Astmastudie kritiserad för att vara vinklad

Print Friendly, PDF & Email

Forskare kritiseras för ogrundade slutsatser

I en randomiserad placebo kontrollerad studie fick 96 barn med lindrig till måttlig astma individuell behandling med klassisk homeopati under ett års tid. Forskarna anklagas för bias; att de misstolkar resultaten.

Studien Individualised homeopathy as an adjunct in the treatment of childhood asthma: a randomised placebo controlled trial är genomförd av A White, P Slade, C Hunt, A Hart och E Ernst och publicerades i tidningen Thorax år 2003.

E Ernst står för Edzard Ernst som är känd motståndare till homeopati. Därför är det intressant att se om forskarna lyckats genomföra studien på ett objektivt vetenskapligt och oantastligt sätt.

Forskningsvärlden höjer ett rött skynke för varje form av ”bias”, det vill säga systematiska feltolkningar. En studie ska vara planerad och genomförd så att risker för feltolkningar undviks. En forskares förutfattade meningar ska således inte kunna påverka studien så att resultaten blir som forskaren vill.

I en randomiserad, dubbel-blind, placebo kontrollerad studie jämfördes effekterna av individualiserad homeopatisk behandling med placebo hos 96 barn med mild till måttlig astma, som ett komplement till den skolmedicinska behandlingen av astma. 46 barn fick homeopatiska läkemedel, 47 fick placebo.

För att mäta utfallet användes primärt standardiserade frågeformulär för att mäta livskvalitet innan studien startade och efter tolv månader. Sekundärt följde man bland annat upp andningskapacitet, användning av skolmedicin, symtomförändring, antalet frånvarodagar från skolan, astmahändelser och biverkningar.

Resultatet blev att det inte finns några kliniskt relevanta eller statiskt signifikanta förändringar i livskvalitet hos barnen. En liten skillnad märktes mellan grupperna när det gällde hur allvarlig astman var, där de som behandlades med homeopati blev något bättre.

Forskargruppen bakom studien drar konklusionen att studien inte ger några bevis för att komplementär behandling med homeopatiska läkemedel förskrivna av erfarna homeopater har bättre effekt är placebo.

Samma tidning som publicerade studien har också publicerat kritik mot studien från olika forskargrupper eller forskare. Dessa menar att det inte går att dra några slutsatser ur studien. Huvudinvändningen är att den primära mätmetod som White at al använt för barnens astma har så kallade ”floor- and ceiling”-effekter, vilket betyder att skalorna i mätmetoden är för trubbiga för att fånga upp förändringar i barnens astma. Barnen hade så lindrig astma att mätmetoden vid studiestarten inte fångade upp någon skillnad på barnen med astma och friska barn, vilket innebär att en positiv förändring för barnen med astma skulle ha krävt att de blev friskare än friska icke-astmatiska barn, för att mätmetoden skulle ge utslag.

Även flera av de övriga sekundära sätten att försöka mäta resultat i studien kritiseras för att vara för trubbiga och ge ”floor- and ceiling”-effekter, exempelvis att hälften av barnen som ingick i gruppen som fick homeopatisk behandling inte hade haft några astmahändelser under ett års tid innan studien inleddes, vilket gör det omöjligt att mäta en förbättring.

White et al medger i en replik att ”ceiling”-effekterna begränsar möjligheterna att dra några slutsatser av studien, och menar att det krävs mycket större studier.

Kritikerna varnar för att Whites et als biastyngda studie riskerar att tas med i olika framtida metaanalyser, och på så sätt bidra till att resultat från metaanalyser av homeopatiska behandlingar blir felaktiga.

Studien lyfts i olika sammanhang fram som ett utmärkt exempel på hur man kan forska på homeopatisk behandling: De tre deltagande behandlande homeopaterna fick arbeta individuellt med respektive barn, de gick tillsammans genom varje fall vid minst ett tillfälle, de fick byta medel när de ansåg att det behövdes och de fick hålla på i tolv månader.

Ett problem som vi ser när man genomför en astmastudie där försökspersonerna använder konventionella inhalationsläkemedel för sin astma, är att de i sig kan framkalla bronkospasm* som en biverkning. Eftersom ett astmaanfall är en bronkospasm, innebär det att den fortsatta medicineringen kan skapa ett intryck av att astman är oförändrad. Om sådana händelser inträffade under studien framgår inte.

