Homeopaterna har nöjda kunder

Print Friendly, PDF & Email

 

Gunnar Jansson: Efter att ha återkommit från en kort semester, hittar jag mail från några kollegor, som säger att Mats Reimer på nytt kommenterar mitt patientfall på sin blogg. Otroligt att detta fall kan väcka sådant intresse.

Mats Reimer  anmärker inte bara på mig, utan även på den behandling som patienten fått av läkare. Går man ut på nätet och läser vad där står om behandling av Bursit, t ex vad reumatikerförbundet själva skriver:

Bursitbehandling.

Punktion och tömning
Avlastning
Inflammationshämmande
Cortisoninjektion
Vid infektion – antibiotika

MR säger att jag har fått flera saker om bakfoten. Kanske det, men då har även patienten fått saker om bakfoten. Vad som sades vid patientbesöket då för 20 år sedan har jag på nytt kontrollerat, vilket var mycket lätt. Hela patientfallet är videoinspelat. Jag frågar alla patienter om jag får dokumentera anamnestagningen och uppföljningarna på video, för att använda i min undervisning.

De får skriva på ett papper som tillåter att jag videofilmar dem och att jag får publicera deras fall, i någon av våra facktidskrifter, under fingerat namn. Tillstånd att publicera fallet på internet har jag dock inte. Mina kommentarer måste jag därför göra kortfattade.

Ca 80 – 90 % av patienterna ger faktiskt sitt skriftliga tillstånd till detta. Jag förfogar över ett bibliotek av videos på över 300 inspelningar. Det aktuella fallet har jag redan visat en gång i samband med ett seminarium 2007 för utbildade homeopater. Ingen av åhörarna hade då någon anmärkning på mitt sätt att analysera fallet.

MR anmärker även på mitt sätt att ta anamnes. Min medicinska kunskap anser jag vara betydligt sämre än en läkares. Då patienten tidigare var undersökt av läkare och fått diagnosen Bursit, fanns det i detta fall ingen anledning att tvivla på detta. Om MR anser att den läkarbehandling patienten fått är felaktig är det inte mig han ska angripa.

Efter att ha lyssnat på fallet igen kan jag förtydliga vad patienten säger. Först fick hon bursit. Under behandlingen för bursiten får hon halsfluss, som hon får penicillin för. Hon uppger att hon äter antiinflammatoriskt och penicillin samtidigt. Efter ytterligare en månad får hon på nytt halsfluss. Nu med 40 gr. feber i 2 – 3 dagar. Hon får ytterligare en penicillinkur. Hon berättar att av den behandlingen får hon svamp i underlivet.

Av behandlingen får hon svåra allergiska besvär med svullnader och klåda. Hon får då cortisontabletter, som ej hjälper. Får därefter intravenös cortison, som inte heller hjälper. Läkaren vill ge allergimedicin, som hon vägrar att ta och hon söker istället upp mig. Hennes primära lidande vid besöket hos mig är klådan, svullnaden och oron för vad detta är för sjukdom.

Bursiten är således inte hennes största besvär nu, vilket jag även tar hänsyn till i min analys där jag endast sätter Bursiten som envärt på en fyrgradig skala.

MR kommenterar och kritiserar även mitt sätt att ta en anamnes, men hur vi ska gå tillväga finns noggrant angivet i Organon § 83 – § 95. Trots att detta skrevs för länge sedan följer vi dessa instruktioner fortfarande. De viktigaste symtomen för oss, i vårt försök att hitta det optimala läkemedlet, är de som är unika för patienten . Vi försöker även hitta utlösande faktorer till varför skadan eller sjukdomen ej läker, trots, som i det här fallet, omfattande läkarbehandlingar har gjorts. Vi homeopater anser att de negativa känslor man bär på, är ett hinder för tillfrisknandet. Vi tar därför även hänsyn till dessa negativa känslor i vår förskrivning.

Mitt problem i detta fall var således inte att ställa diagnos utan att hitta det optimala läkemedlet ur totaliteten av symtomen. Viktiga symtom förutom Bursiten var ju att hon svullnade, troligtvis som en följd av läkarbehandlingen.

Enligt min uppfattning, som homeopat, var Apis den bästa tänkbara förskrivningen. MR tvivlar på att det var Apis D-200 som hjälpte kvinnan. Han menar att det var tack vare att jag tog god tid på mig med patienten.

Menar då MR på fullt allvar att om de läkare, som behandlade patienten innan hon kom till mig, hade botat hennes Bursit om de hade tagit mer tid på sig?

Glädjande är att MR tydligen inte tvivlar på det goda resultatet av behandlingen. Det innebär ju att han erkänner att en homeopatisk behandling har positiv effekt. Således ett erkännande av homeopatin som läkekonst.

MR skriver i sin blogg ”Homeopaterna har nöjda kunder, som betalar med egna pengar trots att behandlingen är rena placebo!

Varför då bekämpa en läkekonst, som man erkänner har positiv effekt? MR avslutar med att säga: ”Här tror jag att skolmedicinare kan ha en del att lära av alternativmedicinarna”

Jag kommer gärna till något seminarium och lär ut hur en homeopatisk anamnes går till.

Den som botar har alltid rätt.

Detta inlägg är ett svar till ”Ett autentiskt homeopatiskt fall”  på Mats Reimers blogg Dagens Medicin:

Comments

  1. Enligt Ho.Se så är det inget nytt att folk inbillar sig saker och sedan skriver ner dem och att detta ska man inte ta på allvar.
    Mats Reimer skriver en hel del i olika medier.
    Slutsatsen måste därför bli att Mats Reimer är ingenting att ta på allvar.
    VoF har även de skrivit en hel del i olika medier.
    Slutsatsen måste därför bli att även de är ingenting att ta på allvar.
    Dan Larhammar har även han skrivit en hel del i olika medier.
    Slutsatsen måste därför bli att även han är ingenting att ta på allvar.
    Även Ho.Se skriver en hel del, vilket även vi har fått ta del av.
    Slutsatsen måste därför bli att Ho.Se är ingenting att ta på allvar.
    Enligt Ho.Se kan alla personliga erfarenheter vara placebo, inbillning eller något liknande.
    Slutsatsen måste därför bli att alla personliga erfarenheter är ingenting att ta på allvar.
    Peter Rost och John Virapen samt en mängd andra avhoppare från läkemedelsindustrin har skrivit i olika medier att det inte går rätt till inom läkemedelsindustrin (alltså bluff och båg) och att det betalas ut stora summor i ”mutor”, de liknar läkemedelsindustrin vid maffian.
    Slutsatsen måste därför bli att både avhoppare och läkemedelsindustrin är ingenting att ta på allvar.

    Enligt Ho.Se och hans sätt att se på världen kan ingenting tas på allvar utan allt är bara placebo,inbillning, påhitt, felaktig forskning osv.
    Slutsatsen måste därför bli att det inte finns någonting som är värt ta på allvar i världen utan allt är bara en illusion.

  2. Är kanske Ho.Se. bara en illusion?

  3. Det är ingen idé att argumentera mot positivister, låt dem hållas.
    ”Far i frid” bara som recensenterna sade om ”Åsa-Nisse i raketform”.

Kommentera