Gunnar Jansson om Organon och homeopatiska salvor

Print Friendly, PDF & Email

 

Med anledning av anmälan om den ”homeopatiska” salvan och efterföljande kommentarer vill jag påpeka att Hahnemann i Organon § 197 – 203 mycket tydligt talar om för oss, det olämpliga att använda yttre behandling.

 

Organon § 197

Men en sådan behandling är helt olämplig, inte bara vid lokala symtom, orsakade av psora, utan även vid sådana med bakgrund av syfilis eller sykos.

Att vid sidan av det invärtes brukade samtidigt utföra lokal, yttre behandling av samma läkemedel vid långvariga, lokala besvär medför en stor nackdel:  Att det lokala besväret vanligen försvinner ur bilden innan den inre sjukdomsorsaken förintas. Detta ger ett falskt sken av att sjukdomen helt botats, eller gör det åtminstone svårare eller ibland t o m omöjligt att avgöra om den samtidiga invärtes behandlingen förintat den totala sjukdomen eller ej.

Läser man dessa paragrafer förstår man att det är felaktigt att kalla en salva homeopatisk bara för att den innehåller homeopatiska medel.

Att avlägsna ett yttre lidande med yttre behandling förvärrar,  enligt Hahneman och min egen erfarenhet, ofta det totala lidandet, § 202. Följer vi inte Hahnemanns  Organon är det inte homeopati vi utövar.

Text: Gunnar Jansson

Comments

  1. När jag använder mig av salvor gjorda på homeopatiska medel så är det mot akuta besvär som exempelvis vrickningar, stukningar, benbrott, sår av olika slag osv. Vid sådana besvär kan jag inte se att det skulle vara till någon nackdel. När det gäller andra sjukdomar så är det fortfarande oralt som gäller.

    • Szöges says:

      Håller med, man ska skilja på akut och konstitutionell behandling. Jag kan inte heller se något fel i att behandla akut uppkomna skador från ytan. Det Gunnar berättar om handlar om kroniska sjukdomar, där gör man mer skada än nytta om man till exempel ”botar” utslag med salvor, alltså symptomlindrar, innan grundorsaken till utslagen är borta.

      Jag vet en liten pojke som hade hemska kliande utslag i ansiktet plus överaktivt beteende. Föräldrarna skulle enligt den ”vetenskapliga, beprövade och erfarna vården” smeta kortison på utslagen. Men när pojkens ansikte var rosigt fint inte ett enda kliande utslag, då blev han helt galet överaktiv.

      Inte svårt att räkna ut att trycker man in kliande utslag i kroppen med kortisonsalvor får man istället, de hemska kliande utslagen invärtes istället, och beteendet blir ännu mer stört och hyper.

      Tack och lov denne pojke fick hjälp av en homeopat och nu är hans liv bra. Inga utslag, inte överaktiv, duktig i skolan och sjunger som en ängel.

  2. Här är några exempel på när man kan använda homeopatiska salvor ”lokalt” direkt på huden. Finns inte medlet som salva så kan man lösa upp homeopatmedlet i vatten och badda med direkt på stället.
    Arnica salva kan användas vid exempelvis sträckningar, blåmärken, stukningar, vrickningar osv.
    Symphytum salva används med fördel vid frakturer eftersom den befrämjar callusbildningen.
    Ecinacea salva kan användas vid de flesta sorters sår och skador.
    Urtica urens salva är mycket bra när man har vistats för länge i solen och därav bränt sig samt vid skållning.

  3. Annica Uddenäs says:

    Min uppfattning är att det är bättre att använda salvor med örter i istället för sådana med homeopatiska läkemedel, och att rena (alltså med enbart naturliga ingredienser och endast ett fåtal örter) örtbaserade salvor och örttinkturer går bra att kombinera med homeopatisk behandling med similimum.

Kommentera