Studien Individualised homeopathy as an adjunct in the treatment of childhood asthma: a randomised placebo controlled trial kan fås eller köpas hem från: thorax.bmj.com

Kritikerna är F Dantas; SB Brien och G Lewith; P Fischer, K Chatfield och R Mathie; samt R Leckridge. Sök på Thorax webbplats, http://thorax.bmj.com.

Av Margot Granvik och Chris Jörgenfelt

*En sökning i FASS på Bricanyl, som är en vanligt förekommande astmamedicin, tar upp bronkospasm som en biverkning. Hur vanlig biverkningen är kan man enligt FASS inte beräkna utifrån tillgängliga data.

Läs mer om astma: www.netdoktorpro.se
Astma är ett tillstånd med akut och/eller kronisk inflammation av de nedre luftvägarna. Denna inflammation är associerad till en ökad känslighet för luftvägsirritantia, något som leder till att luftvägarna även vid exponering för låga doser, drar sig samman, så kallad bronkospasm.

Comments

  1. Att anlita forskare som är kända motståndare till Homeopati för att göra en studie om Homeopati kan ju bara sluta på ett enda vis. Det är ungefär samma sak som att anlita t.ex. en saabfanatiker att testa en volvobil.

    Detta är dock ett vanligt sätt inom läkemedelsindustrin att anlita forskare för att ta fram resultat som visar på forskning i ”rätt” riktning. Inget nytt under solen men märkligt att sånt här bara händer inom skolmedicinen, det är ju dock där pengarna finns så kanske inte så märkligt ändå när allt där bara handlar om pengar och inte människors hälsa.

  2. Det intressanta är att många läkare enligt skolmedicinen som forskat om homeopati har blivit så övertygade av sina forskningsresultat så att de har blivit homeopater, och sen får de kritik för att deras forskning är vinklad för de är homeopater – fast de var läkare enligt skolmedicin när de gjorde undersökningen.

    Du skriver att man inte kan lita på homeopater som forskar om homeopati, ja då bör ju detta innebära att man inte ska lita på läkare i skolmedicinen som forskar om skolmedicinen. Och då borde man lita på homeopater som forskar om skolmedicinen.

    Det intressanta är att de undersökningar som görs av skolmedicin, närmast uteslutande görs av personer med bakgrund inom skolmedicin. Så de är redan vinklade från början av läkemedelsbolagen, för deras forskning är till för att sälja läkemedel.

    Homeopatika fungerar ju på ett helt annat sätt än skolmedicin, vilket gör att det blir fel när man använder traditionella skolmedicinska metoder för att testa homeopatika.

    Inom skolmedicinen letar man efter minsta gemensamma nämnare, dvs man använder ett medel som ska kurera en sjukdom oavsett individen.

    Inom homeopatin menar man att varje sjukdom är individuell och därför behövs individuell behandling, och genom att leta efter den individuella orsaken till symtomen så hittar man rätt medel. Av detta följer att om du har 10 personer med ett och samma problem, så kan de ha 10 olika orsaker till detta problem och därför behöver 10 olika homeopatiska medel.

    Men inom skolmedcinen så ger man försökspersoner ett och samma medel, vilket är en undersökningsmetod som ger felaktigt resultat när man tillämpar den på homeopati.

    Grundfelet som finns i de flesta kritiska undersökningar om homeopati, är att dessa undersökningar baserar sig på den skolmedcinska vetenskapsmetoden vilket alltså är till nackdel för homeopatin.

  3. Jag har läst i en bok om att fysikerna förklarat för oss att naturens grundstrukturer finns på kvantnivån, bortom atomer och molikyrer. Ett kvantum, som definieras som materiens eller energins grundenhet, är mellan 10 000 000 och 100 000 000 gånger mindre än den minsta atom. På den nivån blir materia och energi utbytbara.Alla kvanta består av osynliga vibrationer – energins spöken – som väntar på att fysiskt ta form.
    Man menar i den hör boken att samma sak gäller människokroppen. Först tar den formen av intensiva, men osynliga vibrationer, kallade kvantfluktruationer, för att sedan övergå i energiimpulser och materiella partiklar.
    Källa: Deepak Chopra ”Perfekt hälsa”
    Det verkar vara en ingång till vad homeopati kanske handlar om?
    Intressant bok i vilket fall eftersom man undersöker det outforskade. Jag tror men vet inte om homeopatin har någon fördel av den boken?

Kommentera