odds ratio är 2,45, så är det ett faktum, för just den studien. Det är på intet vis ett önsketänkande från vår sida.
    Till skillnad från GE så beskriver vi respektive studie, utan att vi drar egna slutsatser.
    I våra referat markerar vi tydligt när vi gör reflektioner, och när vi lyfter upp vad vi tycker är intressanta frågeställningar som en studie berör.

    Vi är medvetna om att Linde följer upp sin meta-analys från 1997. Vi återkommer med den. Vår ambition är att gå igenom samtliga meta-analyser. Detta eftersom dessa ständigt används i debatten om homeopatins effekter. Vi samlar dem så småningom på Vetenskapen om homeopati, http://vetenskapenomhomeopati.se/.
    Vi ser gärna att läsare, och debattörer, går till källorna. Genom att vi samlar refereaten på VoH underlättar vi för det. Syftet med referaten är att intresserade ska få ett hum om vad respektive studie tar upp, för att själva kunna läsa vidare, om intresset finns.

    Och ja, det är stundtals en bedrövlig läsning när man väl sätter sig in i hur studier på homeopatisk behandling är gjorda, och vilka studier som jämförs med varandra. Samtidigt finns det många väl gjorda studier.

    En stor utmaning för forskare är att sätta upp en studie på homeopatisk behandling som är upplagd för att fånga in det som händer i en homeopatisk behandling! Det är tyvärr ännu inte en självklarhet hur en sådan studie ska se ut.

    Margot

    • Hej Margot

      Jag vill fatta mig så kort som möjligt. 2006 sågar Linde sin egen studie och kallar den för obrukbar på grund av graverande brister. Under rubriken ”Våra Reflektioner” bedömer ni samma studie enligt följande, jag citerar: ”Lindes meta-studie (…) är välgjord och korrekt utförd. Det går att lita på resultaten.” Detta kallar jag för att dra egna slutsatser, slutsatser där önskan är tankens fader.

      Det som däremot framkom tydligt i Ert referat är att homeopati är i ett skriande behov av en enhetlig definition. Det finns idag många spekulativa avarter som har lagt beslag på begreppet homeopati. Detta faktum tar den moderna forskningen inte notis av, utan accepterar på ett ytligt sätt alla avvikelser som likvärdiga varianter av homeopatin. Följden måste bli att det forskas inom ett område, som redan från början ger osäkra resultat.

      Till sist vill jag tacka Dig att Du med auktoritär omtanke vill förmedla ”ett hum om vad respektive studie tar upp” och på så vis ge oss lekmän möjligheten ”att själv kunna läsa vidare”.

      GE

  4. Som jag ser det så rättade bara Linde in sig i de akademiska leden när han förklarade sin egen studie som fullkomligt obrukbar.
    De som går utanför de akademiska leden får väldigt ofta veta att de lever.

    • Szöges says:

      Ja Ronny, tvärr är det nog ofta så . Och när han gjorde så p g a all kritik, utnyttjar skeptikerna det och påstår att han har ändrat sig.

      • Mindless says:

        Varför utesluter du att han ändrade sig för att han faktiskt såg bristerna i sin analys?

        Vidare undrar jag på vad du rent konkret grundar utsagan ”Linde et als meta-analys av homeopatiska studier är välgjord och korrekt utförd. Det går att lita på resultaten”. Att du tror att homeopati fungerar förstår jag och det har jag inga direkta invändningar mot. Men på vad, förutom att du gillar resultatet, grundar du din bedömning av meta-analysen på?

  5. Mindless

    För tydlighetens skull, det är jag och Chris Jörgenfelt som beskrivit Linde et als studie.
    Vår bedömning är att själva meta-analysen är vetenskapligt korrekt utförd. Till exempel till skillnad från Shang et al, som valde ut åtta respektive sex studier som jämfördes med varandra, utan att tala om på vilka kriterier studierna valdes ut.

    Linde et al redovisar tydligt hur de gått till väga.

    Sen kan man ha synpunkter på de enskilda studierna som ingår i meta-analysen. Det är en varierande bredd på dem, både hur många som ingår, hur utvärderingarna gjordes, och så vidare. Därför har Linde et al också satt upp kvalitetskriterier för villka studier som får ingå.

    Personligen är jag tveksam till att man har med studier där Arnica används i förebyggande syfte. Det följer inte Hahnemann och Organon för hur man arbetar med den homeopatiska läkekonsten.

    Det finns också en generell kritik mot att överhuvudtaget göra meta-analyser på homeopatiska behandlingar, det blir en salig blandning av olika homeopatiska behandlingsmetoder, olika diagnoser, olika långa uppföljningar, och så vidare.

    Det jag tycker är en av de viktigare frågor som borde belysas inom forskningen, är HUR man designar vetenskapliga studier på homeopatisk behandling. Eftersom homeopatin behandlar hela patienten, så är det tveksamt att avgränsa sig till en liten klinisk del, det vill säga att följa den konventionella medicinens rutiner med att fokusera på enskilda diagnoser.

    I flera av de studier som vi refererat, se vetenskapenomhomeopati.se, så är också kritieriet för att en patient ska få ingå i en studie, att patienten har en enda diagnos. Så ser verkligheten sällan ut hos de patienter som söker sig till homepatin. Har patienten vandrat runt länge i den konventionella vården kan patienten ha både en och två och tre diagnoser. Jag minns en patient som kom in både med diagnosen frozen shoulder och fibromyalgi för tre år sedan. Efter tre månader med homeopatisk behandling var patienten helt frisk, utan smärta i axel och med återfådd styrka i handlederna, och har inte återfallit sedan dess. Den patienten hade inte fått ingå i en studie som följer kriterierna att bara få ha en enda diagnos.

    Utmaningen är hur verkligheten på ett bättre sätt kan återspeglas i forskningen på homeopatisk behandling!

    Margot

  6. JensBob says:

    Redan då Lancet-Linde rapporten publicerades kritiserades den för bristande analys av bias och författarna själva erkände att detta var ett problemområde och uppmuntrade andra att ta del av rådatan och erbjuda alternativa analyser. 1999 publicerade teamet följande erata:

    ”The evidence of bias [in the primary studies] weakens the findings of our original meta-analysis. Since we completed our literature search in 1995, a considerable number of new homeopathy trials have been published. The fact that a number of the new high-quality trials … have negative results, and a recent update of our review for the most ”original” subtype of homeopathy (classical or individualized homeopathy), seem to confirm the finding that more rigorous trials have less-promising results. It seems, therefore, likely that our meta-analysis at least overestimated the effects of homeopathic treatments.[3]”

    Att hänföra Lancet och Linde som argument för er ”sak” och ”glömma” inkludera dessa fakta kan inte ses som annat än direkt oseriöst, alternativt ett medvetet försök att sprida desinformation.

Kommentera